Delirium

Jag lämnade Göteborg efter frukost igår morse med ganska ömma fötter. Ja, man får det av att bevista bokmässan. Särskilt om man som jag tillbringat mesta tiden stående i montern. Men mer om bokmässan i kommande blogginlägg.



Det här inlägget tänkte jag ägna åt gårdagskvällens föreställning av Cirque du Soleils Delirium på Globen. Vi hade biljetter på parkett och det brukar ju vara där man ser bäst. Men den här föreställningen gjorde sig nog bättre från läktaren. Det var ett färgsprakande skådespel med projicerade bilder och ljuseffekter som ibland ramade in och ibland samspelade med artisterna på scenen. Visst var det spektakulärt och visst var det skickligt och visst var det snyggt. Men jag hade förväntat mig lite mer akrobatik. Den akrobatik vi fick se höll världsklass men jag hade som sagt gärna sett mer av den varan. Nu blev det lite mer av en multimedial galarockföreställning.

Andra bloggar om: Cirque du Soleil, Delirium, intressant.se, DN

Göteborg nästa

Det kan möjligen vara så att jag kommer att befinna mig i datorskugga de närmast kommande dagarna. Inte för att det skulle vara ont om datorer i Göteborg. Men snarare beroende på att jag kommer att ägna stor del av min tid i Barnens Bokklubbs monter på bokmässan. Och där lär jag inte ha tid att blogga. Men alla ni som ska på mässan, kom gärna och hälsa på i monter A02:26.

Andra bloggar om: Bokmässan, Bok- och bibliotek i göteborg

Bokfemman vecka 39

Veckans tema på bokfemman är ungdomsböcker för tjejer. Barn- och ungdomsböcker är ju ett ämne som ligger mig extra varmt om hjärtat. Jag tycker egentligen väldigt illa om att kategorisera böcker i flick- respektive pojkböcker, men jag håller med Malin om att det tyvärr fortfarande till stor del är så verkligheten ser ut. Framför allt tycks många vilja skilja på flickböcker och böcker. När jag var ung hade jag väldigt svårt för de typiska flickböckerna (förutom den period när jag slukade Kittyböckerna) och än idag har jag lite svårt för det som blir för "tjejigt". Men nog babblat. Här kommer min femma:

Tusen gånger starkare av Christina Herrström handlar om vad som händer i en skolklass när en tjej börjar ta för sig och bete sig så som killarna gör. Den borde man stoppa i händerna på ala tjejer, killar och lärare.

Från en annan planet av Tamara Bach handlar om 15-åriga Miriam som går och väntar på att "det riktiga livet" ska börja. När det börjar en ny tjej i klassen upptäcker Miriam att hon är förälskad i henne.

Jinx av Margaret Wild är en helt otroligt stark och suggestiv berättelse. Den är skriven som en prosadikt i korta, koncentrerade kapitel där varje ord blir betydelsefullt.

Ingen grekisk gud, precis av Katarina Kieri handlar om Laura som älskar att läsa och skriva. Men det handlar också om förälskelse. Först den ouppnåeliga förälskelsen i matteläraren, men där finns också den jämnåriga Stefan.

Tänk (tvärt) om av Anna Norlin är en bok om hur man "ska" vara som tjej och kille, men samtidigt en bok som ställer allt sådant som tjejigt, killigt, manligt, kvinnligt på huvudet. Det är en diskussionsbok och inte en roman. Rekommenderas varmt till pojkar, flickor, män och kvinnor.

Andra bloggar om: Bokfemman

Bokmässan närmar sig

Bok- och biblioteksmässan i Göteborg närmar sig med raketfart och här på jobbet är stämningen hektisk men förväntansfull. Allt material till montern ska färdigställas och kontrolleras. En av de stora frågorna är: "ska prismärkaren krångla i år igen?" Eftersom vi egentligen säljer våra böcker via webb eller medlemstidning är vi inte så vana vid dylika apparater. Men vår erfarenhet är i alla fall att prislappsremsan alltid lyckas trassla till sig så att det blir tvärstopp. Och när rullen är slut så är det hart när omöjligt att få dit en ny rulle.

Dagens DN har en rolig artikel med en guide till alla intriger man kan förväntas se och uppleva på bokmässan.

Andra bloggar om: Bokmässan, intressant.se

Min korta tid som gitarrvirtuos

I veckan fick jag en förfrågan from min 9-åriga brorsdotter om jag hade kvar min gitarr. Detta ledde mig ner i källaren där jag rotade fram nämnda gitarr, vilket i sin tur ledde till en massa minnen från min korta period som gitarrvirtuos.

Jag minns alldeles särskilt mitt första framträdande. Det var jag och min klasskamrat Eva som börjat spela gitarr samtidigt. En dag var det så dags för vår stora premiär. Det skedde inför klassen på roliga timmen. Vi spelade ett stycke som jag tror bestod av tre toner som spelades i enkel kombination. När vi var klara tittade våra klasskamrater frågande på oss.

"Vadå, ska ni inte börja snart?"
"Men vi är ju färdiga", replikerade vi.
"Jaså, vi trodde att ni stämde gitarrerna."

Vi får väl hoppas att Linns gitarrkarriär blir något mer lysande än min.

