Mera film

Ibland tar filmskapare 1 timme och 40 minuter på sig att berätta något som de borde ha klarat på ungefär 30 minuter. Så är fallet med Tale 52 en film som i programmet jämförs med såväl The Butterfly Effect och Memento men som inte kommer ens i närheten av någon av dessa filmer i finsess och spänningsskapande.

Mellan väggarna som var gårdagskvällens första film för vår del, den kan jag däremot varmt rekommendera. En stark och tankeväckande skolskildring från en av Paris förorter.

Avslutningsvis. Om filmen Gomorra har jag bara en sak att säga: Skit i filmen och läs boken.

Bloggat om Filmfestivalen, Stockholm filmfestival I pressen: DN, SvD

Film film massor med film

Hälften av filmerna avverkade. Ingen har varit direkt dålig men ingen sticker heller ut så där extra mycket.

Igår såg vi två filmer av väldigt olika slag men med det gemensamt att de bägge behandlade en verklig nu levande person. Först ut var Måns Månssons H:r Landshövding. En stillsamt betraktande dokumentär där kamerateamet följt Anders Björck under möten, invigningar och seremonier av allehanda slag. Ett nog så absurt jobb ibland verkar det som.

Nästa film var W om Bushadministrationen. Förvisso en spelfilm men jag tror att den sa en stor del av sanningen och det var inte någon vacker sanning. De hade lyckats fantastiskt bra med castingen. Det var som att se det riktiga gänget i full aktion men filmen var kanske onödigt lång. Eller så var det bara väldigt sent på kvällen.

Kvällens film blir bland annat den högintressanta Gomorra

Andra bloggar om: Filmfestivalen, Stockholm filmfestival

Lärobok förstärker stereotyper

Läser i SvD att i Sverige i dag år 2008 ska ettagluttarna läsa om att pojkar är bättre på matte än flickor, om invandrarflickan i klassen som har en sträng och förbjudande pappa, om att det är den judiska pojken med glasögon som trivs bäst med en bok. Man tror inte det är sant och jag blir väldigt förvånad när jag läser att det är Moni Nilsson Brännström som skrivit boken.

På förlagets hemsida skriver hon: "När jag skrev om Moa och Mille, var min intention att beskriva en helt vanlig klass. Barnen, deras tankar, deras känslor, deras familjer finns i verkligheten."

Det är mycket möjligt att verkligheten ser ut på detta sätt men forskaren Angerd Eilard dömer ändå ut boken som olämplig och menar att den förstärker sterotyper.

Jag har inte läst boken och det är möjligt att det är som förlaget påstår att man plockat ut exemplen ur sitt sammanhang vilket ger en skev bild av boken. Men nu är det ju ändå ganska många som har reagerat och det borde ju betyda något. Kanske har man varit för ambitiös i sin iver att skildra dagens mångfacetterade samhälle. Det är i och för sig vällovligt men det är lätt att träffa fel och nu är det faktiskt 7-8-åringar man vänder sig till. Och de ska lära sig läsa, inte fundera och problematisera kring sakernas tillstånd.

Augustprisstatyetterna har hittat hem

Det bjöds inte på några några överraskningar vid gårdagskvällens Augustgala. Lite trist kan tyckas även om alla pristagare är nog så välförtjänta av sina priser. Jag hade hoppats på en poet i den skönlitterära klassen nu när man i år hade nominerat så många som tre diktverk. Man kan ju spekulera i om juryn tog det säkra före det osäkra och valde en relativt bred roman. Det är ju om inte annat bättre för handeln...

Bloggar om: Augustpriset och pressen: SvD, DN, Aftonbladet

Frågor om Augustpriset

Bokhororna tycker till om Augustpriset i DN och uppmanar samtidigt på sin blogg oss andra att göra likadant.

Första frågan är om jag bryr mig om Augustpriset?
Absolut. Alla tillfällen att uppmärksamma böcker och författare är välkomna.

Men går det då att tävla i kultur?
Tävla och tävla. Det är klart att man alltid kan ifrågasätta om bedömning kan räknas som tävling. Jag tycker man ska se det som att man tilldelas priset mer än att man vinner det.

Nästa fråga är så typisk för pressen (för det är ju från DN frågorna kommer från början). Vilken är min skönlitterära favorit?
Jag har ingen aning, har bara läst de nominerade i barn/ungdomsklassen, men jag blir jätteglad om Eva-Stina Byggmästar vinner. Hennes poesi har jag länge varit nyfiken på.

