Tematrio - Titelblommor

Lagom till midsommar ordnade Lyran med en tematrio om böcker som har ett blomnamn i sin titel. Mina tre kommer här:

Vit oleander av Janet Fitch. Med ett närmast poetiskt vacker språk berättas en ganska grym historia. Astrid är 12 år när hennes mamma döms till livstids fängelse. För Astrids del blir det början på en tuff uppväxt där hon tvingas flytta runt mellan olika fosterhem. En oerhört stark läsupplevelse.

Rosens namn av Umberto Eco. Man skulle kunna säga att det här är en deckare i klostermiljö. Under sju fasansfulla dygn sker lika många skrämmande och gåtfulla mord. Broder William, som egentligen var utsänd att medla i en känslig konflikt förvandlas i stället till detektiv.

Nejlika och lilla lilla syster av Hanna Zetterberg Struwe. En söt bilderbok om när Nejlika blir storasyster.

Skate extreme

Det går bra att skejta också på klipporna utanför Stavern.

Marianne Faithful i Oslo

In på scen på Rockefeller i Oslo kom en liten tant i svart spetsblus.
Så öppnade hon munnen och ut kom Marianne Faithful.
Vilken fantastisk röst och vilken varm och bra konsert.

Finfina utsikter

Katten packade och for

Katten packade några få kära ägodelar inför sin vistelse på kattpensionat. Helst hade Soya velat bo på Hammarby prästgårds kattpensionat där "varje rum har en egen platt-tv som visar allt från tv till dvd, roliga fågel och insektsfilmer". Men tyvärr var det fullbokat där. I stället blev det Olofssons kattpensionat i Riala som inte erbjuder platt-tv i varje rum men väl att "alla katter får en varsin liten leksak under vistelsen som självklart följer med hem."

Allt detta till trots så var Soya ganska moloken när vi lämnade henne. Men det var ändå inget jämfört med hur moloken matte var.

Midsommarquiz

Idag är det dags för den årliga sommarlunchen här på Barnens Bokklubb. Men innan vi får bänka oss och börja ta för oss av godsakerna står Barnens Bokklubbs midsommarquiz på schemat. Jag lyckades väl sådär, måste jag erkänna. En av mina stötestenar är det här med sommartid och klockan. Ställa fram eller tillbaka eller hit eller dit. Det spelar ingen roll hur ofta folk försöker förklara det för mig. Det vill liksom inte riktigt gå in och fastna där i hjärnvindlingarna.

Saker som aldrig händer av Johanna Lindbäck

Saker som aldrig händer är titeln på Johanna Lindbäcks senaste ungdomsroman. Det handlar om Andreas och när boken börjar håller hans tillvaro på att rasa ihop. Det är strul med flickvännen och kompisarna sviker. Och till råga på allt så tvingas han flytta ut till sin pappa i en by en bra bit utanför stan eftersom hans mamma bestämt sig för att flytta till Stockholm. Andreas tror inte att det är sant. Sånt här ska bara inte hända. Hur kunde livet gå från toppen till botten på ingen tid alls?

Den enda ljuspunkten i tillvaron är att han i och med flytten ut till pappan återfått kontakten med sin gamla barndomskompis Erik. Trots att de har vuxit ifrån varandra så känns det som om det finns något i deras vänskap som är värt något. Ända tills... Något händer igen, som inte borde hända och deras nyfunna vänskap sätts på prov.

Johanna Lindbäck har återigen lyckats skildra unga människors liv och känslor på ett övertygande och trovärdigt sätt. Både språket och berättelsen flyter på och det är lätt att gilla den här boken. Här läser Johanna ett stycke ur boken.

Det här med bröllopet, II

Så stod vi ändå där och trängdes med hundratals andra i en gränd i Gamla Stan.
Först såg vi absolut ingenting. Mer än:


Sedan Vrooom:


Till slut efter några strategiska förflyttningar:

Det här med bröllopet, I

Man kan tycka och säga vad man vill om den hysteri som råder kring kronprinsessebröllopet [och det ska gudarna veta att det är många som gör, luftar sina åsikter]. Själv förhåller jag mig ganska neutral till det hela. Varken hysteriskt för eller emot. Men när jag läser i SvD om att det i Malmö finns någon form av alternativ vigselceremoni där 20 personer ska gifta sig med någon helt okänd person för att sedan erbjudas skilsmässa direkt efteråt, då fattar jag inte ett dugg. Vad är meningen med det liksom? Värsta protesten eller? Och i så fall, mot vad?

Belägrad stad

Idag strax före kl 12:00 intog militären med hjälp av hemvärnet centrala Stockholm. Bokstavligt talat kan meddela att allt gick lugnt till och dryga timmen senare var ordningen för tillfället är återställd. Ny belägring är
planerad att äga rum under morgondagen.