Konsten att ta död på en kampanj

Först tyckte jag att kampanjen kring boken Amberville var ganska kul. Det kändes nytt och fräscht. Men nu undrar jag om PR-byrån som förlaget anlitat helt löpt amok. Först skickade de ut boken (tack tack, det var trevligt). Sedan en tändare (men det fick jag ingen - helt ok, jag röker inte). Efter det kom i tur och ordning en disktrasa, tablettask och nu slutligen (hoppas jag) en purjolök. Har väldigt svårt att koppla ihop nämnda föremål med boken och börjar bli innerligt less på spektaklet.



Andra bloggar om: Amberville, Marknadsföring, PR, intressant.se

Varför är det så ont om både mammor och pappor i barnböcker?

På våra redaktionsläsningsmöten brukar vi ofta förundras över att barnen i barnböcker så ofta har bara en förälder. Anledningarna till detta kan variera. I många bilderböcker ÄR det bara så. Vi får aldrig veta varför. I ungdomsromanen kanske vi får veta att föräldrarna är skilda och då är det sällan några enkla "normala" skilsmässor det handlar om. Eller så är den hena föräldern död eller så har mamma eller appa helt sonika stuckit och lämnat familjen i sticket.

När det gäller bilderböcker så fick jag idag höra en intressant teori. Eftersom det oftast är barnet som står i centrum orkar författaren eller illustratören inte lägga krut på att teckna två föräldrar. Att rita två är dubbelt så jobbigt som att rita en. Enligt samma teori skulle detta kunna gälla också för ungdomsromanen. För visst är det krävande att teckna även personporträtt. Men i ungdomsromanen används ju förstås frånvarande föräldrar och problemfyllda föräldrar som del i den dramatiska uppbyggnaden.

Andra bloggar om: Böcker, författare, intressant.se

Lauren Child tecknar engelsk Pippi

Pippi Långstrump har aldrig varit den stora favorit i England som hon är här i Sverige. Men nu när det engelska förlaget ska göra en jubileumutgåva med anledning av Astrid Lindgrens 100-årsdag tar man hjälp av en av landets mest populära illustratörer, Lauren Child. Det kan nog hända att en och annan här i Sverige kommer att höja på ögonbrynen och rynka näsan och tänka att "sådär kan väl inte Pippi se ut heller". Men jag tror att det kan bli riktigt bra och jag skulle gärna se Pippiböcker illustrerade av henne även på svenska. Hennes bilderböcker om syskonen Charlie och Lola är fartfyllda och roliga och Lola är en tuff och självständig tjej, inte helt olik vår Pippi.

Andra bloggar om: Pippi Långstrump, Astrid Lindgren, Lauren Child, intressant.se, mer om detta i DN

Bokfemman vecka 38

Veckans tema på Malins bokfemma är s.k. page turners. Böcker som håller en vaken om nätterna, som får en att försaka sambo, vänner, disk och städning. Det ligger ju nära till hands att det blir fem deckare för fem sådana skulle jag lätt kunna plocka ihop. Men jag har försökt rannsaka mitt minne för att hitta åtminstone några andra "page turners" också.

Så här blev det:

Skugg-serien av Maria Gripe - Det var inte bara det att varje bok var svår att lägga ifrån sig. När jag läst ut en bok kastade jag mig genast över nästa och nästa. Sen när serien var slut hade jag sorg.

Stad-serien av Per-Anders Fogelström - Ännu en serie. Som 15-åring tillbringade jag större delen av en sommar med dessa böcker. Jag struntade totalt i sol och bad och låg bara inne eller i skuggan och läste.

Da Vincikoden av Dan Brown - Jag älskar den här typen av konspiratoriska historier. För tänk om ...

Livstråden av Sarah Waters - En riktigt spännande bok, lite lagom kuslig med övernaturliga inslag och samtidigt en berättelse om kärlek och längtan.

Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson - Den här får stå som symbol för alla urspännande deckare som man bara måste läsa vidare i för att få veta hur det gå. Jag tycker att sista delen i trilogin är den bästa och jag sträckläste den.



Andra bloggar om: Bokfemman

Filmen alla väntar på

Det har varit mycket prat och spekulationer kring filmatiseringen av Stieg Larssons millenium-trilogi. En arvstvist har hittills satt käppar i hjulet men nu lär den vara i stort sett löst. Åtminstone den del som gäller filmrättigheterna. Hur det gick, vem som "vann" vet jag däremot inte. Men nu är inspelningsstart planerad till februari 2008 och det är ju ganska snart, så då borde vi snart få veta det vi alla undrar över. Vem ska spela Micke Blomkvist och vem ska spela Lisbeth Salander?

Tydligen ska den danska regissören Niels Arden Oplev regissera. Men vilken av böckerna är ännu oklart enligt Svd (eller kanske hemligt). Oplev har bland annat regisserat avsnitt ur de eminenta danska tv-serierna "Mordkommissionen" och "Örnen". Och det lovar ju gott. Tydligen är det tänkt att första boken ska bli biofilm men de övriga två böckerna får nöja sig med att bli tv-filmer. Och det bådar inte så gott. Det där med tv-filmer alltså. De brukar sällan bli helt lyckade.

Andra bloggar om: Stieg Larsson, Millenium-trilogin, intressant.se