Bloggare vs Litteraturkritiker

Jag har tidigare kort berört debatten som pågår i USA där litteraturkritiker tycker att bloggare utgör ett hot mot den seriösa litteraturkritiken. Igår kunde man i SvD läsa en artikel på samma tema. På sedvanligt svenskt manér är man lite mer nyanserad och försiktig i sin hållning, men lite indignation och "von oben"-perspektiv lyser igenom här och var. SvD:s kulturredaktör Kaj Schueler är rädd för att om bloggarna tar över så kommer de etiska reglerna åsidosättas och han är också orolig för att bloggare lättare ska låta sig köpas av förlagen. Frilansskribenten Annina Rabe gör skillnad på kvalificerad kritik och allmänt tyckande.

Det är intressant att det är kulturredaktionerna själva som alltmer börjat uppmärksamma bloggandet som ett växande fenomen för att sedan skriva artiklar där man (oroligt) jämför bloggarna med litteraturkritiken. Mig veterligt är det inga bloggare som initierat debatten. Dessutom tror jag att de som bloggar om böcker och läser bokbloggar också är ganska ivriga läsare av kultursidorna.

Andra bloggar om: Litteratur, bokbloggar, recensioner, litteraturkritik

Vår = fest = kul

En rolig sak med våren/försommaren är att man helt plötsligt känner sig lite piggare och orkar vara social och träffa sina trevliga vänner och göra roliga saker. Och så förstås alla fester. Igår var det dags för Rabéns årliga vårfest som, tack vare det fina vädret, kunde hållas ute på deras gård. Mycket trevligt att få mingla runt bland författare, illustratörer och förlagsfolk. Mycket trevlig var också den drinkmaskin de hade införskaffat kvällen till ära. En maskin som spottade ur sig frozen lemon daiquiris. Och jag tycker att jag klär otroligt bra med ett drinkglas i handen.

Tacka vet jag växthuseffekten

Så får man väl egentligen inte säga. Och så tycker jag inte på riktigt allvar.
Men... Jag älskar sommar och sol.
Och jag älskar varma dagar och de nordiskt ljusa, ljumma sommarkvällarna.
Jag sitter just och tänker att det säkert skulle fungera alldeles utmärkt med en hängmatta på balkongen. Och då skulle jag kunna "jobba" hemifrån.
Jättebra idé tycker jag och undrar om min chef också tycker det.

Veckans bokfemma

Här kommer veckans bokfemma. Den här veckan har Malin valt poesi som tema, vilket gjorde mig väldigt glad.

1. Edit Södergran - en av de stora. Favoritdikter har jag många av henne och Violetta skymningar hör definitivt dit. Kanske för att det var den dikten som fick mig att upptäcka henne när jag var tonåring en gång för länge sedan:

Violetta skymningar bär jag i mig ur min urtid,
nakna jungfrur lekande med galopperande centaurer...
Gula solskensdagar med granna blickar,
endast solstrålar hylla värdigt en ömsint kvinnokropp...
Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli...
Mannen är en falsk spegel den solens dotter vredgad kastar mot klippväggen,
mannen är en lögn, den vita barn ej förstå,
mannen är en skämd frukt den stolta läppar försmå.

Sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna,
vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor,
oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver,
tunga bränningar och förflugna fåglar,
vi äro de minst väntade och de djupast röda,
tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.

2. Karin Boye - förstås, och där tror jag att jag väljer I rörelse:

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

3. Gunnar Ekelöf - han träffar så rätt. Jag tror på den ensamma människan är en av hans dikter jag brukar återvända till. Den ger mig tröst på något sätt:

Jag tror på den ensamma människan
på henne som vandrar ensam
som inte hundlikt löper till sin vittring,
som inte varglikt flyr för människovittring:
På en gång människa och anti-människa.
Hur nå gemenskap?
Fly den övre och yttre vägen:
Det som är boskap i andra är boskap också i dig.
Gå den undre och inre vägen:
Det som är botten i dig är botten också i andra.
Svårt att vänja sig vid sig själv.
Svårt att vänja sig av med sig själv.

Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.
Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.
Det opraktiska är det enda praktiska
i längden.

4. Kristina Lugn - så absurd och rolig men samtidigt oroande. Favoritdikt är en flera sidor lång diktberättelse som heter Om ni hör ett skott ...

5. Majakovskij - för hans friska uppkäftighet. Favoritdikt blev lite svårare nu... men jag gillar rytmen i Till Ryssland, som börjar så här:

Här kommer jag,
en struts från andra sidan havet
med fjädrar av strofer och rimmade ord.
Korkad försöker jag gömma huvet
och borra ner näbben i min klingande skrud.

Dags för balkongen

Efter två dagars nordisk bokklubbskonferens - nåväl 1½ dags då - känner jag mig både trött och påfylld. Det är alltid roligt och givande att utbyta erfarenheter och idéer med de nordiska kollegorna. Men nu tycker jag att jag gjort mig förtjänt av att sätta mig på balkongen och bara njuta. Visserligen finns där några tomma blomlådor som pockar på min uppmärksamhet, men det får bli en annan dag. Just idag tänker jag ignorera dem totalt.