Cykeltur vs Lästid

Sedan några veckor tillbaka cyklar jag till och från jobbet.
Det är jätteskönt. Jag gillar verkligen det.
Jag gillar att slippa trängas på en trång och svettig buss.
Jag gillar friheten i att zick-zacka fram mellan köande bilar.
Men. Det har en stor nackdel. Jag missar lästid.
Det är nästan en timmes lästid per dag som försvinner.

Och lösningen?



Vad tror ni om den?

Tematrio - djur i titeln

Utmaningen i Lyrans Tematrio denna vecka är att lista 3 böcker där ett djur finns med i titeln.

Mitt liv som hund av Reidar Jönsson. De flesta kanske först och främst tänker på Lasse Hallbergs fina film med en söt Anton Glanzelius i huvudrollen. Men boken är minst lika bra om inte bättre.

Ormens väg på hälleberget av Torgny Lindgren. Jag drog mig väldigt länge för att läsa den här boken för jag hade hört att den skulle vara så ruskig. Och det är den. Både ruskig och ruskigt bra. Huvudpersonen berättar om en uppväxt i fattigdom och förnedring. När familjen inte har möjlighet att betala sina skulder till handelsmannen tvingas huvudpersonens mor - och sedan även hans syster - att betala med sina kroppar.

Måsen – berättelsen om Jonathan Livingstone Seagull av Richard Bach. En härlig bok om frihetslängtan och envishet. Måsen Jonathan tänker att livet måste innehålla något mer än det givna och bestämmer sig för att gå [flyga] sin egen väg och inte ge efter för grupptrycket.

Härligt trulig tjej

Leni är hur trött som helst på att alla behandlar henne som ett litet barn och säger hur söt hon är och att hon är ett sockerhjärta. Leni är minsann inte någon söt liten unge. Leni är stor. Leni kan själv. Åtminstone det mesta. Men när det är dags för tråkiga saker som att gå ut med soporna och att städa. Då kanske hon är lite liten i alla fall.

I bilderboken Leni är ett sockerhjärta har Emma Adbåge skapat en härlig berättelse om en trulig liten tjej som tröttnat på vuxnas alla klappar på huvudet och allt gullande. Lenis bestämda uppfattning om saker och ting visas framför allt i ett fantastiskt minspel. Den här lilla tjejen finns ju på riktigt, tänker jag. Hon är så mycket mer än "bara" en tecknad bilderboksfigur.



På www.barnensbokklubb.se finns en artikel om Emma Adbåge och hennes syster Lisen Adbåge.

Vems idé var det här nu då?

Jag förstår inte riktigt vitsen med att alla nya cyklar inte har vanliga cykelventiler. Jag förstår inte vem som kom på att det vore så mycket bättre om man utrustade nya cyklar med samma sorts ventiler som de som finns på bilar.

Där stod vi och skulle blåsa liv i sambons cykel med hjälp av våra gamla hederliga cykelpump. Det gick inte alls. Det pyste och blåste och lät, men inte en minsta lilla pust med luft hamnade i cykeldäcket. Några telefonsamtal hit och dit upplyste oss om att det bästa vore att promenera iväg till närmaste bensinstation och fylla på med luft där. [För er som inte vet kan jag tala om att det inte direkt kryllar av bensinstationer mitt i Stockholm.] Så stod vi ändå där på bensinmacken och tryckte och pillade och försökte fundera ut hur den där luftapparaten fungerade. Tills några vänliga själar gjorde oss uppmärksamma på att den inte fungerade alls. "Out of order" så att säga. Då var det bara att vända kosan och vandra till närmaste bensinmack åt andra hållet [som faktiskt visade sig ligga mycket närmare hemmet än den där vi gjorde vårt första besök]. Och så äntligen var sambons cykel cykelbar igen.

Men frågan kvarstår: Vem i he...te kom på idén att det inte längre skulle duga för en cykel att ha gamla vanliga hederliga ventiler till däcken?

Det sparkas boll

Just nu pågår det något som kallas för fotbolls-VM i Sydafrika. Det betyder att 2 x 10 män springer runt och jagar en boll för att försöka sparka in den i en nätbur. På planen finns också 2 x 1 män som står framför den där buren och vars uppgift det är att förhindra att bollen sparkas in i den. Runt planen finns något som kallas läktare där det sitter fullt med folk och tittar på. Eller, egentligen undrar jag om de gör det. Tittar alltså. Mest verkar de blåsa i någon sorts plasthorn och föra ett fasligt oväsen.

