Snart kommer guldbaggarna att fördelas

Att döma av guldbaggenomineringarna så är Simon och ekarna en av förra årets bästa filmer.Den har i alla fall fått 13 nomineringar. Vilket - om jag räknat rätt - innebär att den är nominerad i alla kategorier utom fem. Ganska imponerande får man säga. Om filmen är lika imponerande vet jag inte. Visst är den bra. Underhållande på det där sättet som en "storfilm" är. Men jag tycker ändå att den är ganska "lättuggad". Kan inte påstå att den stannade kvar så länge i mitt minne. Inte heller att den berörde så jättemycket i biosalongen heller. Men en hyfsad film helt enkelt.


dn,  svd

Nya tider

Ursäkta men har jag missat något? Det är väl ändå inte första april idag!? Annars skulle man ju kunna tro det när man läser detta stolliga förslag om att ändra kalendern för att reglera hur helgdagar infaller. Syftet är att minimera antalet klämdagar och extra ledighet, vilket forskarna bakom förslaget anser skulle gynna världsekonomin. Om man nu ändå ger sig på kalendern så kanske man skulle kunna ta och plocka bort alla lördagar och söndagar när man ändå håller på.

Nytt årsslut - ny nyordslista

Lika säkert som att årsskiftet bjuder på en massa kavalkader av året-som-gått, lika säkert dyker den så kallade nyordslistan upp från Språkrådet. Jag kan inte låta bli att undra under vilken sten jag befunnit mig året som gått, ty de flesta av orden på denna lista är helt ohörda för mig. Till dem hör foliehatt, attitydinkontinens, möpare med flera. Andar ord känns mer bekanta som till exempel padda och surdegshotell.

Vad orden betyder? Kolla in hela listan, se också dn, svd

Inget att avundas

Just nu läser jag Barbara Demicks reportagebok om Nordkorea - Inget att avundas - och det är skakande läsning. Jag är helt uppslukad av de levnadsöden som hon redogör för. Eftersom Nordkorea är ett så extremt stängt land var det omöjligt för henne att komma till tals med folk under sina besök i landet. När hon äntligen fick visum till Nordkorea hade hon hela tiden två "skuggor" vid sin sida och det hon fick se var naturligtvis bara det som regimen ville att hon skulle se [som det ju är för alla som besöker Nordkorea].

Nej boken bygger i stället på avhoppade nordkoreaners berättelser. Hon ägnade sju år åt att djupintervjua ett flertal människor och gjorde vad hon kunde för att belägga deras berättelser och matcha dem mot kända händelser.

Boken känns extra aktuell nu i och med Kim Jong Ils död. Igår begravdes han och på de knapphändiga bilder och filmer som sipprat ut kan man se hur hysteriskt gråtande folkmassor kantar kortegevägen.I boken berättar de intervjuade om hur de upplevde det när förra ledaren Kim Il Sung dog. Vilken chock det var och hur de gick man ur huse för att visa sin vördnad och sorg och hur de tävlade med varandra om att gråta mest. Men man undrar om det är samma sak idag. Hela det kommunistiska samhällsbygget har ju rasat ihop sedan dess med massvält en ekonomi nära nog på nollpunkten.

Dagens lösen

Shoppade ett par jeans på rean
Som jag inte behövde.
Köpte ett par andra byxor också
Som jag kanske behövde.
Firade med middag
Som jag behövde
Men åt den på restaurang
Vilket jag inte behövde.
Unnade mig vin till maten
Vilket inte alls behövdes.

Grön jul

Det blev inte någon vit jul. Promenaderna som skulle möjliggöra mer frossande av julmaten skedde i omgivningar som snarare andades en John Bauersk känsla.

Bok blir film

Det var några år sedan jag läste Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver, men det är en av de få böcker som jag fortfarande har någorlunda färskt i minnet. Och nu läser jag i Barnens Bokklubbs blogg att den är filmatiserad. Jag har lite svårt att se hur den boken (som på sätt och vis är en brevroman) ska kunna överföras till film på ett sätt som gör den rättvisa. Men trailern är i alla fall väldigt suggestiv. Filmen har svensk premiär 17 februari. Då vet vi om det funkade.


Jag har tidigare bloggat om boken vid flera tillfällen, bland annat här och här.

Plums i plurret

Fick se manus på en kommande bilderbok som fick mig att skratta högt. Det är en helt crazy version av Bockarna Bruse som Bjørn F. Rørvik och Gry Moursund har gjort. Den börjar som vanligt med att bockarna är på väg till sätern för att äta sig feta, men så ser de skylt där det står "Badhus" och bestämmer sig för att göra en avstickare dit, så slipper de ju också passera bron med trollet ... Det är bara det att även trollet har sett skylten och kommer till badet. Och så är det [nästan] samma visa igen. Vansinnigt kul är det i alla fall, mycket tack vare Gry Moursunds barnsliga men häftiga bilder. Att det sedan är Pija Lindenbaum som står för den svenska översättningen gör ju inte direkt saken sämre.

Som Karl-Alfred ... moi??

Och så var det dags för ännu ett sånt där "vem-är-jag-mest-lik"-test. Testet finns på Nationalencyklopedins sajt. Och jag blev alltså ...

Karl-Alfred

"en råbarkad sjöman som blir övernaturligt stark när han äter spenat. Blandar talfel med slang".

Eftersom jag inte har någon direkt relation till den seriefiguren kan jag inte bedöma riktigheten i testsvaret.

Det ringde på dörren

sådant man kan få
när man varit tillsammans tjugotvå (år)