Slutligen kan jag bara konstatera att jag inte alltid läser Augustvinnaren och om jag ska nämna några favoriter bland pristagarna genom åren så blir det Gittan och gråvargarna av Pija Lindenbaum (2000) och Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm (2002)

Andra bloggar om: Augustpriset

And the winner is

Ja ska man tro min lilla minienkät här på bloggen så är det Eva Lindström med "I skogen". Nu kanske vi inte ska fästa alltför stor tilltro till denna enkät för i ärlighetens namn är det inte så många av Bokstavligts läsare som svarat och av de som svarat har lika många som röstat på Eva Lindström valt alternativet "Vet inte, har inte läst alla". Ikväll får vi dock veta vem som vinner Augustpriset i de olika kategorierna.

Bloggar om: Augustpriser och mer i:SvD, DN

Kort filmrapport

Av de filmer vi hittills hunnit se måste jag motvilligt tillstå att Changeling är den bästa. Visst är Clint Eastwood en skicklig regissör och Angelina Jolie är sannerligen en duktig skådespelare men det känns ändå lite som att jag kapitulerat till Hollywood. Är det så att det Hollywoodska sättet att berätta en film är det jag lättast kan ta till mig? Eller är det så att de resurser man har till sitt förfogande verkligen också tillhandahåller bättre filmer? Och spelar det egentligen någon roll så länge jag tycker att det är en bra film?

Filmen bygger på en sann historia vilket bara än en gång bevisar att devisen "verkligheten överträffar dikten" är sann. En mor anmäler sin 9-åriga son försvunnen och efter 5 månader meddelar LA polisen (som är i desperat behov av lite good will) glädjestrålande att pojken är återfunnen och ser till att ett stort pressuppbåd är på plats vid den lyckliga återföreningen. Problemet är bara att modern hävdar att pojken inte är hennes son varpå polisen gör allt i sin makt (och de har makt) för att övertyga press och omvärld om att modern är förvirrad och i chock.

Sambon kom med en intressant tolkning: även om filmen skildrar 1920-talet kan man också se den som en skildring av USA idag, där den korrumperade LA-polisen får symbolisera Bush-administrationen. Med diverse maktdemonstrationer kan lögner nästan bli sanna.

Mer om Stockholm filmfestival, Filmfestivalen, SvD, DN

Observationer på en buss

En välfylld buss någonstans i Stockholm. Många blir utan sittplats och får nyttja ståplats. På ett säte sitter en kille på yttersätet utan att göra minsta ansats att maka sig in till innerplatsen. Ombord kommer en kvinna som resolut banar sig fram mot killen och tydligt visar att hon vill kliva in och sätta sig. Killen reser sig upp för att släppa in henne och hon sätter sig ner. På ytterplatsen.

Fixa bättre betyg på fritiden

Kd tycker att man ska väga in elevernas ideella engagemang i betygen.

Det ideella engagemanget i föreningar, folkrörelser, kyrkor och samfund är stort, konstaterar Gunilla Tjernberg. Men Sverige är dåligt på att tillvarata de kunskaper som ungdomar får genom att vara tränare i ett fotbollslag, körledare eller hjälpa yngre kamrater med läxorna, tycker hon.

Jag tycker det låter som en utomordentligt korkad idé. Betyg ska vara betyg på skolämmena. Det blir ju absurt om skolan ska betygsätta elevernas fritid också. Själv var jag en sån där unge som helst satt hemma och läste eller bara kurade i största allmänhet. Att delta i föreningslivet låg inte för mig. Jag var ganska blyg och skydde stora grupper av andra barn/ungdomar så mycket jag kunde. Just därför hade det säkert varit bra om jag hade varit scout eller tränat ett fotbollslag eller vad som helst. Men allt i sinom tid.

SvD, Aftonbladet, Bloggar om betyg

Filmfesten har börjat

Nu är första dagen/kvällen av tio i biosalongens mörker avklarad. Kvällens film, Heart of fire, handlade om kriget i Eritrea sett genom en barnsoldats ögon. Det är ett tungt ämne och jag hade befarat en tung och deprimerande filmupplevelse. Nu blev filmen aldrig riktigt gripande utan att för den skull vara lättviktig. Vad filmen framför allt gjorde var att den öppnade en dörr och väckte mitt intresse. Jag blir nyfiken och känner att jag vill lära mer om Eritrea och landets historia.

Mer om Filmfestivalen, Stockholm filmfestival

Bloggaren, journalisten och juristen

Bloggaren, journalisten och juristen var ute och åt middag och kom att tala om Ipred-lagen och all uppståndelse kring denna.

Bloggaren både förvånas och fascineras av den enorma bloggstormen kring denna lag (som ju ännu inte alls är någon lag eller ens en proposition). Hon har sökt fakta kring Ipred men mest hittat en massa antaganden och tyckanden och affekterade diskussioner.
Journalisten funderar luttrat att "när de väl kommit så långt att de kan enas om något så blir det väl något urvattnat förslag de lägger fram".
Juristen tycker att det är först när det ligger en färdig proposition att förhålla sig till som det blir intressant.

