Nytt årsslut - ny nyordslista

Lika säkert som att årsskiftet bjuder på en massa kavalkader av året-som-gått, lika säkert dyker den så kallade nyordslistan upp från Språkrådet. Jag kan inte låta bli att undra under vilken sten jag befunnit mig året som gått, ty de flesta av orden på denna lista är helt ohörda för mig. Till dem hör foliehatt, attitydinkontinens, möpare med flera. Andar ord känns mer bekanta som till exempel padda och surdegshotell.

Vad orden betyder? Kolla in hela listan, se också dn, svd

Inget att avundas

Just nu läser jag Barbara Demicks reportagebok om Nordkorea - Inget att avundas - och det är skakande läsning. Jag är helt uppslukad av de levnadsöden som hon redogör för. Eftersom Nordkorea är ett så extremt stängt land var det omöjligt för henne att komma till tals med folk under sina besök i landet. När hon äntligen fick visum till Nordkorea hade hon hela tiden två "skuggor" vid sin sida och det hon fick se var naturligtvis bara det som regimen ville att hon skulle se [som det ju är för alla som besöker Nordkorea].

Nej boken bygger i stället på avhoppade nordkoreaners berättelser. Hon ägnade sju år åt att djupintervjua ett flertal människor och gjorde vad hon kunde för att belägga deras berättelser och matcha dem mot kända händelser.

Boken känns extra aktuell nu i och med Kim Jong Ils död. Igår begravdes han och på de knapphändiga bilder och filmer som sipprat ut kan man se hur hysteriskt gråtande folkmassor kantar kortegevägen.I boken berättar de intervjuade om hur de upplevde det när förra ledaren Kim Il Sung dog. Vilken chock det var och hur de gick man ur huse för att visa sin vördnad och sorg och hur de tävlade med varandra om att gråta mest. Men man undrar om det är samma sak idag. Hela det kommunistiska samhällsbygget har ju rasat ihop sedan dess med massvält en ekonomi nära nog på nollpunkten.

Dagens lösen

Shoppade ett par jeans på rean
Som jag inte behövde.
Köpte ett par andra byxor också
Som jag kanske behövde.
Firade med middag
Som jag behövde
Men åt den på restaurang
Vilket jag inte behövde.
Unnade mig vin till maten
Vilket inte alls behövdes.

Grön jul

Det blev inte någon vit jul. Promenaderna som skulle möjliggöra mer frossande av julmaten skedde i omgivningar som snarare andades en John Bauersk känsla.

Bok blir film

Det var några år sedan jag läste Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver, men det är en av de få böcker som jag fortfarande har någorlunda färskt i minnet. Och nu läser jag i Barnens Bokklubbs blogg att den är filmatiserad. Jag har lite svårt att se hur den boken (som på sätt och vis är en brevroman) ska kunna överföras till film på ett sätt som gör den rättvisa. Men trailern är i alla fall väldigt suggestiv. Filmen har svensk premiär 17 februari. Då vet vi om det funkade.


Jag har tidigare bloggat om boken vid flera tillfällen, bland annat här och här.

Plums i plurret

Fick se manus på en kommande bilderbok som fick mig att skratta högt. Det är en helt crazy version av Bockarna Bruse som Bjørn F. Rørvik och Gry Moursund har gjort. Den börjar som vanligt med att bockarna är på väg till sätern för att äta sig feta, men så ser de skylt där det står "Badhus" och bestämmer sig för att göra en avstickare dit, så slipper de ju också passera bron med trollet ... Det är bara det att även trollet har sett skylten och kommer till badet. Och så är det [nästan] samma visa igen. Vansinnigt kul är det i alla fall, mycket tack vare Gry Moursunds barnsliga men häftiga bilder. Att det sedan är Pija Lindenbaum som står för den svenska översättningen gör ju inte direkt saken sämre.

Som Karl-Alfred ... moi??

Och så var det dags för ännu ett sånt där "vem-är-jag-mest-lik"-test. Testet finns på Nationalencyklopedins sajt. Och jag blev alltså ...

Karl-Alfred

"en råbarkad sjöman som blir övernaturligt stark när han äter spenat. Blandar talfel med slang".

Eftersom jag inte har någon direkt relation till den seriefiguren kan jag inte bedöma riktigheten i testsvaret.

Det ringde på dörren

sådant man kan få
när man varit tillsammans tjugotvå (år)

Premiär-dax

Idag slog portarna upp för babyboken.se - ett projekt jag är delaktig i. Som namnet så fiffigt antyder är det en sajt som tillhandahåller babyböcker. Tanken är att du ska kunna samla ihop ett fint litet startbibliotek åt dig och din knatte. En gång i månaden kommer ett paket med de finaste små babyböckerna och du samlar bara så länge du själv vill. Enkelt och smart.

