Så fick hon sitt pris

Nu har Doris Lessing äntligen fått mottaga sitt Nobelpris. Det skedde med viss pompa på Wallace Collection i London. Inget konstigt med det och inte mycket att orda om. Men däremot kunde jag inte låta bli att höja på ögonbrynen över SvD:s reporter Andres Lokkos beskrivning av pristagaren som "den blott en tvärhand höga Nobelpristagaren". Vad betyder det egentligen och hade han uttyckt sig på samma sätt om en man?

Mer imponerande då att den 88-åriga författaren kommer med en ny bok i maj.

Andra bloggar om: Doris Lessing, Nobelpriset

Den som väntar på något gott ...

Apropå veckans bokfemma om böcker på film så längtar jag till mars för då kommer filmen "Låt den rätte komma in". Men de lyckligt lottade som är på Göteborgs filmfestival har förstås redan haft möjlighet att se den. Risken finns förstås alltid att man blir besviken. Att filmen inte håller måttet. Men enligt det jag hört och läst så verkar det som om Alfredson lyckats bra med att adaptera Ajvides fantastiska bok till film.

Andra bloggar om: Film, Göteborgs filmfestival, Låt den rätte komma in

Bokfemman vecka 5

Veckans tema är filmatiseringar. Fem favoriter av filmade böcker. Det här temat borde ju passa mig bra eftersom jag ser mycket film och älskar att se film. Men däremot är det inte lika ofta som jag både ser filmen och läser boken. Det här skäms jag lite för att erkänna, men faktum är att om jag sett filmen brukar jag ofta tänka att jag inte riktigt orkar läsa boken också.


1 och en överlägssen sådan Timmarna. Älskar filmen. Älskar boken. Jag har sett filmen många gånger och varje gång sugs jag in i den fantastiska stämningen, som så skickligt förstärks av musiken.

Sedan blir det svårare och de följande fyra är listade utan någon inbördes rangordning.

En vampyrs bekännelse. Boken är ju bättre men jag tycker ändå att filmen är klart godkänd. Nu var det länge sen jag såg filmen och också länge sedan jag läste boken.

Persepolis. Jag tyckte mycket om den filmen. En grym och dramatisk tid skildrad med svart humor. Och även om jag kanske mer bläddrat i än läst boken, så tycker jag mig se att filmen fångar bokens skäl riktigt bra.

Flickan vid stenbänken. Tv-serie från 1989 som bygger på Maria Gripes "skugg"-serie. Filmatiseringen kan ju inte riktigt mäta sig med de fantastiska böckerna. Men om jag inte minns fel så lyckades man ändå få fram det mystiska och outtalade i berättelsen på ett bra sätt.

Cabaret. Det är en av mina favoritfilmer och med lite god vilja kan man ju säga att det är en filmatisering av en bok. Även om filmen Cabaret skiljer sig ganska mycket från den episod ur Isherwoods Farväl till Berlin som den bygger på. Ska man vara riktigt petig så är det väl så att Cabaret bygger på musikalen I am a camera som i sin tur är inspirerad av Isherwoods bok.

Andra bloggar om: Bokfemman

Kändisdesignade bokomslag

Idag är det släppdatum för fyra ungdomsböcker som kändisar har designat omslag till. Alla fyra böckerna har funnits tidigare men nu säljs de till förmån för Rädda Barnen: "Barn har också rättigheter - att kunna läsa är en!" Och jag tycker att omslagen är ganska snygga också. Vad tycker ni?



Omslaget till Inte bara tennis är designat av Jonas Björkman, Agnes Carlsson har gjort omslaget till Ghetto Girls, Sara Sommerfeld gjorde omslaget till Tillsammans och Dogge Doggelito designade Habib.

Andra bloggar om: Rädda Barnen, Designade bokomslag, intressant.se

Inte hela världen

Det är mycket manus- och jobbläsning nu. Not the end of the world eller Inte hela världen, som den kommer att heta på svenska, av Geraldine McCaughrean är en ungdomsroman om syndafloden och arken. När boken börjar är Noa och hans familj som bäst inne i slutskedet av byggandet och deras grannar ser med stor misstänksamhet på den knasiga familjen. Så kommer då floden och arken seglar iväg. Det finns ju många varianter på denna berättelse. Vad som gör just denna speciell är att författarinnan verkligen beskriver hur blött och kallt och skitigt det är ombord på arken. Hon gör dessutom Noa till en ganska otrevlig person som i sin fanatism vägrar att hjälpa de drunknande som försöker ta sig ombord på arken. Hans dotter Timna älskar sin far och vill tro på allt han säger men kan inte riktigt förstå att alla andra skulle vara syndare och inte värda att rädda. När hon påträffar en ung pojke med ett spädbarn i famnen som klamrar sig fast i aktern kan hon inte låta bli att ta honom ombord.