Alla tre är överrens om att diskussionen kännetecknas av att många äro kallade men få äro kunniga.

Mer om Ipred, Politik och i:SvD, Aftonbladet, DN

Poster nu som bok

För alla oss som var tonåringar på 70-talet flödar väl nostalgin vid tanken på tidningen Poster. Nu var inte jag någon storkonsument men jag såg i alla fall till att ha en och annan idol uppklistrad på väggarna i mitt rum. Nu finns boken Poster med bilder i massor men också med historien bakom tidningen. En nostalgikick som heter duga.

SvD

Vem kan motstå denna söta uggla?

Den oemotståndliga lilla ugglan från Jag är inte söt och Jag är inte rädd är här igen i en minst lika söt och underbar bok som de föregående. Jag är inte tomten är ugglans budskap denna gång. Något som lilla ugglan alltmer frustrerad får upprepa gång på gång. Man kan inte annat än smälta inför den lilla småilskna krabaten som faktiskt påminner väldigt mycket om ett och annat envist litet barn jag stött på genom åren.

Tissel och tassel i biosalongen

Varför kan inte folk hålla tyst när det ser en film på bio? Varför ska det pladdras på som om de satt hemma i sin egen soffa? Ok med ett "åh" eller "iih" om det inträffar något förvånande eller läskigt i filmen. Eller skratt om det är en rolig film. Men pågående viskande konversationer är väldigt störande och borde rendera rött kort och utvisning.

Igår kväll var vi och såg Baader Meinhof komplex - en för övrigt intressant och sevärd film - och den väckte tydligen minnen till liv hos delar av biopubliken som tyckte att det kändes viktigt att dela med sig av dessa hågkomster omedelbums. Det var således ett fasligt tisslande och tasslande i salongen. Mycket irriterande.

Pris till Pija

Pija Lindenbaum förtjänar varje pris hon kan få. Tycker jag. Och igår fick hon Astrid Lindgren-priset - som inte ska förväxlas med det mer prestigefyllda ALMA-priset som regeringen instiftade till Astrid Lindgrens minne men ett väl så fint pris som dessutom har betydligt fler år på nacken och som delas ut av Astrids förlag Rabén & Sjögren.

Lindenbaums böcker innehåller alltid det där lilla extra som gör dem intressanta och ger dem en extra dimension. Else-Marie med sina småpappor som hon först skäms för men sen visar det sig att ingen tycker att det är något konstigt med att hon har flera små pappor i stället för en stor. Gittan som glatt adopterar några stökiga älgar som brorsor. Lill-Zlatan med sin älskade morbror raring och så Kenta som vill leka med sin docka. Alla får plats och alla får ta plats. Det är lite av det budskap jag får av hennes böcker.

DN, SvD
foto: Peter Jönsson

Tu man hand

Jag har läst Tu man hand av Tomas Lagermand Lundme och jag känner mig ganska förvirrad. Jag tror inte att jag riktigt har förstått vad det är jag har läst.

Jo jag har förstått så pass mycket som att det handlar om en 14-årig pojke som mår riktigt dålig. Som är riktigt illa däran. Som svälter sig själv och skadar sig själv på andra sätt också. Som bor på en madrass i en hall hos amatörbiologen Lasse. Som har en pappa som kommer och hälsar på ibland och berättar att pojkens nya rum snart är klart och då kan han flytta in med pappa och pappas nya fru och sin lillasyster. Som har en morfar som ringer ibland och berättar hur det är med mamman som är inlagd på psyket.

Det är i princip det vi får veta berättat i korta avhuggna meningar. Allt det andra får vi försöka förstå av det som vi inte får veta. Av det som kanske eller kanske inte finns mellan raderna. Boken innehåller en viss krypande "kafkaliknande" känsla av obehag som på sätt och vis gör den intressant men jag tycker ändå inte att det är särskilt lyckat. Mycket beroende på att det faktiskt blir ganska tjatigt. Pojken stiger upp och går till skolan och ritar sina teckningar. Han kommer hem och dricker sitt thé och rullar ut sin sovsäck och går och lägger sig.

Milleniumhysteri "all over again"

Det känns som om det är Milleniumhysteri på nytt. Eller det kanske är så att hysterin aldrig riktigt lagt sig. Nu är det väl främst filmen alla går och väntar på och inte bara i Sverige. Den har sålts till nio länder hittills. Osedd. Jag undrar om inte produktionsbolaget ångrar att det bara är första boken de valde att göra biofilm av. Resten blir ju "bara" tv-filmer. Kan väl knappast ge lika mycket klirr i kassan.

