Så fint hon skriver DiCamillo

Nu har det hänt igen. Jag sitter på bussen och läser och så blir det så där lite sorgligt och vemodigt att tårarna börjar rinna. Generad stoppar jag undan det jag läser och plockar fram mobilen och börjar spela det där fåniga men ack så vanebildande spelet jag brukar spela.

Tänk att kunna skriva som Kate DiCamillo. Så där fint och inkännande så att man blir alldeles varm i hjärtat. För det blir man när man läser Tigern (Tiger Rising i original). Även om det är sorgligt och man gråter en skvätt, så är det också fint och inkännande om sorg och saknad som Rob försöker stänga inne och ilska som Sixtine bär på. Två barn som redan blivit tilltufsade av livet, och DiCamillo berättar så fint så fint om deras försiktiga trevande vänskap.

Funderingar kring träningens kretslopp

Idag var jag och tjuvtränade på lunchen. Eller det kanske är mer korrekt att säga att jag tränade inför träningsstarten. På torsdag ska jag nämligen träffa min personliga tränare igen - för första gången på sex veckor - och jag skäms över det förfall min kropp befinner sig i efter en lång skön semester.

Det är ju knäppt egentligen. Man tränar för att komma i form till sommaren. Sedan ägnar man sommaren åt att förstöra formen med lata dagar och god man som man sköljer ner med gott vin. Så kommer hösten och då tar man sats igen och börjar sitt nya liv med träning och förnuftig kosthållning. Det där håller i sig till december ungefär. Då blir det glögg och pepparkakor och lussebullar och det hela avslutas med julbord. Och så blir det januari och då sätter man igång med träningen för att komma i form till sommaren som man sedan ägnar åt att .... och så vidare.

Al(l)varligt talat

Helgens utflykt Stockholm-Öland tur och retur från lördag till söndag var kort men intensiv och därtill väldigt lyckad. Öland är fantastiskt vackert.

Så galet fel

Jag har inte för vana att skriva om böcker som jag inte har läst, men nu gör jag ett undantag för jag kan inte låta bli att fundera kring hur han tänkte, författaren till Maggie goes on a diet. Jo visst, enligt Aftonbladet har han sagt att boken är tänkt som en positiv skildring av en tjej som tar kontrollen över sitt liv. Men om nu boken handlar om en 14-åring som blir mobbad för att hon är för tjock, som bestämmer sig för att banta och sedan blir glad och lycklig och får vara med i fotbollslaget [helt galet redan det upplägget] - varför i hela friden riktar sig boken till ännu yngre barn, från typ 5 år?? Tänker han sig att den överviktiga femåringen - stärkt av hans bok - ska tala om för mamma och pappa att "nu vill jag banta, varsågoda att fixa dietmiddagar till mig"? Nej, skulle inte tro det. Snarare är det risk att det leder till kroppsnoja och kanske början på ett liv med ständiga dieter och jojobantning.

Svd, DN

Apflickorna

"Det är en film om makt, sex och djur", säger regissören Lisa Aschan. Hon är på plats på Stockholm filmfestivals förhandsvisning av hennes film Apflickorna. Hon verkar inte helt bekväm i intervjusituationen och till skillnad från så många andra regissörer jag lyssnat till är hon ganska fåordig, men vi får i alla fall veta om filmen att "allt är sant". Detta som svar på en fråga om hur mycket av henne själv som återspeglas i manus. Däremot har hon aldrig ridit, men eftersom hon ville göra en western så fick handlingen utspela sig i ridsportmiljö.

I centrum står de två tonårsflickorna Emma och Cassandra som båda tränar voltige - akrobatik på en galopperande häst. Mellan dem uppstår en svårdefinierad vänskap som mycket handlar om att testa sina egna och den andras gränser. Maktspelet mellan dem är suveränt skildrat och välspelat. Jag satt på helspänna hela tiden med en vag obehagskänsla i maggropen.