Ny favorit

Jag har hittat en ny favoritsajt - nanoismer.se. Det är Ebba Åkerman och Elena Tillman Sperandio som bestämt sig för att ta Twitter ett steg längre. Tanken är att man med de 140 tecken man får använda sig av när man skriver tweets ska komponera små berättelser. Och "alla" får vara med. Åtminstone kan vem som helst mejla in sina tweet-berättelser och så väljer Ebba och Elena ut tre stycken varje vecka som publiceras på sajten.

De har det väl i generna

När jag för en nå¨got år sedan fick hem min första iphone att jag först och tittade på den som ett fån. Förstod inte riktigt hur tusan jag skulle få igång den, innan jag googlade mig fram till att jag var tvungen att koppla upp den och registrera den hos itunes.

Igår när min 13-åriga brorsdotter fick sin första ipad sa det bara swish swosh och så var hon i full gång efter mindre än 5 minuter. Man undrar ju om de har det i generna dagens kids.

Det verkar vara en generationsfråga det där. Och även om jag numera tycker att jag behärskar min iphone tämligen bra så är det fortfarande ofta så att det är av just brorsbarnen jag lär mig nya finesser - och de har inte en någon iphone.

Snopet

Det är ganska irriterande när man läser en bok - en bok man dessutom inte är så förtjust i - men eftersom den ändå är spännande läser man till slutet. (måste ju få veta hur det går). Bara för att upptäcka att slutet inte erbjuder någon egentlig upplösning. Tydligen är en del två att vänta. Snopet.

Barnbokslunch

Idag bjöd Natur och Kultur på barnbokslunch och förutom god mat fick vi höra Lisen Adbåge berätta om sitt arbete, Lennart Hellsing läsa högt och Prinsessans rockband med Per Gustavsson i spetsen sjunga och spela.

Lisen berättade om hur hon tänker och varifrån hon får inspiration till sina bilder. Sina häftiga perspektiv förklarade hon med att det är "så jag ser världen" och berättade vidare att hon just därför blir frustrerad när hon ska försöka fånga något på bild med en kamera "det är så begränsande".

Det är alltid lika häftigt att få se originalen till de teckningar som sedan hamnar i boken.
Här några av bilderna till Koko och Bosse.

Legenden Lennart Hellsing läste högt ur boken Drillar och draköron.

Så kan man också tänka

Följande ordväxling utspelade sig mellan en pojke och hans mamma med anledning av att lagboken [av någon anledning] kommit på tal.

"Men var är den andra boken då?"
"Hur menar du?"
"Den andra boken. Jag vill ha den andra boken!"

Och vilken andra bok tror ni det var gossen menade?
Jo, den boken där det står allt det man får göra och inte bara det som man inte får. Barn tänker så klurigt ibland.

Regn och rusk

Att gå till jobbet i duggregn i december bara några ynka veckor före jul. Det hade jag liksom efter de senaste årens snövintrar glömt hur det känns. Men nu minns jag igen. Tur då att man har julpimpat lite försiktigt därhemma så att man kan låtsas att man känner julstämning.

Pizzasugen?

Ni känner väl till att man brukar säga att man lägger en pizza när man mår så pass dåligt att maginnehållet måste komma upp? När man ser bilden på denna pizza som en pizzabagare i Arvidsjaur har komponerat så förstår man ju till fullo varför man säger så.

Foto: Kent Norberg/Arvidsjaur kommun

Månskära

Nu räcker ju inte mobilkameran riktigt till för att visa hur sagolik vyn var när jag promenerade hem från jobbet. Men månskäran och den sammetssvarta himlen fick mig att associera till en del av Tord Nygrens bilder i Hellsingboken Sand i sandalerna.

Oförutsedda saker som kan hända på t-banan

Jag läste ett bokmanus på väg till jobbet idag. Boken heter Min syster är i tusen bitar. Det är en oerhört bra bok, men också sorglig och bäst som jag satt där och läste kom jag till ett vansinnigt sorgligt ställe i boken. Ögonen började ofelbart att tåras och fulgråten var snubblande nära. Lite jobbigt så där mitt i morgonrusningen. Så jag lade ner projekt läsa-på-väg-till-jobbet och låtsades väldigt intresserad av utsikten från t-banan - vilken just då råkade bestå av en svart tunnel.