Vulkan med förhinder

Jag skrev ju tidigare att jag skulle återkomma till vulkan.se och dess funktioner. Idag hade jag lite tid över och tänkte att jag skulle kolla upp sajten och dess funktioner ordentligt. Men då möttes jag av följande budskap.



(Med tanke på att sajten aldrig riktigt har fungerar, så vitt jag märkt, och att det senast jag kollade inte fanns särskilt mycket uppladdat på den så ställer jag mig lite fråganade till anledningen till strulet. Men ok då.)

Andra bloggar om: Vulkan, intressant.se

Ingen Lessing på Nobelfesten

Årets litteraturpristagare orkar inte komma och ta emot sitt pris. Säkert till mångas besvikelse och enligt SvD är hon själv väldigt upprörd över att hon inte kan komma, men läkaren avråder å det bestämdaste. Nu kommer hennes tal "On not winning the Nobel prize" visserligen att sändas bandat men det är klart att det inte blir riktigt samma sak. Tycker säkert många. Men jag vet inte jag, hon är en gammal dam känd för att säga precis vad hon tycker, och hennes tunga tycks ha blivit allt skarpare med åren. Jag får känslan av att många - likt gamar - väntar på att det ska hoppa giftiga grodor ur munnen på henne. Och att det liksom låg en förväntan i luften, "Hur ska Lessing bete under Nobelfestligeheterna?" Ja, nu får vi ju inte veta det, men hon kan säkert få in en och annan giftighet ändå.

Andra bloggar om: Doris Lessing, Nobelpriset, Litteraturprset
DN, SvD, intressant.se

Jag och fantasy

Jag får nog skolka från veckans bokfemma för mitt förhållande till fantasy är minst sagt svalt. Jag har aldrig lyckats engagera mig särskilt mycket i denna genre. Böcker fulla av gnomer, alver, hobbitar och allt vad det nu brukar vara. Strider mot ondskan i fjärran världar där det goda anförs av någon som enligt någon urgammal profetia är den utvalde. Nej tack, detta intresserar mig föga.

Men jag har försökt. Jag kom säkert halvvägs igenom TH Whites Svärdet i stenen innan jag gav upp. Tolkiens Hobbiten har jag påbörjat ett flertal gånger. Ständigt med samma resultat. En stor trötthet infinner sig nästan omedelbart. Första boken om Harry Potter läste jag och den tyckte jag bra om. Men sen orkade jag inte riktigt engagera mig i fortsättningen.

Jag hade en tanke om att jag också skulle läsa den sista boken om Harry. Men när tegelstenen väl låg framför mig blev det i stället så att jag slog upp sista sidan och läste slutet.

- Jaha, då vet vi det.

Mina kolleger som var närvarande vid detta tillfälle tittade förfärat på mig. De hade nog inte kunnat bli mer förfärade om jag så hade ställt mig att svära i kyrkan, eller något annat hemskt.

Andra bloggar om: Bokfemman, Fantasy, intressant.se

20 filmer senare

Nu är Stockholms filmfestival över för i år och det är både lite tråkigt och lite skönt. Strax före midnatt igår var sista filmen avklarad. 20 filmer blev det och ingen av dem var något riktigt bottennapp, även om en del gick ganska obemärkt förbi. I vanliga fall brukar vi missa att pricka in vinnarfilmen, men i år hade vi den på vår lista och det var nog också den bästa film vi såg. Åtminstone en av de bästa.

4 månader, 3 veckor och 2 dagar utspelar sig i Rumänien 1989 och utan att egentligen i ord eller handling beröra det så berättar den ändå så mycket om människornas villkor under Ceausescus diktatur. Filmen utspelar sig under en dag och handlar på ytan om studenten Otilia som hjälper sin rumskompis Gabita att genomföra en illegal abort, men undertexten är enorm och innehåller så mycket mer. Filmen går upp på svenska biografer den 30 november och jag kan verkligen rekommendera den.

Andra bloggar om: Stockholms filmfestival, 4 månader, 3 veckor och 2 dagar. DN, SvD

Fest på gång

Vårt kontor är sig inte likt längre och ingen sitter på sin plats och jobbar. Alla springer omkring ivrigt upptagna med en eller annan festförberedande uppgift. Det är inte nog med att vi själva ska piffa till oss med alvöron och festkläder. Hela kontoret har fått ny skrud med hjälp av häftig rekvisita och ljusspel. Det är så det går till när Barnens Bokklubb ska fyller 30 år.