Ja arken den seglar på och det regnar och regnar och maten blir rutten och det är allmänt eländigt. Det är en intressant idé och en helt okej bok. Berättelsen blir emellanåt aningen stillastående men vid några få tillfällen hettar det ändå till och blir riktigt spännande och intressant.

Gråtgaranti

Nu har mina kolleger Annika och Lisa läst, gråtit till och bloggat om Innan jag dör av Jenny Downham. Och nu har detta manus landat på mitt bord (boken kommer ut någon gång senare i vår). Jag har läst en och en halv sida och redan börjar det svida i ögonen av återhållna tårar. Äntligen. Det var länge sedan jag läste en riktig gråtbok. Problemet är bara att jag inte kommer att kunna läsa den på offentliga platser som buss och tunnelbana.

Triss i baggar

Det blev tre guldbaggar till Roy Andersson och filmen Du levande. Förutsägbart kan man tycka och föga förvånande. Det var dessutom de "tunga" baggarna. Bästa film, bästa manus och bästa regi. Fick han baggarna för att han är Roy Andersson? Och är djup och seriös? Jag har inte sett Du levande men har heller inte känt någon lust att se den. Jag såg den hyllade Sånger från andra våningen och tyckte den var urtrist och jättedålig. Visst visst. Det sägs att den är en betraktelse över ett samhälle på väg utför där människor slutat bry sig, där medmänsklighet är ute. Men det räcker inte för mig. För han får mig inte att känna något. All undertext till trots - jag tycker bara att det är platt och trist. Men som sagt, jag har inte sett Du levande och även om mycket tyder på att den följer i samma spår som Sånger ... så får jag väl kanske ta och göra det då.

Mer i DN och i SvD Läs även andra bloggares åsikter om Guldbaggar, Guldbaggegalan, Film, Roy Andersson, intressant.se

Bokfemman vecka 4

Ny vecka = ny bokfemma. Den här veckan handlar det om språk. En inte helt oväsentlig byggsten i en bok. Jag hade lite svårt att välja om jag skulle välja författare eller enskilda böcker, så det fick bli en blandning. Sedan var det vansinnigt svårt att välja fem och jag är inte säker på att detta är mina absoluta topp-fem. Snarare att de står för fem olika sätt att använda språket osm fascinerar mig.

Katarina Kieri - älskar hennes ungdomsböcker rakt av. Hennes språk är på samma gång distinkt, korthugget och måleriskt, poetiskt. Hon lyckas säga så mycket med så små medel.

Pär Lagerkvist Hans språk har den där sällsamma förmågan att försätta läsaren i en stämning och förflytta henne till handlingens mitt. Barabbas, Dvärgen och Bödeln är helt fantastiska verk.

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon. Det var ganska länge sedan jag läste den men jag minns att jag fascinerades över författarens förmåga att få mig att förstå precis hur den autistiske Christophers verklighet tedde sig. Och jag tycker att han använde sig av språket på ett suveränt sätt för att uppnå detta.

Juloratoriet av Göran Tunström. Åh vad jag älskade den. Och språket var en starkt bidragande orsak. Jag gjorde fullt med markeringar och understrykningar i boken, men sen lånade jag ut den och fick aldrig tillbaka den. Tyvärr.

Jinx av Margaret Wild. Den är skriven som en prosadikt i korta, koncentrerade kapitel där varje ord blir betydelsefullt. Suveränt genomfört. Formen och innehållet kompletterar varandra och ingetdera tillåts ta överhanden.

Andra bloggar om: Bokfemman, intressant.se

Resetankar

När vi bokade vår resa i höstas tyckte jag att februari var oäändligt långt bort. Sambon började ganska tidigt att planera och förbereda sig. Men jag tyckte det var på tok för tidigt. Det var ju så låång tid kvar. Och till saken hör att jag inte är så bra på det här med förberedelser och planering. Är kanske lite lat helt enkelt. Men nu kommer i alla fall avresedagen rusande mot mig i expressfart. Som tur är så för sambon nitiskt listor över sådant som måste göras. Och prickar sedan nogsamt av vad som är gjort och påminner om det som återstår att ta itu med.

