Grammisgalan

Jag hängde framför tv:n igår kväll och tittade på Grammisgalan. Vad ska man säga om den tillställningen? Ganska trist. Grammispubliken, dvs artisterna själva och drösvis med skivbolagsfolk måste vara den i särklass tristade publik som tänkas kan, vilken också kommenterades av Anna-Lena Brundin.

Jag undrar vem (eller vilka?) som varit talskrivare åt prispresentatörerna. Det var väldigt skiftande kvalitet på dem, från pinsamt dåligt (Haddy Jallow) till hyfsat kul (Vanna Rosenberg, Rakel Mohlin och Anna Blomberg). Mando Diao är underbara att höra på scen, när de spelar, hålla tacktal borde de avhålla sig ifrån...

Sen undrar jag vilka alla som satt på läktarna var. Var det folk som betalat för att sitta och ditta på hur pop- och rockeliten satt vid långbord och åt och drack?

Nu har jag gnällt en massa känner jag, och jag skulle kunna fortsätta att dissa galan och man kan ju fråga sig om jag inte har någon avstängningsknapp på min tv :-)

Var är alla killar?

Man hör ju ofta talas om "kulturtanten", den medelålders kvinnan som bär upp kulturen. Det är hon som går på teater, föreläsningar, som startar bokcirklar o.s.v. Oftast beskrivs hon som just medelålders, 40+-någonting. Men efter vår författarträff med Johanna Thydell här på Barnens Bokklubb i lördags tänker jag att det där börjar långt tidigare.

Ett 70-tal medlemmar hade anmält sig och det var en förödande övervikt av tjejer. Var är alla killar i dessa sammanhang? Är inte de intresserade av att lyssna till en författare, och få skrivtips? Det finns ju i alla fall ganska gott om vuxna författare som är män och någon gång har de ju börjat skriva, förmodligen som ganska unga. Är det så att bra karl reder sig själv, men kvinnor och tjejer frodas i grupp?

Nu kanske någon invänder att Johanna Thydell skriver typiska "tjejböcker" och det är möjligt att denna någon har rätt, men jag värjer mig mot sådant. Jag tycker inte att det ska vara så, jag vill inte att det ska vara så. Och om vi nu ändå dristar oss till att kalla det hon skriver för "tjejböcker" så kan jag inte tänka mig att själva skrivandeprocessen skiljer sig så mycket åt.

Författarmöte

Igår hade vi författarträff med Johanna Thydell på Barnens Bokklubb. Ett 60-tal personer, mest unga tjejer (var är alla killar???) mellan 12 och 16 år hade slutit upp. Det blev ett jättelyckat möte. Johanna är rolig att lyssna till och hon bjuder på sig själv. Och den unga publiken hade massor med frågor. Jag är imponerad. Själv skulle jag aldrig ha kommit på så många initierade frågor när jag var i den åldern, och om jag hade kommit på dem hade jag förmodligen inte vågat ställa dem i en så pass stor församling.

Det är kul att författare reser runt och möter sin publik. Jag kan inte minnas att det var så vanligt när jag var ung. Kan inte minnas att det någonsin kom författare till skolan, till exempel, vilket tycks vara vardagsmat idag. Det är bra att fröfattarna fått lite mer av stjärnstatus över sig. Varför skulle de inte ha det? De underhåller oss ju med sina böcker liksom rockidoler underhåller med sin musik och skådespelare med sin scenkonst.