Litterära hjältar

Jag har blivit utmanad av Camilla. Utmaningen gäller att nämna litterära hjältar som man minns länge efter att man läst ut boken och som blivit större än både bok och författare.


Lisbeth Salander är ju självklar och behöver knappast någon närmare presentation. Micke Blomkvist kan slänga sig i väggen. Det är Lisbeth vi minns.

Harry Potter får väl sägas vara en litterär hjälte som blivit större än böckerna om honom. Även om jag måste erkänna att jag inte har läst mer än första boken och personligen inte är så jättefascinerad, så är det väl ändå svårt att förbigå den lilla trollkarlslärlingen i ett sånt här sammanhang.

Samma sak gäller väl för Pippi Långstrump. Hon försvarar de som är små och svaga i samhället och symboliserar i mångt och mycket kamp mot översittare och maktmissbruk.

Harry Bosch heter en polis som figurerar i en rad böcker av Michael Connelly. Jag och Harry var riktigt tajta en gång i tiden och jag läste allt jag kom över. Även om han på många sätt är lika mycket schablon som väl så många andra bokpoliser så tycker jag att han har något sympatiskt över sig. Något som gör att han skiljer sig från mängden.

Jag skickar vidare till Magica, Ivana och Maria.

Bokfemman vecka 47

I veckans bokfemma är temat thrillers, en genre som det inte alltid är helt lätt att särskilja från till exempel deckargenren. För några år sedan läste jag ganska många böcker som jag anser platsar i denna genre. Det var psykologiska thrillers av framför allt Ruth Rendell och Minett Walter. Ruggiga böcker där man fick kliva in i psykopatens tankevärld. Det tragiska är att när jag försöker minnas några titlar så är det tämligen blankt. Men en titel minns jag och det är:

Skulptrisen av Minette Walters: Jag tror att det här är den läskigaste bok jag läst. Roz får i uppdrag att intervjua Olive som sitter fänglsad för brutala mord på sin familj. Men är Olive skyldig? Roz börjar nysta i de gamla mordfallen och tillsammans med henne pendlar man mellan att tro att Olive är oskyldig till att tro att hon är värsta psykopaten.

Rött regn av Dennis Lehane: Inte samma gastkramande thrillerkänsla som i Skulptrisen men jag tycker ändå att man kan karakterisera den som thriller. Mycket på grund av den olustkänsla som följer mig genom hela läsningen av boken. Helt klart är att den inte följer mall 1a vad gäller deckare i alla fall.

Livstråden av Sarah Waters är kanske inte en självklar thriller men den har något skrämmande över sig. Överklasskvinnan Margaret volonterar med besök på kvinnofängelset där hon snart blir som besatt av fången Selina som är ett spiritistiskt medium.

Jag är djävulen av Sonya Harnett. 20-åriga Aimee fascineras av den unge Kitten som bor i grannhuset fast han oroar henne. Obönhörligen dras hon längre och längre in i hans värld.

Jurkyrkogården av Stephen King är väl kanske lika mycket skräck som thriller. Men innan allt brakar löst helt i boken, då när berättandet kretsar kring hemligheter och onda aningar, då tycker jag att den har karaktär av thriller.



Andra bloggar om: Bokfemman, Thrillers

Isländsk deckare

Så här mitt under brinnande filmfestival har jag ändå hunnit med lite läsning. I helgen avslutade jag Glasbruket, en isländsk deckare av Arnaldur Indridason.

Kriminalpolis Erlendur är förvisso frånskild, äter skräpmat, röker för mycket, har smärtor i bröstet och somnar alltför ofta i soffan med kläderna på. Han är med andra ord som vilken polis som helst i böckernas värld. Men låt inte detta avskräcka er (om det nu skulle göra det) för boken är riktigt bra.

En man hittas mördad i sin bostad. Först tror man att det rör sig om ett rånmord. En man som ringt på dörrar och försökt ta sig in till folk har opererat i området. Men Erlendur tror inte på rånmordsteorin. Delvis beroende på den lapp med det kryptiska meddelandet "Jag är han" som ligger bredvid kroppen. Ett fotografi som hittas gömt under en låda i den dödes skrivbord leder Erlendur och hans kolleger på en jakt fyrio år bakåt i tiden.

Boken är välskriven och spännande. Och det är intressant att läsa en deckare som utspelar sig på Island. Och i sökandet efter personer och vittnen till händelser 40 år bak i tiden så spelar det ändå in att det är på Island - med en ganska liten befolkning - som historien utspelar sig.

