Bokfemman vecka 31

Har inte riktigt hunnit med i svängarna när Malins bokfemmor dragit igång igen, men jag börjar med den senaste. Mina 5 favoriter av Astrid Lindgrens böcker. Det här med att lista Astrid-favoriter är både lätt och svårt. Lätt att hitta 5 bra, men svårt att sålla. Sen funderade jag också en del kring hur jag skulle tänka. Skulle jag ta dem jag tycker bäst om idag som vuxen, eller skulle jag välja det nostalgiska temat och plocka ut min barndoms favoriter. Fann dock att det inte finns vattentäta skott där emellan även om en del av de böcker jag gillade som liten tråkar ut mig idag.

1. Bröderna Lejonhjärta: Hör till mitt möte med Astrid som vuxen. Hade väldigt svårt när jag skulle läsa den högt för jag började bara grina hela tiden.
2. Draken med de röda ögonen: Kanske lite av en doldis. En jättesöt berättelse om två barn som en dag finner en ilsken drakunge i svinstian med arga röda ögon.
3. Vi på saltkråkan: Egentligen är det nog mest filmerna och tv-avsnitten jag gillar. Det hörde till min barndoms höjdpunkter när det var Saltkråkan på tv eller kom en ny film med Tjorven på bio.
4. Madicken: Är nog kanske den av Astrids figurer jag gillar allra mest.
5. Mästerdetektiven Blomkvist: Tyckte jag jättemycket om när jag var liten. Idag tycker jag mest att de böckerna är trista och kan inte riktigt förstå vad i dem jag fann så spännande då, men beslöt ändå att ta med på listan :-)



Andra bloggar om: Bokfemman, Astrid Lindgren

Passionen av Jeanette Winterson

Det har väl knappast undgått någon som läst min blogg att Jeanette Winterson är en av mina absoluta favoriter. Under semestern läste jag hennes bok Passionen, och inte blev jag besviken den här gången heller. "Jag berättar sagor. Tro mig." är en återkommande fras i boken. Och nog är det fantastiska, färgsprakande sagor hon berättar, Winterson. Till en början får vi omväxlande följa Henri och Villanelle och deras öden och äventyr.

Henri är en ung pojke som tagit värvning i Napoleons armé. Hans litenhet gör att han blir placerad i köket där han har tur att bli den som tillagar och serverar kyckling till den store Bonaparte. Henri brinner (åtminstone till att börja med) av kärlek och hängivenhet till Napoleon och det ärofulla kriget i Frankrikes namn.

Villanelle är en ung driftig kvinna i ett myternas och sagornas Venedig. Utklädd till ung man arbetar hon på kasinot där hon förför både män och kvinnor. Hon leker med andras känslor, ända tills hon själv blir lekt med och bestulen på sitt hjärta.

Ödets vindlande vägar för dem båda så småningom till Ryssland, där de möts som desertörer och slår följe på en flykt genom Europa - mot Venedig. Och mot slutet...

Naturligtvis handlar det om passion, om hängivenhet och besatthet, om kärlek och hat. Den "verklighet" Winterson beskriver gränsar (som så ofta i hennes fall) till det fantastiska. Särskilt hennes skildring av Venedig, som är både spektakulär och drömsk. Det är sagolikt vackert, men också vemodigt och sorgligt.

Andra bloggar om: Litteratur, Jeanette Winterson
intressant.se

Ingmar Bergman är död

Läste just hos Bokhororna att Ingmar Bergman dött. Jag vet inte varför jag alltid blir lika chockad när någon av dessa kulturens frontfigurer dör. Jag menar, är man 89 år är det inte så konstigt att man dör. Men det är som Ronja Rövardotters far, Mattis, sa "han har ju alltid funnits".

När jag läste filmvetenskap fick jag ju anledning att djupdyka i Bergman och hans filmkonst. Och oj vad vi analyserade, kanske lite väl mycket ibland. Jag minns en gång då Bergman själv svarade på frågor efter en filmvisning av Fanny och Alexander. Han fick en fråga i form av en lång utläggning där frågeställaren analyserat meningen med formen av ett fönster i en av scenerna då Fanny och Alexander befinner sig ute i köksregionerna. Bergmans svar var helt sonika: Nej, jag tycket det såg snyggast ut på bild så.

Mina favoritfilmer av Ingmar Bergman är: Det sjunde inseglet - kanske mästerverket framför alla. Gycklarnas afton är också svår att förbise. Ovan nämnda Fanny och Alexander - förstås, skulle jag nästan kunna tillägga. Höstsonaten, att en man kan skildra förhållandet mellan mor och dotter så inträngande är imponerande. Bergmans kvinnoporträtt var på det hela taget inkännande och kändes äkta. Han var inte rädd för det komplexa. På DN kan man läsa en artikel av Maret Koskinen - Mannen som ville vara kvinna - faminister om Bergman. På Svd finns också en hel del intressant material om Bergman.

Andra bloggar om: Ingmar Bergman
intressant.se

Slut på semestern

Nu är det slut på semestern och första dagen på jobbet. Sitter här som ett fån och försöker få någon reda i högarna som lagts på mitt bord under min frånvaro, för att inte tala om alla mejl som rasat in. Men sanningen att säga så stirrar jag mest fåraktigt framför mig ...

