Stockholmsvinter

Skiftar perspektiv.
Tar steget ut på isen staden blir en helt annan.

iPad

Det pratas mycket om Apples iPad nu. De är ju verkligen proffs på att få en hel värld att sitta klistrad vid bloggar och twitter och digitala gudvetvad när de drar sina presentationer. Själv brydde jag mig inte om att följa presentationen av iPad live, men har så här i efterhand införskaffat lite information om den och det kan inte hjälpas att jag känner att jag nog kanske måste ha en.

I SvD kan man läsa att man ser positivt på iPad från förlagshåll. Vilket kanske leder till att det blir lite snurr på e-boksmarknaden snart. Men som Ola Larsmo på DN säger: "mycket få av dem som nu deltar i hajpen kring nya Ipad ens har hållit en i sin hand".

Mera om iPad & apple DN, SvD

Mycket snö men få plogbilar

"Vad tjänar det till att skotta?" muttrade han buttert.
"Det kommer ju bara mer snö hela tiden. Och förresten blir det ju vår sen och då smälter det ändå bort."

Man undrar ju om snöröjningen i Stockholm tänker ungefär så. Att det är onödigt jobb, liksom.

Sötaste lilla godnattsagan

Man behöver bara titta på den här söta omslagsbilden så förstår man hur gullig den här boken är.

Den lilla kaninen springer fort hem i natten, jagad som han är av den hemska räven. Väl hemma pustar han ut, men då knackar det på dörren och där står en liten skrämd anka och vill komma in i tryggheten. Och så knackar det igen och igen och igen, och snart är huset fullt. Då knackar det ännu en gång. Kanin sliter upp dörren och där står .... räven!
Hjälp.
Men vänta nu. Han ser inte så farlig ut, snarare lite ynklig och rädd.

Om ni tittar på omslagsbilden så kan ni kanske lista ut hur det går...

Minnet av förintelsen

Idag är det 65 år sedan koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades. Jag besökte lägret för ungefär ett och ett halvt år sedan och det var en drabbande upplevelse. Min fantasi och inlevelseförmåga räcker inte på långa vägar till för att kunna föreställa mig hur det var att vara fånge där. Och än mindre kan jag förstå hur någon kunde komma på att bygga och driva dessa läger.

Än finns det några överlevande kvar, men inte så länge till. Det är viktigt att vi hör deras berättelser och som tur är har många av dem skrivit ner sina upplevelser. Här kommer tips på två av de bästa och starkaste böckerna om förintelsen som jag har läst.

Mannen utan öde av Nobelpristagaren Imre Kertész. Till synes torrt och sakligt berättas historien som inte är en självbiografi i ordets rätta betydelse men bygger på Kertész egna upplevelser i nazisternas förintelseläger. Det är just det lite torra och sakliga i tonen och berättarjagets försök till att rationalisera och förstå det som händer honom som gör läsningen så gastkramande.

Bortom minnet, bortom glömskan av Ebba Sörbom. I den här boken ligger tyngdpunkten i berättelsen på hur det kändes att som 17-årig överlevare komma till Sverige efter att har räddats ur Auschwitz. Hon beskriver isoleringen hon kände mitt bland alla människor som i all välmening tyckte att hon skulle lämna krigets fasor bakom sig och vara glad att hon levde.

Läs mer om 65-årdsgen av Auschwitz befrielse i SvD

Tematrio - Iskyla

Lämpligt nog såhär mitt i vintern är ämnesvalet för Lyrans Tematrio iskyla den här veckan.

Den första boken jag kommer att tänka på är Fröken Smillas känsla för snö av Peter Høeg. Det var länge sedan jag läste den, men jag minns den som en väldigt "vintrig" bok. Framför allt minns jag resonemanget kring olika sorters snö. Det fascinerade mig. Liksom själva känslan i boken. Deckarintrigen minns jag däremot inte så mycket av.

Andra valet blir Tunn luft av John Krakauer. Krakauer var en av dem som befann sig på Mount Everest under de ödesdigra dagar 1996 när så många människor dog. Det är ingen stor litteratur men galet spännande och skrivet med en sådan inlevelse att man känner sig delaktig.