Andra bloggar om: Isländska deckare, Arnaldur Indridason

Mera filmfestival

I fredags blev det två filmer och i går likaså. Det var tänkt att vi skulle se tre filmer igår. Men den tredje blev inställd på grund av att filmens format och projektorn i den tilltänkta salongen inte kom överens med varandra. En av de filmer vi faktiskt såg var Josef Fares nya film Leo. Med risk för att låta klyschig så säger jag att det var en väldigt stark film. En uppsluppen festkväll slutar i rått oprovocerat våld. När den värsta chocken och sorgen lagt sig kommer hatet och hämndbegäret och så är våldsspiralen igång. Leos reaktion på våldet ställer hans kompisar Josef och Shahab inför svåra val. Hur ser deras lojalitet ut och vad innebär det att vara en lojal vän?

Efter visningen följde en intressant Face2Face med Josef Fares och de två övriga huvudrollsinnehavarna. De tre är kompisar på riktigt och Josef spelar alltså också med i filmen. Att de tre gemensamt diskuterat fram manus och att de lägger en del av sig själva i rollerna bidrar säkert till filmens autenticitet. För trots att mycket är extremt och tillspetsat så känns den samtidigt realistisk och nästan dokumentär. Josef Fares sa att de bland annat velat utforska manligheten och ställa frågor kring vad det innebär att vara en man idag. Samtidigt kan jag inte låta bli att notera att det pratats väldigt mycket om hur de spelade in våldsscenerna. Att de slogs på riktigt och att huvudrollsinnehavaren Leonard Terfelt fick hjärnskakning och brutna revben. Ganska macho. Men det förtar inte mitt intryck av filmen eller av Fares intentioner. För jag tror att han är helt ärlig i det han gör och säger och att han verkligen menar att han vill få igång en diskussion kring de förväntningar vi människor har på varandra och oss själva.

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholms filmfestival, Leo, Josef Fares

Persepolis på Stockholm filmfestival

Nu är Stockholm filmfestival invigd. För min del invigdes den med den animerade filmen Persepolis. Jag brukar inta en ganska skeptisk hållning till animerade filmer. Tycker att jag inte kommer tillräckligt nära, det blir för mycket "verfremdungseffekt" över det. Men nu kom min skeptisism på skam. Persepolis var en riktigt bra film fylld av känslor. Humor, värme, sorg, frustration och vid flera tillfällen under filmen fällde jag en tår.

Filmen bygger på Marjane Satrapis självbiografiska bok - eller ursprungligen fyra böcker - där vi får följa hennes uppväxt från sex års ålder till någon gång i början av 20-årsåldern. Samtidigt är det berättelsen om Irans nutidshistoria. När Marjane är 6 år störtas shahen och först är alla glada och tror att nu ska de få demokrati. Men ganska snart står det klart att de gått ur askan in i elden när mullornas grepp om befolkningen hårdnar alltmer.

Det här var bara första filmen av ett pärlband med filmer jag kommer att se under de kommande 10 dagarna. Filmfestivalen är en höjdpunkt i november. Att få kura ihop sig tillsammans med alla andra förväntansfulla biobesökare i salongens mörker är oslagbart.

Andra bloggar om: Stockholms filmfestival, PersepolisOm Filmfestivalen på DN och SvD

Vulkanen har inte haft utbrott ... än

Uppdatering kl 19:30: Nu är vulkansajten uppe, men innehåller en hel del buggar. Så det får bli en närmare granskning av dess funktionalitet en annan dag.

Tidigare idag skrev jag: Tänkte att jag skulle gå in och kolla upp Linda Skugges och Sigge Eklunds nya projekt vulkan.se. Jag har gjort flera försök att kontakta sajten under dagen. Men idag klockan 16:40 möttes jag fortfarande av detta budskap.



Andra bloggar om: vulkan.se, Linda Skugge, Sigge Eklund

Astrid Lindgren 100 år

Som bloggare med förankring i barnboksvärlden är det naturligtvis svårt att låta denna dag passera utan att nämna något om Astrid Lindgren. Det är väl inte många som har kunnat missa att hon idag skulle ha fyllt 100 år.

Om det inte varit för Astrid skulle jag inte ha haft det jobb jag har idag. För då skulle det inte finnas något Barnens Bokklubb, åtminstone inte i den skepnad klubben har idag. På 70-talet när bokklubben var nystartad ägdes den av Månadens bok som ville lägga ner verksamheten eftersom man inte trodde att det skulle gå att tjäna pengar på att bara sälja barnböcker. Det var då Astrid Lindgren gick in med en summa pengar. Då blev också hennes förlag, Rabén & Sjögren, intresserat och gick in med pengar. Och det visade sig ju gå ganska bra att tjäna pengar på att sälja barnböcker.