Andra bloggar om: Semester

Back in town

Efter sköna semesterveckor kom vi hem igår kväll och möttes av supersöt men småsur katt. Inte för att det har gått någon nöd på henne, hon har haft kattvakter boende i lägenheten så hon har fått både mat och sällskap. Men man ska ju ändå markera lite när mattarna varit borta så lång tid.

Semestern har varit skön och välbehövlig. Som vanligt blev det inte så mycket tid i hängmatta med en bok som jag hade hoppats, men några böcker har det blivit. Mer om det kommer senare när jag samlat ihop mig. Förutom att läsa har jag träffat massor med trevliga människor, både nya och gamla bekanta. Härom kvällen på en jazzkväll i Nykarleby träffade jag en författare som nyss flyttat tillbaka från Kalifornien till Österbottniska landsbygden. Efter lite ytterligare samspråk visade det sig att hon för ett antal år sedan hade en av sina böcker, Berör mig, som huvudbok i Barnens Bokklubb. Ibland är världen liten.

DATASTROF!!!

Kommer hem efter sköna lata dagar på landet och tänker kolla runt lite bloggar och blogga lite själv, men också betala räkningar och annat trist. Men vad händer när jag pluggar i nätadaptern till min bärbara? Jo, det säger PANG och slår gnistor. Huvudsäkringen till lägenheten går. Sedan börjar jakten på att hitta en ny nätadapter. Ganska omöjligt verkar det som. Beställningsvara och väldigt dyrt. Dessutom kan man inte vara säker på att det är adaptern som är kass, det kan vara datorns uttag sade man mig. Bara att lämna in. Så nu sitter jag vid lånad dator och har åtminstone fått iväg räkningarna.

Nåväl, semestern fortsätter. Imorgon bär det av till Finland, så bloggandet kommer nog att ligga nere ett tag till. En del bra böcker har jag hunnit med. Pol Pots leende, Passionen och Snabba cash så här långt. Men mer om dem blir det senare.

S E M E S T E R

Nu är det semester och vi packar som bäst för att åka till landet där vi kommer att vara några dagar. Tills vi ledsnat. Det är det som är så skönt med semester. Man får bestämma själv. Jag har packat med en rejäl bokhög förstås. Och bara "egen" läsning, ingen jobbläsning. Först och främst ska jag läsa ut Peter Fröberg Idlings "Pol Pots leende". Sedan har jag packat med Lapidus "Snabba cash" (som de flesta andra redan verkar ha läst), Wintersons "Passionen" som landade på hallmattan för några veckor sedan och Denise Minas "Blodsarv". Är det fint väder kommer jag att parkera i en skön solstol av något slag, blir det dåligt väder får soffan duga.

Andra bloggar om: semester, litteratur, böcker

Vem ska spela Lisbeth Salander?

Jag och mina kolleger ägnade lunchpausen åt att diskutera vilka som var mest troliga i rollerna som Lisbeth Salander och Micke Blomkvist. Eller kanske snarare vilka vi skulle vilja se, respektive inte se i dessa roller. Melinda Kinnaman och Lo Kauppi var två namn som dök upp som tänkbara Salanders, men svårare hade vi att få fram namn på tänkbara Blomkvistar. Vi hade lättare att hitta dem vi absolut inte ville se som Micke Blomkvist. Och vi vill absolut inte se vare sig Michael Nyqvist, eller (oh gud förbjude) Mikael Persbrandt. Längre än så kom vi faktiskt inte. Någon annan som har några pigga förslag?

Andra bloggar om: Lisbeth Salander, Mikael Blomkvist, Stieg Larsson, Litteratur, Film
intressant?

Based on a true story

Det går lite inflation i att påstå att filmer (och nu allt oftare även böcker) bygger på verkliga händelser. Och fast jag vet att det inte alltid är så, sitter jag där och tänker att allt, precis allt, som berättas faktiskt har hänt på riktigt. "Bygger på" är ju ganska vagt uttryckt, och oftast finns det kanske någon liten bit verklighet bakom. Men jag kan störa mig på att man så vidlyftigt sätter denna etikett på filmer (eller så kanske jag bara retar mig på att jag ständigt är så lättlurad).

Nu senast tittade jag och sambon på "The last king of Scotland" (för övrigt en riktigt bra, men otäck fillm) och jag satt halva filmen igenom och trodde att Idi Amin hade haft en skotsk husläkare, att denna Nicholas faktiskt existerade på riktigt. Jag yttrade något i stil med "att han var väl alldeles otroligt naiv, den där Nicholas, och en inte helt igenom trevlig person". Då tittar sambon på mig och säger: Men du tror väl inte att Nicholas Garrigan funnits på riktigt?

Andra bloggar om: Film, The Last king of Scotland, Based on a true story

Ett brev begagnade nappar

Det kom ett knöligt kuvert hit till bokklubben, som visade sig innehålla begagnade nappar. Jag har ju hört om barn som lämnar sina nappar på Lilla Skansen när de bestämt sig för att de är för stora för att suga på napp. Brevet som kom till oss innehöll inget meddelande så jag vet ju inte om det bara är någon som vill busa med oss, eller om något litet barn tyckte att "Nu ska jag sluta suga på napp så då skickar jag mina nappar till bokklubben".