I väntan på filmen kan man traska runt i Salander och Blomkvists fotspår. Och höstens vandringar är redan slutsålda! Jag måste erkänna att jag har lite svårt att förstå tjusningen med att vandra stan runt och titta på hus där fiktiva personer ska ha bott.

Egentligen vet jag inte om jag vill se filmen heller. Men jag vet samtidigt att jag inte kommer att kunna låta bli.

Filmtrailer:

Gör det själv

Det piper och blinkar och blippar. Jag står vid en av de nya "gör det själv"-kassorna på Konsum och drar mina varor förbi den blinkande och blippande läsaren. Sedan lägger jag dem i min på förhand upphängda kasse och sedan väljer jag betalningssätt genom en fingertryckning på skärmen. Jag matar in mina pengar får min växel och kvitto. Klart!

Snart behövs inte kassörskorna längre och det kanske är bra för det är säkert inte världens roligaste jobb. Att sitta i en snabbköpskassa. Men vad ska de göra istället frågar jag mig. Såhär till att börja med behövs de vid de nya "gör det själv"-kassorna för att instruera oss tafatta och otekniska stackare om hur de nya kassorna fungerar. Men sen då? För jag antar att vi så småningom kommer att lära oss hantera dessa pipande och blippande tingestar. Vad ska de göra då - snabbköpskassörskorna?

Och om några år, vem kommer då att fatta ett dyft av vad Di Sma Under Jordi sjunger om i sin sång "Snabbköpskassörskan"?

Boklunch

Någon gång emellanåt har vi boklunch här på Barnens Bokklubb. Vi äter tillsammans. Förstås.
Och så pratar vi om en bok som vi alla läst. Förstås.

Idag pratade vi om Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian av Sherman Alexie.
Jag hade så vansinnigt svårt att komma in i den här boken. Men skam den som ger sig. Vid tredje försöket blev jag så pass intresserad att jag tog mig både in i berättelsen och ända till slutet. Och jag vill poängtera att det var värt besväret för det är en bra bok.

Jag gillar berättarjaget, Junior, och hans sätt att se på sin omgivning - med värme, förståelse och överseende för folks tillkortakommande. Jag tycker om själva berättelsen om livet i indianreservatet och allt vad det innebär av förutbestämt elände, och Juniors kamp för att undvika detta öde och skapa en bättre framtid för sig. Det jag inte tycker om är själva framförandet. Det är pladdrigt och flamsigt och det var det som gjorde att jag hade så svårt att ta till mig boken till att börja med. Och ska jag vara ärlig så hade jag förmodligen inte läst boken om det inte hade varit för det här med boklunchen. Så ibland är det bra att man "tvingas" till vissa bokbekantskaper.

Honom ska vi ha!

Jag kan inte annat än stämma in i den allmänna klang- och jubelkören och glädjas åt Barack Obama som USA:s nya president. Det är snudd på komiskt hur älskad den mannen är från alla håll just nu. Från höger till vänster. Från öst till väst. Nu har han en hel världs förväntansfulla ögon riktade på sig och en lätt uppgift har han sannerligen inte. Vi får se hur länge smekmånaden varar.

Andra bloggar om: Barack Obama, USA-valet,
SvD DN

Filmfestivalen närmar sig

Om någon undrar så föreställer bilden delar av mitt filmschema under den stundande filmfestivalen. De röda pluttarna är alltså filmvisnignar. 16 filmer blev det och då tyckte jag ändå att programmet var ovanligt ointressant i år. Det var något med hur filmerna var presenterade. Oinspirerat och tjatigt.

I vanliga fall brukar jag kryssa var och varannan film. Sen blir det ju aldrig så att man kan se alla, men i år hade jag svårt att få dit några kryss och hade inte sambon hjälpt till hade det blivit ännu färre filmer.

Mer om: Stockholm Filmfestival, SvD

Strasbourg

God mat
Gott vin
Goda vänner

Bli jurymedlem

Nu har du chansen att bli jurymedlem och då är det inte Idoljuryn jag menar. Nej det är mycket finare än så. Du kan nämligen delta i juryarbetet till Augustpriset. Fast det gäller inte det prestigefyllda "stora" Augustpriset men väl Lilla Augustpriset där ungdomar mellan 16 och 20 år kan delta med noveller, poesi, någon form av reportage eller debattext.
Här kan du ladda ner och läsa de nominerade bidragen och rösta på din favorit. Sedan väger rösterna från nätomröstningen lika tungt som juryns röster. Jag kan verkligen rekommendera att ni går in och läser ungdomarnas bidrag. Det finns riktiga pärlor bland dem. Man imponeras.