Vid en par tillfällen fick jag också träffa Astrid Lindgren. Det var på några olika tillställningar i jobbsammanhang och flyktiga möten. Men hennes värme och humor gick inte att ta miste på ens i dessa korta möten.

Andra bloggar om: Astrid Lindgren
SvD och DN skriver en hel del om Astrid idag.

Bokfemman vecka 46

I veckans bokfemma får vi bjuda in fem stycker författare vi gärna vill dinera med.

Jeanette Winterson - förstås. Jag var på hennes seminarium på bokmässan i Göteborg förra året och jag har sett tv-intervjuer med henne. Hon är skarp och intelligent och jag skulle så gärna diskutera livet och kärleken med henne.

Michael Cunningham - Jag har bara läst en bok av honom och vet inte mycket mer om honom än att han skrivit just den boken. Men kan man skriva en bok som Timmarna kan man inte vara en dålig människa. Och när vi ändå är inne på den boken så leder det till min nästa författare...

Virginia Wolf - Min syn på, och mitt intresse för, Virginia Wolf är starkt färgat av porträttet i just ovan nämnda bok. Och filmen med samma namn. Så det är inte utan att det är Nicole Kidmans gestaltning av henne jag ser framför mig.

Gertrud Stein - Jag föreställer mig henne som en skärpt, inte nödvändigtvis särskilt trevlig, krutgumma. Jag är osäker på om hon skulle uppskatta mitt sällskap. Hon brukade avfärda "fruntimmer" som ganska ointressanta och diskuterade helst med män.

Marcel Proust - Jag inbillar mig att jag genom att träffa honom kan få en inblick i och aning av den atmosfär som genomsyrar hans romansvit På spaning efter den tid som flytt. Jag är så förtjust i den stämning som finns i dessa böcker.

Andra bloggar om: Bokfemman

Hårda paket

"Från AnnCharlott får vi fyrkantiga hårda paket, är de platta är det en bok, är de mer kubiska är det flera böcker". Så ungefär brukar mina brorsbarn skämta om de presenter de får av mig. Men enligt uppgift på ett positivt sätt. Och jag tror att mitt och deras föräldrars idoga matande med böcker har givit resultat. Jag fick ett mejl från deras mor idag där hon skriver "Senaste veckorna har båda barnen kunnat sätta sig bredvid mig i soffan o läsa varsin bok. Någonting jag har jobbat för i flera år och nästan hade gett upp om. Linn börjar bli bokslukare, läser ut en bok på en helg och går och hämtar nästa. Det är himla kul, och så blir det så tyst och skönt hemma också."
Jag har också fått höra att bägge barnen har fått höga poäng i tester i läs- och ordförståelse i skolan. Så att läsa lönar sig.

Norman Mailer är död

Den amerikanske författaren Norman Mailer har avlidit vid en ålder av 84 år och som bokbloggare känner jag att jag borde ha något klokt och intressant att skriva om honom. Men det har jag inte. Jag har inte någon relation till hans skrivande. Eventuellt att jag läst "Hårda killar dansar inte" någon gång i min ungdom, men ärligt talat så minns jag inte. När jag surfar runt lite ser jag att DN, SvD, Corren, tv 4 med flera nyhetssajter till stor del använder sig av samma artikel från TT som grund i sina rapporteringar om Mailers död. I vissa fall mer eller mindre ordagrant återgiven. Sedan fyller de olika tidningarna på med eget material allteftersom de hinner. Så är det ju förstås ofta men det har jag faktiskt inte tänkt på tidigare.

Andra bloggar om: Norman Mailer

Ny sajt för att publicera egna böcker på gång

Jag läste i en notis i DN i morse att Linda Skugge och Sigge Eklund ligger i startgroparna för att lansera en ny sajt som beskrivs som ett Youtube för hågade författare. Man ska alltså kunna ladda upp sina alster på sajten www.vulkan.se. Den som sedan önskar beställa betalar omkring 85 kr för ett limmat exemplar av texten. Att lägga upp sina texter ska däremot inte kosta något. Jag har försökt få lite mer information om hur det är tänkt att fungera, till exempel vad som hindrar att någon skriver ut eller laddar ner texter utan att bry sig om att få dem tryckta som bok, och därmed utan att betala något. Fick till svar att det kommer att stå mer om detta i tidningarna framöver, så då får vi veta. Om inte förr så den 15 november när sajten öppnar.