En gång för [inte så] länge sedan

Tiden för Barnens Bokklubbs flytt till Palatset på Riddarholmen närmar sig och det råder bråda dagar. Vi har huserat här på Kammakargatan i mer än tio år och har lyckats samla på oss en hel del under den perioden. Alla har fått olika uppgifter och ansvarsområden inför flytten och på min lott ligger bland annat att ha hand om allt som rör datorer och internet. Idag gick jag igenom en stor låda som innehöll gamla disketter och skivor med program, de flesta tillhörande datorer som skrotats för länge sedan. I lådan fanns också en pärm med uppgifter om hur man kopplar upp sig mot modemet, e-postinställningar för personer som inte längre jobbar här och även dessa härligt pigga broschyrer som ska guida oss in i den ny spännande digitala världen:

Teaterpremiär och mingel

I går kväll var det premiär med efterföljande mingel på Strindbergs Intima teater. Och inte nog med att det var premiär, det var dessutom Sverigepremiär på Victor Haïms pjäs Jeux de scène - Föreställningar på svenska.

På scen två skådespelare: Pia Halvorsen och Karin Weywadt.
Pjäsen: en komedi, men inte helt utan svärta och smärta.
Handlingen är i korthet: en författare och en skådespelare möts igen efter många år och planerar ett samarbete. Ett samarbete som nästan genast börjar haverera eftersom kommunikationen inte alls fungerar. Mycket av humorn uppstår när författaren ska försöka förklara sina intentioner med en massa högtravande ord som bara är snömos, och skådespelaren försöker låtsas att hon förstår. Det var en hel del skådespelare i salongen och de skrattade ganska hjärtligt så jag antar de kände igen sig.

Strindbergs Intima teater är just intim. Det som händer på scenen kommer nära, gester och mimik blir tydlig vilket ställer krav på de två skådespelarna, något som de hanterade med bravur. Samspelet och tajmingen mellan dem klaffade utmärkt.

Ja inte vet jag

Jag kan vill inte påstå att jag vet så värst mycket om hur en bebis hjärna fungerar, men ... Jag har väldigt svårt att tro att bebisar blir smartare av att titta på tv, även om de tittar på program som är specialskapade av experter.

Icke desto mindre så har bebis-tv blivit en storindustri läser jag i DN. Läser vidare att det finns en brittisk kanal - babytv - som sänder 24 timmar om dygnet. Kan tänka mig att det eventuellt kan fungera som distraktion för kinkiga bebisar. Sätt dem framför tv:n och få lite lugn och ro ... typ.

Texten som föregick tavlan

Jag visste inte att Edward Munch skrev en text om sin sinnesstämning innan han målade sin berömda Skriet. Men nu vet jag det. Och jag vet att texten har tonsatts av Ketil Bjørnstad och att Kari Bremnes sjungit in den. Hon sjöng de under konserten på Gustav Adofs torg igår och det var väldigt svart och väldigt starkt.

Sommarpratare Knausgård

I vanlig ordning blev det inte av att lyssna på ett enda "Sommar" live i somras. Men nu tar jag skadan igen genom att lyssna ikapp. Idag var det dags för Karl Ove Knausgårds fina sommarprogram.

Egentligen skulle hans program ha handlat om något helt annat, men efter massakern i Norge den 22 augusti skrev han om hela manuset och programmet tar avstamp i den fruktansvärda massakern i Oslo i somras och han säger många kloka ord om vi och dom, om borta och hemma.

Han resonerar om hur han upptäckt att det varken i Breiviks manifest eller i Hitlers Mein Kampf fanns någon "du" bara "jag", "vi" och så "dem" och att denna vägran att se dem man vill illa som individer gör det så mycket lättare att genomföra dessa illdåd. Och vidare hur offren även i eftervärldens ögon ofta reduceras till att bli nummer - antal dödade - medan vi nästan alltid minns förövarens namn. Så väldigt kloka ord. Han kommer också in på sitt förarbete inför sin bok Min kamp och om jag inte tidigare varit så intresserad av att läsa den boken [böckerna] så har jag definitivt blivit nyfiken på dem nu.

En av sommarens lästa böcker

Det här med att semestern skulle ägnas åt en himla massa skön läsning ... så blev det inte. Nu gör det inte så mycket för en skön semester var det i alla fall och lite läsning blev det ändå. Bland annat Udda, Sara Lövestams debutroman från 2009. En på alla sätt lättsam och underhållande roman som handlar om tre aningen udda människor. Eller ... udda i vems ögon, vem bestämmer det udda?

Martin och Lelle är bästa vänner. Martin har en förkärlek för kvinnor med någon form av defekt, gärna avsaknaden av en arm eller ett ben [jo faktiskt]. Lelle - som egentligen heter Linnéa - är lesbisk. När så den rullstolsbundna Paula dyker upp i deras liv utvecklas det hela snabbt till ett triangeldrama. Så småningom dyker tre kvinnor på en kemtvätt i Sveg också upp i handlingen och jag undrar lite förstrött vad de har med saken att göra. Men det visar sig att de har med det hela att göra.

