Augustprisstatyetterna har hittat hem

Det bjöds inte på några några överraskningar vid gårdagskvällens Augustgala. Lite trist kan tyckas även om alla pristagare är nog så välförtjänta av sina priser. Jag hade hoppats på en poet i den skönlitterära klassen nu när man i år hade nominerat så många som tre diktverk. Man kan ju spekulera i om juryn tog det säkra före det osäkra och valde en relativt bred roman. Det är ju om inte annat bättre för handeln...

Bloggar om: Augustpriset och pressen: SvD, DN, Aftonbladet

Frågor om Augustpriset

Bokhororna tycker till om Augustpriset i DN och uppmanar samtidigt på sin blogg oss andra att göra likadant.

Första frågan är om jag bryr mig om Augustpriset?
Absolut. Alla tillfällen att uppmärksamma böcker och författare är välkomna.

Men går det då att tävla i kultur?
Tävla och tävla. Det är klart att man alltid kan ifrågasätta om bedömning kan räknas som tävling. Jag tycker man ska se det som att man tilldelas priset mer än att man vinner det.

Nästa fråga är så typisk för pressen (för det är ju från DN frågorna kommer från början). Vilken är min skönlitterära favorit?
Jag har ingen aning, har bara läst de nominerade i barn/ungdomsklassen, men jag blir jätteglad om Eva-Stina Byggmästar vinner. Hennes poesi har jag länge varit nyfiken på.

Slutligen kan jag bara konstatera att jag inte alltid läser Augustvinnaren och om jag ska nämna några favoriter bland pristagarna genom åren så blir det Gittan och gråvargarna av Pija Lindenbaum (2000) och Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm (2002)

Andra bloggar om: Augustpriset

And the winner is

Ja ska man tro min lilla minienkät här på bloggen så är det Eva Lindström med "I skogen". Nu kanske vi inte ska fästa alltför stor tilltro till denna enkät för i ärlighetens namn är det inte så många av Bokstavligts läsare som svarat och av de som svarat har lika många som röstat på Eva Lindström valt alternativet "Vet inte, har inte läst alla". Ikväll får vi dock veta vem som vinner Augustpriset i de olika kategorierna.

Bloggar om: Augustpriser och mer i:SvD, DN

Kort filmrapport

Av de filmer vi hittills hunnit se måste jag motvilligt tillstå att Changeling är den bästa. Visst är Clint Eastwood en skicklig regissör och Angelina Jolie är sannerligen en duktig skådespelare men det känns ändå lite som att jag kapitulerat till Hollywood. Är det så att det Hollywoodska sättet att berätta en film är det jag lättast kan ta till mig? Eller är det så att de resurser man har till sitt förfogande verkligen också tillhandahåller bättre filmer? Och spelar det egentligen någon roll så länge jag tycker att det är en bra film?

Filmen bygger på en sann historia vilket bara än en gång bevisar att devisen "verkligheten överträffar dikten" är sann. En mor anmäler sin 9-åriga son försvunnen och efter 5 månader meddelar LA polisen (som är i desperat behov av lite good will) glädjestrålande att pojken är återfunnen och ser till att ett stort pressuppbåd är på plats vid den lyckliga återföreningen. Problemet är bara att modern hävdar att pojken inte är hennes son varpå polisen gör allt i sin makt (och de har makt) för att övertyga press och omvärld om att modern är förvirrad och i chock.

Sambon kom med en intressant tolkning: även om filmen skildrar 1920-talet kan man också se den som en skildring av USA idag, där den korrumperade LA-polisen får symbolisera Bush-administrationen. Med diverse maktdemonstrationer kan lögner nästan bli sanna.

Mer om Stockholm filmfestival, Filmfestivalen, SvD, DN

Observationer på en buss

En välfylld buss någonstans i Stockholm. Många blir utan sittplats och får nyttja ståplats. På ett säte sitter en kille på yttersätet utan att göra minsta ansats att maka sig in till innerplatsen. Ombord kommer en kvinna som resolut banar sig fram mot killen och tydligt visar att hon vill kliva in och sätta sig. Killen reser sig upp för att släppa in henne och hon sätter sig ner. På ytterplatsen.

Fixa bättre betyg på fritiden

Kd tycker att man ska väga in elevernas ideella engagemang i betygen.

Det ideella engagemanget i föreningar, folkrörelser, kyrkor och samfund är stort, konstaterar Gunilla Tjernberg. Men Sverige är dåligt på att tillvarata de kunskaper som ungdomar får genom att vara tränare i ett fotbollslag, körledare eller hjälpa yngre kamrater med läxorna, tycker hon.

Jag tycker det låter som en utomordentligt korkad idé. Betyg ska vara betyg på skolämmena. Det blir ju absurt om skolan ska betygsätta elevernas fritid också. Själv var jag en sån där unge som helst satt hemma och läste eller bara kurade i största allmänhet. Att delta i föreningslivet låg inte för mig. Jag var ganska blyg och skydde stora grupper av andra barn/ungdomar så mycket jag kunde. Just därför hade det säkert varit bra om jag hade varit scout eller tränat ett fotbollslag eller vad som helst. Men allt i sinom tid.

SvD, Aftonbladet, Bloggar om betyg

Filmfesten har börjat

Nu är första dagen/kvällen av tio i biosalongens mörker avklarad. Kvällens film, Heart of fire, handlade om kriget i Eritrea sett genom en barnsoldats ögon. Det är ett tungt ämne och jag hade befarat en tung och deprimerande filmupplevelse. Nu blev filmen aldrig riktigt gripande utan att för den skull vara lättviktig. Vad filmen framför allt gjorde var att den öppnade en dörr och väckte mitt intresse. Jag blir nyfiken och känner att jag vill lära mer om Eritrea och landets historia.

Mer om Filmfestivalen, Stockholm filmfestival

Bloggaren, journalisten och juristen

Bloggaren, journalisten och juristen var ute och åt middag och kom att tala om Ipred-lagen och all uppståndelse kring denna.

Bloggaren både förvånas och fascineras av den enorma bloggstormen kring denna lag (som ju ännu inte alls är någon lag eller ens en proposition). Hon har sökt fakta kring Ipred men mest hittat en massa antaganden och tyckanden och affekterade diskussioner.
Journalisten funderar luttrat att "när de väl kommit så långt att de kan enas om något så blir det väl något urvattnat förslag de lägger fram".
Juristen tycker att det är först när det ligger en färdig proposition att förhålla sig till som det blir intressant.

Alla tre är överrens om att diskussionen kännetecknas av att många äro kallade men få äro kunniga.

Mer om Ipred, Politik och i:SvD, Aftonbladet, DN

Poster nu som bok

För alla oss som var tonåringar på 70-talet flödar väl nostalgin vid tanken på tidningen Poster. Nu var inte jag någon storkonsument men jag såg i alla fall till att ha en och annan idol uppklistrad på väggarna i mitt rum. Nu finns boken Poster med bilder i massor men också med historien bakom tidningen. En nostalgikick som heter duga.

SvD

Vem kan motstå denna söta uggla?

Den oemotståndliga lilla ugglan från Jag är inte söt och Jag är inte rädd är här igen i en minst lika söt och underbar bok som de föregående. Jag är inte tomten är ugglans budskap denna gång. Något som lilla ugglan alltmer frustrerad får upprepa gång på gång. Man kan inte annat än smälta inför den lilla småilskna krabaten som faktiskt påminner väldigt mycket om ett och annat envist litet barn jag stött på genom åren.