Expressens litteraturlista

Det bloggas en del om Expressens litteraturlista. Jag undrar lite över vilka kriterier de utgått ifrån när du satt ihop sin lista. Men whatever, here are the results from Bokstavligt talat:

1. "Jack" av Ulf Lundell.
Jodå, den sträckläste jag som 16-åring.
2. "Utvandrarna" av Vilhelm Moberg.
Nej, men jag har sett filmen.
3. "Hemsöborna" av August Strindberg.
Nej.
4. "Nässlorna blomma" av Harry Martinsson.
Nej, men delar av Aniara har jag läst och uppskattat.
5. "Röde Orm" av Frans G Bengtsson.
Tror att jag läst ngn variant i serieform.
6. Arn-böckerna av Jan Guillou.
Nej.
7. "Sagan om ringen"-trilogi av JRR Tolkien.
Nej, men jag genomled (med betoning på led) första filmen.
8. "Krig och fred" av Leo Tolstoj.
Näe, men gick inte den som tv-serie nå´n gång på 70-talet?
9. "Svindlande höjder" av Emily Brontë.
Icke.
10. "Män är från mars, kvinnor från Venus" av John Gray.
Icke.
11. "1984" av George Orwell.
Japp, den har jag läst. Skitbra bok.
12. "Lysande utsikter" av Charles Dickens.
Nej.
13. "Harry Potter och de vises sten" av J K Rowling.
Jodå. första boken om HP har jag läst.
14. "Jane Eyre" av Emily Brontë.
Nej.
15. "Da Vinci koden" av Dan Brown.
Jajamän.
16. "Anne Franks dagbok" av Anne Frank.
Nej, och det känns lite skämmigt.

Snälla Sven Nordqvist skriv mer om Pettson och Findus

Ja, jag vet inte varför jag kom på det här egentligen. För det kommer ju nya braiga bilderböcker också. Som Lill-Zlatan och morbror raring till exempel och Femtikronorskrämen. Men jag kom bara att tänka på den fullkomliga förälskelse som slog till första gången jag blev bekant med en Pettson och Findus-bok. Det var Stackars Pettson och det var kärlek vid första ögonkastet. Det är någonting så innerligt och mysigt med Nordqvists sätt att berätta om katten och hans gubbe.

Det hade jag alls inte trott

Att Förortsungar skulle få så många guldbaggar, 5 stycken, kom som en övertaskning för mig. Visst, det är en puttrig film. Välgjord och välspelad är den också. Men förra årets bästa film? Njae, det vet jag inte om jag håller med om.

Jag trodde att Farväl Falkenberg skulle bli bästa film, så haussad som den var när den kom. Inte för att jag nödvändigtvis tycker att den är särskilt bra, men den står ändå för något nytt.

Samtidigt är det kul att en barnfilm sopar mattan med resten av etablissemanget, och framför allt kul att man tar barnfilm på så stort allvar och gör så pass bra sådan att den står sig så väl i konkurensen.

Låt mig få presentera Legolas

Jag var hos mina brorsbarn, Simon och Linn, igår och fick hälsa på deras undulat som fått namnet Leoglas efter en inte helt obekant figur i en inte helt okänd bok. Är man fantasyfantast så är man.

Lycka att lyckas på första försöket

Någon vecka innan jul kom vår nya färgfoto-printer som vi beställt via brorsan. Sedan har den stått i sin kartong i en hörna och pockat på min uppmärksamhet. Sambon har vid några tillfällen - först försynt, sedan alltmer uppfordrande - frågat: "den där skrivaren, har du inte tänkt installera den snart?".

Jag bävar alltid för att ta itu med att installera nya tekniska prylar. Helt enkelt för att det alltid brukar strula. Och det blir inte bättre av att jag dessutom hör till den kategorin som avskyr att läsa bruksanvisningar. Men så idag kände jag mig stark och tog itu med att packa upp och installera vår nya skrivare. Och hör och häpna, det lyckades på första försöket. Allt fungerade strålande. Sådant skänker lycka i vardagen.

Umbärliga böcker

finns det ganska gott om. Och då tänker jag inte först och främst på böcker som är dåliga, för det är trots allt till stor del en smaksak. Nej jag tänker på alla dessa "klippt och klistrat"-böcker, alla dessa böcker där man samlat citat, klurigheter, knäppheter osv och paketerar dessa i bokform.