Just nu ligger dock resans detaljplan en aning i träda i avvaktan på hur utvecklingen i Kenya artar sig eller urartar. Att vi åker iväg är helt klart och vi kommer att åka via Nairobi. Men därifrån drar vi direkt till Tanzania. Det är sedan efter Kilimanjaroäventyret som frågetecknen hopar sig. Det är klart att vi kan ju alltid stanna i Tanzania och åka på Safari där men vi vill ju till Kenya. Hade sett fram emot det. Men det rapporteras hela tiden om fortsatta oroligheter i landet. Vilket är både tragiskt och frustrerande. Hur folk förstör för sig själva och framför allt hur makthavare och politiker på bägge sidor så konsekvent vägrar ta sitt ansvar.

Läs även andra bloggares åsikter om Kenya, Tanzania, Resor, intressant.se

Vårfloden närmar sig

Och då tänker jag inte på den stormvarning som är utfärdad inför helgen. Utan jag tänker på vårböckerna. Där finns ju hur mycket som helst att välja på. Man blir lätt stressad bara av att kolla igenom katalogen. Apropå udda, fina bilderböcker som jag tycker om att spara på så kommer en liten pärla i april som heter Hermans sommar av Stian Hole. I maj får vi se om Jens Lapidus lyckas leva upp till förväntningarna man kan ha på honom efter hans succé Snabba cash.

Men det som jag verkligen verkligen ser fram emot är att få läsa Miranda Julys novellsamling Ingen hör hemma här mer än du som kommer 16 april. Om den ens är i närheten av att ha den känsla av humor och värme som hennes film Me and you and everyone we know så kommer jag att älska den.

DN har listat de böcker de anser vara höjdpunkterna.

Andra bloggar om: Vårens böcker intressant.se

Superfin godnatt-bok

Ibland kan jag bli så glad av bilderböcker. Jag har en förkärlek till de enkla, med rena snygga bilder och gärna lite underfundig text. Det är möjligt att detta inte alltid är de böcker som går bäst hem hos barnen men jag brukar samla på mig bilderböcker åt mig själv. Till dem hör Alors? av Kitty Crowther. Är det dags? kommer den förmodligen att heta på svenska. Den är på väg att bli översatt men den bok jag har i min hand är på franska. Som tur är är texten synnerligen kortfattad och enkel så min skrala skolfranska klarar av att tolka den. Scenen är ett ganska kalt rum med några stolar, ett bord och några lekklossar. In kommer först den figur som syns på omslaget. Sedan en nalle, en kanin, en uggla och så vidare.

"alors? il est lá?"
"non pas encore"

Så där håller det på tills den de alla väntar på kommer in. Barnet. Och då kan alla gosedjuren kyrpa till sängs tillsammans och det är dags att sova.

Superenkelt och med glimten i ögat.

intressant.se

Det är mycket nu ...

Så mycket jobb och så lite tid över till annat. Som att blogga till exempel. Jag vet att jag snart ska få tre veckors semester men det är ju nästan så att man måste jobba in dessa tre veckor först innan man får ta ut dem i semester. Och detta samtidigt som man också ska göra det vanliga löpande jobbet.

Reservplanen

Nu ser det ut som om öpnandet av parlamentet i Kenya gick någorlunda lugnt till. Men under rådande omständigheter är det ändå bäst att ha en reservplan inför vår resa. Reservplanen går ut på att vi stannar kvar i Tanzania efter Kilimanjaroäventyret i stället för att bege oss till Kenya som tanken hittills varit (och som vi fortfarande hoppas kunna göra). Och då kanske man borde förbereda sig genom att låna Lonely Planet Tanzania tänkte jag. Men så kom jag på att jag inte äger något lånekort och inte har gjort på många många år. Undrar vad som krävs nuförtiden för att få ett sånt, tänkte jag och kollade in Stadsbibliotekets hemsida. Där upptäckte jag att det var lätt som en plätt. Bara att fylla i ett formulär och sedan hämta ut kortet på biblioteket. Suveränt.

Andra bloggar om: Kenya, Tanzania, Resor

Bokfemman har dragit igång igen

Nu är Malin igång med bokfemmorna igen. Nya årets första bokfemma gäller de 5 senaste och tolkningen kan vara ganska fri.

Senaste boken jag läste ut från min egen rpivata bokhylla var Generalsekreteraren av Mark Fredell som jag skrev om här så sent som idag.

Senaste jobbläsningen var Audrey wait Robin Benway som jag läste i manusform. Jag tror den enbart kommer att heta Audrey på svenska. Det är en ungdomsroman och den har jag också hunnit skriva om här.

Senaste boken jag påbörjat är Explore Mount Kilimanjaro av Jacquetta Megarry. Det är en guidebok med praktiska tips för de som ska på vandring på Kilimanjaro. En bok som jag av naturliga skäl lusläser just nu.