Andra bloggar om: vulkan.se, publicera böcker, skriva böcker, print on demand

Hon går genom tavlan, ut ur bilden

Det finns en del böcker som jag bara kan läsa i små portioner. Anledningen till att det är så kan variera. Det kan bero på att texten är så intensiv att jag måste hämta andan emellanåt. Eller så kan det bero på att läsningen är så smärtsam. Så var fallet med Johanna Nilssons debutroman Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Boken kom redan 1996 och jag har länge tänkt att jag måste läsa den men det har varit något som tagit emot. Som att jag visste hur ont den skulle göra.

Hanna är 10 år när hon gradvis hamnar mer och mer utanför klassens gemenskap. När hennes bästis Karin också vänder henne ryggen blir tystnaden omkring henne total. Till att börja med. Sedan börjar tråkningarna. Det är den unga vuxna Hanna som minns och berättar. Hon är inlagd på sjukhus efter ett självmordsförsök. Hennes funderingar och tankar från sjukhuset om hur hon ska våga öppna sig för människorna och världen igen skildras som insprängda korta kapitel i berättelsen om det som hände henne under mellanstadietiden.

Som jag redan skrivit var boken smärtsam och plågsam att läsa, men väldigt bra. Hela tiden under läsningen tänkte jag att detta måste vara självupplevt så här väl kan man inte beskriva det annars. Och nu har jag läst vad Johanna Nilsson skriver själv på Wahlström och Widstrands hemsida och mycket riktigt skriver hon att boken till stor del handlar om hennes egen uppväxt.

Bokfemman vecka 45

Temat för Malins bokfemma denna vecka är en litterär middag - skulle man kunna säga. Eller närmare bestämt, att välja ut fem fiktiva litterära personer man vill bjuda hem på middag. Ett tema som verkligen kittlar min fantasi.

Lisbeth Salander från Stieg Larssons Millenniumserie behöver väl knappast någon närmare presentation. Hon beskrivs förvisso inte som särskilt socialt begåvad men jag skulle verkligen vilja träffa denna truliga människa. Och kanske skulle hon vilja dela med sig av sitt datorkunnande.

Carolin från Maria Gripes "skugg"-serie. Hon är flickan som kommer som jungfru till jagberättaren, Bertas, familj. Carolin är lite mystisk. Särskilt i de första böckerna. Men självständig och frimodig. Jag blev väldigt nyfiken på henne när jag läste böckerna.

Orlano från boken med samma namn av Virginia Wolf. Återigen en relativt mystisk person, får man väl säga. Men jag skulle vilja veta hur det känns att leva i olika tider och skepnader.

Laura Brown - en av huvudpersonerna i Timmarna av Michael Cunningham. Hon är den olyckliga hemmafrun i 50-talets förort. Jag älskade både boken och filmen och egentligen skulle jag vilja träffa alla de personer som förekommer där. Men jag väljer Laura Brown för att kanske få veta varför hon är så olycklig.

Tom Ripley från En man med många talanger med flera av Patricia Highsmiths. Intelligent, belevad och charmig. Men förmodligen lätt psykopatisk. Jag kan tänka mig att han skulle vara ganska underhållande.

Andra bloggar om: Bokfemman

Rowlings skriver boken i boken

Efter att ha skrivit 7 böcker om Harry Potter som sålt i enorma upplagor runt om i världen så kommer JK Rowlings nästa bok endast att tryckas i 7 exemplar. Boken är dessutom en bok i boken. Den heter "The tales of beedle the bard" och förekommer i sista boken om Harry Potter. Det är väl inte en alltför vågad gissning att de 7 exemplaren kommer att få ett visst samlarvärde och knappast gå att köpa på Adlibris för en hundring eller två. Enligt SvD ska inkomsterna från boken gå till hjälporganisationen The Children's Voice.

Rowlikngs planerar också att skriva ett uppslagsverk om allt som har med Potterböckerna att göra. Även de intäkterna skulle i så fall gå till välgörenhet. Det är bara det att ett amerikanskt förlag vid namn RDR Books har liknande planer. Planer som kan stå dem dyrt eftersom Rowlings är på krigsstigen och har stämt dem.

Andra bloggar om: JK Rowlings, Harry Potter - SvD, DN

Hi tech

Ok den här är gammal men jag tycker fortfarande att den är kul. Och observera att detta inte ska ses som ett påhopp på alla mina norska vänner.