Sedan blir det knepigare och jag kommer hela tiden att tänka på en bok som jag inte har läst, men som finns med på min "vill-jag-läsa"-lista. Jag har däremot sett filmen och en starkare skildring av kyla har jag sällan upplevt. Det handlar naturligt vis om Cormac McCarthys Vägen.

Ännu en läcker läsplatta

Det skrivs mycket om läsplattor nu. Den här Skiff readern skulle jag kunna tänka mig. Men när det gäller läsplattorna är det mycket snack och lite verkstad än så länge. Det skriv om e-bokens och läsplattornas genombrott lite varstans men några stora säljkampanjer har jag inte sett.

Mäklarspråket

På helgerna brukar jag roa mig med att läsa lägenhetsannonser. Inte för att jag letar lägenhet utan bara nöjes skull. Och i fantasin möblerar jag såväl små compact living-ettor i SoFo likväl som jag inreder spatiösa paradvåningar.

En annan anledning att läsa dessa annonser är mäklarspråket. Ett alldeles eget fascinerande språk, som dessutom genomgått en viss utveckling [eller åtminstone förändring]. Jag kanske misstar mig, men som jag minns det brukade lägenheterna förut vara på x antal kvadratmeter. Numera är det våningar om si eller så många kvadratmeter. Små trånga ettor är "studios", de kan också vara ett "penthouse" men är då oftast lite större. Lägenheter med stora möjligheter att forma efter eget huvud är förmodligen riktigt sunkiga. New York-atmosfär verkar vara bland det häftigaste epitet en lägenhet kan anförtros. Men idag slog nog Bjurfors ändå knut på sig när man fick till det såhär tjusigt: "Denna våning ger dig en känsla av New York, men samtidigt en oas som påminner om en skärgårdsö." New York i skärgården. Ja ja.

Never ending story?

Bråken kring Stieg Larsson tycks aldrig ta slut. Först valsade arvstvisten runt i medierna i några års tid nu. När rapporteringen kring den klingat av kan man läsa att Stieg Larssons far och bror anmäler tv-programmet Uppdrag granskning till Granskningsnämnden för radio och tv för bristande objektivitet. Anmälan avser ett program från maj 2008 om arvstvisten.

Ungefär samtidigt som detta står att läsa så kommer Kurdo Baksis bok och så är bråket i full gång igen. Den här gången är det sambon Eva Gabrielsson med flera som rasar mot den bild Baksi ger av Millenniumförfattaren.

Och nu kommer som det senaste [men säkert inte sista] inslaget i denna följetong anklagelser om att Stieg Larsson inte skrev Millennium-böckerna själv. DN-reportern Anders Hellberg hävdar att Stieg Larsson inte kunde skriva och framför teorin att han fick hjälp av sin sambo. Något som Larssons förläggare Eva Gedin hävdar är rena nyset.

Så vad ska vi tro om allt detta? En konspiration där alla inblandade antagonister kommit överens om att se till att hålla bråket [och därmed intresset för böckerna] vid liv? Nej, det tror jag väl egentligen inte. Men ibland kan man ju inte låta bli att undra.

Meg Cabot

Meg Cabot kan konsten att skriva underhållande böcker som är lätta att sluka. Och även om intrigen ibland känns smått otrolig så får hon den att kännas fullt trovärdig och man köper den med hull och hår. Som till exempel serien "En prinsessas dagbok" som mången tonåring tuggat i sig och som även undertecknad läst och roats av.

I böckerna om Allie Finkle vänder hon sig till något yngre läsare och de är något mer förankrade i vardagen men drivet är detsamma och jag skulle ha älskat att läsa dem när jag var i 10-årsåldern (och uppskattar som vuxen också). Jag gillar Allie, hon är en kul och bra tjej med en vettig syn på sin omvärld.

Jag har läst den tredje boken i serien - Bästisar. Det kommer en ny tjej till klassen som visar sig vara en ledartyp av det mer obehagliga slaget. Hon tar över och sår split och söndring i klassen. Handlingen är alltså inte originell på något sätt men vad gör väl det när det är bra och engagerande berättat och spänningen hålls vid liv boken igenom?