Sara Löwestam binder skickligt ihop alla trådar och får den här smått osannolika historien utan att det blir krystat.

Slut på det roliga

När klockradion drog igång för fullt klockan halv sex i morse trodde jag först att det var ett dåligt skämt. Men det var det inte. Det var dags för första arbetsdagen efter en fyra veckor lååång och skööön semester. Inte mycket annat att göra än att gnugga sömnen ur ögonen och hasa sig iväg till duschen.

På jobbet var ju förstås mejlboxen fylld till bristningsgränsen. Men tillsammans med en tre, fyra baljor riktigt starkt kaffe hade jag så småningom betat av alla mejl och befann mig i nutid igen. Det tog nästan hela dagen.

Sedan fick jag den befängda idén att kickstarta igång träningen också med ett spinningpass. Gissa om kroppen blev förvånad...

Nåväl, nu är det mesta "back to normal" igen och det kanske för det goda med sig att den här stackars försummade bloggen får lite av min uppmärksamhet igen.

Ferie på Fårö

Vi är på ferie på Fårö och finaste boendet.



Och utsikten är det inte heller något fel på.

Värsta "suckern" - det är väl jag det

För några dagar sedan tog mitt mobilabonnemang slut. Det var i alla fall vad jag trodde efter att för någon månad sedan ha blivit uppringd av någon från Telenor som vill erbjuda ett nytt "förmånligt" abonnemang. Eftersom jag inte är så där överdrivet nöjd med Telenor [förvisso inte överdrivet missnöjd heller] och inte tyckte att erbjudandet var så väldigt förmånligt bad jag att få avvakta.

Så kom då dagen när det var dags att bestämma sig för om jag skulle teckna nytt avtal med Telenor eller kolla med någon av deras konkurrenter om de hade något bättre att erbjuda. Som trogen kund sedan många år tillbaka tänkte jag ändå att jag skulle börja med att ringa Telenors kundtjänst och höra om vad de kunde erbjuda. Det var inte mycket ... och dessutom visade det sig att de uppgifter jag fått av säljaren som ringde då för någon månad sedan inte alls stämde och att jag hade tre månaders uppsägningstid oavsett vad jag valde att göra. Då ilsknade jag till en smula och sa att då tar jag väl och säger upp abonnemanget helt. Så blev jag kopplad till en person som skulle ta hand om att avsluta mitt abonnemang och spydde väl en del galla över honom och hade en massa åsikter om deras kundvård.

Och hur tror ni att det hela slutade? Jo med att jag tecknade upp mig på ytterligare två år inklusive en ny iPhone 4. Fråga mig inte hur det gick till men till mitt försvar måste jag ändå säga att han gav mig en jäkligt bra deal, så det kan ju löna sig att vara lite bitch ibland också. Eller så är jag värsta suckern ever. Svårt att säga.

Ibland händer det

Ibland lyckas man lura sig själv till att tro att man fortfarande är 20 nå'nting och dra iväg på klubb klockan 22 nå'nting.

Det händer inte ofta, men det händer nu.

Back in town

Efter några veckor på olika lantliga platser är jag åter stationerad nära en dator med välfungerande internetuppkoppling. Nämligen hemma i Stockholm där Pridefestivalen pågår för fullt. I år är det en något annorlunda Pride eftersom den har flyttat till Kungsträdgården och är gratis och öppen för alla [öppen för alla har den i och för sig varit tidigare också, men då har det kostat].

Detta med gratis och mitt i city gör ju att man dels kan se att att snittåldern sjunkit avsevärt och att det i parken vimlar runt en hel del något förvånade turister. Att det sedan var hårdrockskväll igår gjorde ju sitt till för att locka dit dem man inte så ofta sett i Prideparken. Som gammal "prideveteran" känns allt detta lite ovant, men jag tycker att det är bra med förändring och jag tycker att "gamla" Pride hade börjat stelna i sin form. Däremot känns detta nya Pride ännu mer sponsrat och kommersiellt än tidigare års festivaler och även om jag är en vän av sponsring känns det lite unket när Cunigundas Mammors mellansnack mellan de olika uppträdandena i princip var som ett reklamavbrott.

Andra som bloggat om pride