En ny idol

Jag har fått en ny idol. Eller favoritförfattare kanske är mer riktigt att skriva. Det är Markus Zusak. Nu är det tredje boken av honom jag läser och helt låter mig uppslukas av. Nu är det hans kommande bok Jokern jag har fått ett förhandsex av i min hand och jag har i och för sig inte hunnit så långt ännu. Men som sagt. Den har driv. Den har ett sug. Jag får återkomma med en närmare beskrivning vid ett senare tillfälle. Först till hösten kommer den ut i bokhandeln.

Tidigare har jag läst och bloggat om Boktjuven och Fighting spirit. Om ni inte har läst något av honom än, tycker jag verkligen att ni ska göra det.

Tematrio - svenska böcker

Lyran utmanar oss i veckans tematrio att nämna tre svenska bra böcker vi har läst det senaste året. En knepig uppgift för mig som a) har svårt att komma ihåg vad jag har läst och b) ännu svårare att minnas när jag läste det. Tur då att den pålitliga Bokstavligt talat finns där jag nedtecknat en hel del av de böcker jag läst. Här kommer således tre bra svenska böcker jag läst det senaste året:

Maskarna på Carmine street av Håkan Nesser. Det börjar som en relationsroman om ett äktenskap som är i kris efter en stor tragedi. Men allteftersom berättelsen fortskrider så börjar det mer och mer likna en thriller med en ganska överraskande upplösning.

I det här trädet Katarina Kieri och Per Nilsson har tillsammans skrivit en mycket bra ungdomsroman om Siri och Jakob. De bor nära varandra. Två ensamma tonåringar som rör sig i cirklar runt varandra.

Om Jesus av Jonas Gardell. Intressant, initierat och välformulerat. Gardell vill försöka hitta den historiska Jesus och det gör han bland annat genom att gå igenom evangelierna och resonera kring vad däri som kan tänkas vara historiskt sant och vad som är litterära texter och efterkonstruktioner.

Här osar katt

Hm, vad finns därute?

Om man är en stadskatt som mest vistas inomhus och som tycker att balkongen är stora världen, så blir man lite försiktig av sig och tvekar en aning när man erbjuds hela stora tomten.

Vara vuxen

Idag har jag och sambon lekt vuxna och stostädat stugan. Det brukar hända en gång per år ungefär, typ varje vår/försommar. Och inte nog med det. När städningen av undanstökad lekte vi bageri och gick lös på några rabarber som vi förvandlade till en god paj.

En boknördsknasig dröm

Jag brukar inte fundera så mycket på mina drömmar. Och jag är relativt ointresserad av att höra vad andra har drömt och har därmed också full förståelse för att andra inte är ett dugg intresserade av vad jag har drömt. Så om ni slutar läsa här är det helt ok.

Jag skulle vilja påstå att nattens dröm var mer än lovligt boknördsknasig. Jag stod vid en busshållplats och väntade på bussen, som man ju plägar göra vid busshållplatser. Till hållplatsen kommer också Alma-pristagaren Kitty Crowther åtföljd av en skara fans som vill ha hennes autograf. Kitty frågar försynt om hon får använda min rygg som stöd när hon skriver sina autografer och det får hon ju förstås. Där står jag således och hon skriver och hon skriver och min buss kommer och jag missar min buss. Och sambon blir sur och undrade vad tusan jag håller på med, men tinar upp när jag säger att det är ju Alma-pristagaren som behöver min hjälp.

Sommarkväll

Ibland, som kvällar som denna, är Stockholm förföriskt vackert [även sett genom en Iphones halvtaskiga kamera].

Tematrio - städer i titlar

Jag vet inte riktigt hur det har kommit sig, men jag har lyckats missa att delta i flera av Lyrans Tematrios. Det tänkte jag ändra på den här veckan och här kommer min trio på temat städer i titlar.

Drakarna över Helsingfors av Kjell Westö är en härlig familjekrönika där vi får följa den finlandssvenska familjen Bexar från 60-talet och ända fram till 90-talet. Jag älskar böcker där man får följa personerna länge och det får man här.

Trollkarlen från Lublin av Isaac Bashevis Singer - en härlig skröna, dristar jag mig att påstå, om trollkarlen Jasja som reser runt från stad till stad och förevisar sina trollerikonster. Men han trollar också med kvinnors hjärtan.

Vampyren i Blackeberg av John Ajvide Lindqvist. Ok, jag vet att det inte är bokens originaltitel och jag vet att Blackeberg inte är en stad, men jag var tvungen att tänja lite på reglerna för att få med denna fantastiska bok [och för att alls hitta en tredje bok som jag a) läst & b) vill skriva om]. Dessutom bär faktiskt boken nämnda titel i sin lättlästa version. Hur som helst så tror jag inte att själva boken behöver någon närmare beskrivning. Det är en kuslig skildring om utanförskap - om än kamouflerad som skräckis. Ni som inte läst den. Läs den!

Pelargonerna på plats

och det är ju alltid en början.