Luftslottet som följetong

Nu har DN börjat publicera Stieg Larssons Luftslottet som sprängdes som följetong. De två första avsnitten finns som pdf-fil på hemsidan och där kommer de att lägga ut de 10 första avsnitten. Det känns lite märkligt att en alldeles ny bok går som följetong i en dagstidning, men alla vill visst vara med och få en bit av kakan. På Bokus var den dagens bok och såldes för bara 49 kr i torsdags. Kan tänka mig att det antal ex de hade sålde slut ganska fort.

Siffror snurrar i huvudet

Nu har jag ägnat två dagar åt att grotta ner mig i siffror. Och nu snurrar det siffror på kors och tvärs i mitt huvud. Jag har inget emot siffror men i mitt jobb som webbredaktör brukar jag inte behöva befatta mig så mycket med dem. Jag är inte så van helt enkelt. Men nu har jag som sagt gjort en djupdykning i vårt utmärkta (?) analysverktyg där man kan vrida och vända på parametrar, lägga till och dra ifrån och se nya siffror trilla in. Det är bara det att till slut har jag vridit och vänt så till den milda grad att jag helt tappat kontrollen över vad siffrorna som visas egentligen vill tala om för mig. Och sen när jag äntligen fått någon ordning på det och begripit, på ett ungefär, vad siffrorna betyder - då är det dags att försöka dra smarta slutsatser och komma fram till något och analysera.

Nåväl, endast framtiden kan utvisa om jag blev något klokare:)

Konsten att gömma kulturbilagan

Ja den konsten har min morgontidning, Svenska Dagbladet, förfinat till fulländning verkar det som. Varje morgon samma sak. Kulturen ligger gömd inne i någon enveten annonsbilaga som man först måste skala bort för att komma åt kulturdelen. Dessa annonsbilagor är gjorda av tidningspapper och ser ut som en tidningsdel, så det är inte heller alltid helt lätt att lista ut att de i sitt inre döljer kulturen. Och SvD har ju dessutom en utmärkt kulturbilaga. Den behöver inte skämmas för sig.

Bokfemman v 22

Här kommer mitt bidrag till Malins bokfemma vecka 22. 5 manliga författare vars böcker jag läser/läst mycket av.

Isaac Bashevis Singer är en fantastisk berättare. Han böcker myllrar av liv. Jag tycker om dem alla, tror inte att jag läst någon dålig bok av denne man och därför har jag också svårt att välja ut någon som den bästa. Men för att bara nämna några titlar: Trollkarlen från Lublin, Ung man söker kärleken och Skuggor över Hudsonfloden. Den förstnämnda är en härlig och lite burlesk skröna om Jasja som reser runt i Polen och förtrollar kvinnorna. Ung man söker kärleken utspelar sig i sekelskiftets Warsava och handlar om den unge Singer himself. Skuggor över Hudsonfloden utspelar sig i det sena 40-talets new York och handlar om några judiska flyktingars liv.

Peter Pohl har skrivit några riktigt superbra ungdomsböcker (som man har lika stor behållning av att läsa som vuxen). Vi kallar honom Anna, en fruktansvärd historia om mobbning och skuld och Janne min vän, där Krille berättar om sin mystiska vän Janne. Jag kastar mig fortfarande över varje ny bok av Peter Pohl, men tyvärr tycker jag inte att han håller samma kvalitet längre.

Per Nilsson är en annan ungdomsboksförfattare. Och där säger jag bara en sak; Hjärtans fröjd och den nya (kommer i höst) The return of Hjärtans fröjd.

Henning Mankell har jag ju läst en hel del av, och han skriver bra. Wallanderböckerna förstås, även om de blev lite tjatiga till slut. Danslärarens återkomst är inte Wallander men en riktigt bra deckare. och så vill jag varmt rekommendera Eldens hemlighet om Sofia som trampar på en landmina och Pojken som sov med snö i sin säng och de andra böckerna om pojken Joel.

Pär Lagerkvist måste ju också vara med på min lista. Som jag fascinerades av hans författarskap när jag först stiftade bekantskap med det. Barabbas, Dvärgen och Bödeln är favoriter jag ständigt återkommer till.

Amerikanska litteraturkritiker har ruttnat på bloggandet

I en notis i DN läser jag att amerikanska litteraturkritiker ruttnat på litteraturbloggare. En del av dem går till och med så långt som att hävda att litteraturkritik och recenserande av böcker inte är en demokratisk aktivitet. "Let me put this bluntly, in language even a busy blogger can understand: Criticism — and its humble cousin, reviewing — is not a democratic activity." Så skriver Richard Schickel i LA Times. Det var hårda ord må jag säga. Och jag har svårt att se att det ena ska utesluta det andra.

Andra bloggar om: Litteratur