Pinsamma föräldrar och Pinsamma pappor är två sådana som nyligen hamnat på mitt bord. I den förra har någon låtit sina polare berätta om pinsamma episoder från sin barndom och ungdom, om när de ansett sig bortgjorda av sina föräldrar. Och visst, det funkar halvbra. En del är ganska roliga och de flesta av oss har väl någon gång skämts för våra föräldrar. I Pinsamma pappor radas en mängd utrop, klurigheter och ordvistar upp som påsstås vara typiskt för pappor att använda sig av. Men jag känner mig skeptisk till att pådyvla just pappor alla dessa uttryck, typ "det tar sig sa mordbrännarn" och "grått nytt hår" för att bara nämna några.

En tredje bok på samma ihopsamlingstema är Tidningsankor, och där skrattade jag faktiskt högt flera gånger. Den innehåller som titeln antyder en mängd märkligheter som stått att läsa i tidningar runt om i landet. Särskilt syftningsfelen kan bli riktigt roliga. Här några av mina favoriter:

Paret fördes i ambulans till Ljungby lasarett, där kvinnan röntgades för befarade benbrott medan mannen fick ett kraftigt slag i huvudet.

Smålandsposten

Tjernobylbarnen lyste upp marknadsafton.

Norrtälje tidning

I kustbevakningens arbete ingår allt oftare människorsmuggling, knarksmuggling och annan grov brottslighet.

Mitt i Nacka

Modiga människor

Ägnade helgen åt att läsa ikapp i en del tidskfifter jag envisas med att prenumerera på men har så svårt att hinna läsa. Bland annat läste jag om det resaurangägande paret Masoud och Shahnaz Garakoei som av tidningen Fokus utsetts till årets svensk. Som så många andra restaurangägare blev de uppvaktade av Bandidos som krävde pengar för att "beskydda" dem. Första året betalade de, men när Bandidos kom tillbaka nästa år vägrade de. Och sedan dess har deras liv blivit ett helvete.

En polisanmälan ledde visserligen till att sju personer dömdes till fängelse. Men det hjälpte föga. Lite svinn får man ta tänker Bandidos och rekryterar nya gangstrar. Deras affärsidé är enkel: Om några hamnar i fängelse, finns det alltid nya som kan ta vid. Samhället står sig slätt. Den enda hjälp samhället kunde erbjuda var skyddad identitet. Men det skulle innebära att paret Garakoei skulle få lämna allt och börja om utan ett öre på fickan.

Man blir förbannad över att polisen är så maktlös, att det är så få som vågar vittna, att dessa gangstrar ska vara så svåra att komma åt. Men om fler skulle våga stå upp emot dem, så som Garakoeis gjorde, skulle inte det kunna vara en start?

Arvstvisten om Stieg Larssons dator

Jag tycker det är djupt tragiskt och olustigt att läsa om den arvstvist som tydligen pågår om Stieg Larssons bärbara dator med innehåll. Och innehållet är ju förstås embryot till ytterligare böcker om duon Salander/Blomkvist. Enligt vad man kan läsa i dagens DN finns en fjärde bok nästan helt klar liksom långtgående planer för del fem och sex. De som tvistar är Larssons bror och pappa på ena planhalvan och hans sambo sen 32 år på den andra. Det hela är bara så bedrövligt. Vilken girighet.

Tio böcker hade Stieg Larsson planerat att skriva om journalisten Mikael Blomkvist och datahackern Lisbeth Salander. Det är jävligt synd att han inte fick leva att skriva dem själv. Nu ser jag framför mig ett trist scenario där spökskrivare tar vid och vattnar ur det hela så länge där finns några kronor att tjäna.

Guldbaggenomineringar

Det svenska filmåret 2006 lär inte gå till historien som ett av de bästa, det är många som är överens om. Men man måste ju ändå vaska fram några filmer att dela ut Guldbaggar till. Och det har man gjort nu.

Nominerade till bästa film är:
Farväl till Falkenberg, Förortsungar och Storm.

Om Farväl till Falkenberg tyckte jag inte. Jag vet att den är extremt haussad, men nej inte för mig. Den kändes introvert men ändå tillgjord. Filmens personer blev aldrig intressanta för mig.

Förortsungar var väl ok, söt och så. Men det blev lite tramsigt. Det var särskilt nå´n sångscen på en pizzeria (tror jag att det var) som kändes too much.

Storm, därmot gillade jag. Spännande, annorlunda och mycket överraskande. Så det får bli min favorit.

Men jag vågar nästan sätta en peng på att det blir Farväl till Falkenberg som tar hem baggen.

New York, New York

Hurra, nu har vi äntligen bokat biljetter till New York! Min favoritstad. Yes. Det är förvisso en tid kvar tills vi ska åka, men nu har jag något att se fram emot. Och visserligen ska vi agera reseledare åt mina föräldrar, men eftersom det är jag, min bror och våra respektive som delar på det uppdraget så vi nog klara det galant och ändå få tid över till att utforska stans nattliv på egen hand.

Jobbläsningen tar fart igen

Efter tre veckors relativ läsledighet från barn- och ungdomsböcker/manus så närmar sig årets första redaktionsmöte med stormsteg och det är bara att kasta sig över manushögarna som ligger och väntar.

Visst det är kul att läsa barn- och ungdomslitteratur och ta ställning till vad som passar in i vårt sortiment och vad som inte gör det. Men det kan inte hjälpas att det ibland blir lite av tvångsläsande över det. Allt är ju inte bra och just nu håller jag ju på med hemska läskiga Ajvides "Låt den rätte komma in". Uff, hemskt bra och hemskt läskig. Det är nästan så jag får mardrömmar. Kanske lika bra att läsa lite Ajvide först och sedan avrunda med någon snäll barnbok innan man lägger sig att sussa.

Vilken nostalgikick

När jag var liten gick det en ungdomsdeckare på tv som hette Kullamannen. Det var det absolut bästa jag hade sett. Tyckte jag då. Den var spännande och lagom läskig. Jag satt på helspänn framför tv:n och nu ser till min glädje att den kommit ut på dvd. 3 tim 13 min.
Det är bara att ladda upp för en riktigt mysryslig nostalgiafton :)

Hur är det ställt med Hollywoods fantasi?

Jag fick inbjudan från Stockholm filmfestival att gå och se The departed. Låter intressant tänker jag, det är ju alltid kul att få gå gratis på bio :)

Kollar upp vad det är för film och ser att det är Martin Scorseses remake av den fantastiska Infernal affairs. Okej, jag har inte sett The departed än, den kanske är jättebra. Men... kan inte Hollywood komma med något eget? Mina erfarenheter av deras remakes av europeisk och asiatisk film är inte direkt positiva.

Om jag tänker gå på visningen? Självklart. Gratis är gott och Scorsese är ändå Scorsese.

Fast i tv-serieträsket

Så har jag fastnat i tv-serieträsket. Jag brukar annars passa mig för det är så irriterande att tvingas passa en tid bara för att se på tv. "Men det är väl bara att banda in på video", kan man tycka. Och det hade väl gått bra om vi bara haft någon vhs, men den rök tillsammans med gamla tv:n för vi skulle ju alldeles snart köpa inspelningsbar dvd. Det har snart gått tre månader. Och aldrig har det väl funnits så många programkrockar eller bra filmer som sänts mitt i natten (eller i alla fall väldigt sent).

Nu är det Rome som gör att jag sitter uppe sent på kvällarna och är hålögd och trött på jobbet. Men det värsta är att de två sista delarna går fredag och lördag kväll och då kan jag inte titta!

Förra året hit och förra året dit

Det är väldigt mycket förra årets bästa, sämsta, mesta och så vidare nu i dessa dagar. Och det kan ju bli lite tröttsamt. Likväl tänkte jag spä på det hela en sista gång, men sen lovar jag att lämna 2006 bakom mig.

Här är 2006 års bästa barn- och ungdomsböcker om Barnens Bokklubbs medlemmar får bestämma:
Bu och Bä får besök, Mamma Mu får ett sår, Guldmysteriet, Den trettonde gästen och Räcker det om jag älskar dig?