Senaste boken jag inte läste klart - åtminstone inte än - Bror Blixen, en äventyrare av Tonni Arnolds. Jag slutade inte läsa för att den är dålig men mer för att jag läst de avsnitt i den som jag var mest intresserad av. Nämligen hans tid i Afrika.

Senaste filmen jag sett som bygger på en bok är Försoning som bygger på Ian McEwans roman med samma namn. Ok, jag erkänner. Detta är lite av en nödlösning. Men ändå.

Andra bloggar om: Bokfemman

Politisk thriller

Jag vet inte var all tid tar vägen för jag tycker inte att jag hinner med att få någon ordentlig sammanhängande lästid. Men nu har jag i alla fall avslutat Generalsekretaren som är en politisk thriller författad av pseudonymen Mark Fredell. Jag brukar gilla politiska thrillers samtidigt som jag brukar ha svårt att hänga med i alla intriger. Och Generalsekreteraren är inget undantag. Det är en spännande historia och - som vanligt - tappar jag emellanåt bort mig i de snåriga intrigerna.

Alex är en ung Uppsalastudent på väg ut i karriären. Han ska praktisera några veckor på UD inför en längre praktik på Världsbanken. Ett slumpartat möte med John Warden, en tjänsteman vid FN leder till att Alex får ett dokument i sin ägo som innehåller uppgifter som är djupt graverande för svensk regering och säkerhetspolis. Dokumentet antyder att Hammarskjölds flygkrasch 1961 inte var en olycka och att svenska toppolitker och säkerhetspolis hade kännedom om att ett attentat mot generalsekreteraren var att vänta.

Bokens kapitel växlar mellan Alex grävande för att ta reda på vad som egentligen hände, oron på regeringskansliet då de fått kännedom om att dokumentet är utplockat ur arkivet och Dag Hammarskjölds resa till Kongo 1961. Boken är välskriven och lättläst. Inte det minsta realistisk men spännande.

Försoning - försonas jag ej med

Jag har sett filmen Försoning som bygger på Ian McEwans roman med samma namn. Det är möjligt att boken är bra för det är en intressant historia om hur en obetänksam lögn påverkar ett helt liv, ja flera människors hela liv. Men filmen var alltför melodramatisk för min smak. Åtminstone dess andra hälft. För den började väldigt lovande med ett återhållsamt berättande och ett spännande dramaturgiskt grepp med små språng i tiden. Men sedan efter ungefär en timme ändrar filmen karaktär och det känns plötsligt som om det blivit en helt annan film. Av en finstämd början blev det en svulstig melodram.

Vad olika man kan tycka tänkte jag i morse när jag lästa SvD:s recension där filmen fick högsta betyg. DN:s recensent däremot har ungefär samma tankar kring filmen som jag. I övrigt har den kallats allt från en fulländad konstruktion till en unken moralkaka.

Andra bloggar om: Film, Försoning

Då skrattade mamma

Jag ringde min mamma för att göra upp planer inför söndagen då hon och jag ska gå på teater. Jag föreslog att vi skulle träffas lite innan föreställningen för att hinna ta ett glas vin eller så och prata lite.

- Eller rättare sagt du kan ta ett glas vin. Själv tar jag något alkoholfritt. Jag har alkoholförbud sen nyår och fram tills jag kommer ner från vandringen på Kilimanjaro.

Då skrattade min mamma väldigt mycket och väldigt länge. Hmpf

Suveräna barnboksskapare

Carin och Stina Wirsén gör suveräna barnböcker. Tillsammans har de gjort böckerna om Rut och Knut som sedan fick en lillebror - lilla Tjut. Och för boken och cd:n Supershow med Rut & Knut & lilla Tjut fick den Expressens Heffaklumpen 2007. I Supershow ... har de verkligen kommit loss med urhäftiga rim och fartfyllda bilder (ok, jag vet, fartfyllda bilder låter som värsta klyschan men jag vet inte hur jag bättre ska beskriva dem) och cd:n som hör till är riktigt bra - och jag brukar inte vara förtjust i barnskivor.

Stina har också gjort egna böcker bland annat sex böcker i vad man skulle kunna kalla "vem"-serien, Vem blöder, Vem är arg, Vem bestämmer, Vem är ensam, Vems byxor och Vems mormor. De böckerna hör nog till det bästa som finns för små barn idag. Att skildra så mycket dramatik, känslor och humor med så få ord och till synes enkla bilder är mästerligt.

Andra bloggar om: Barnböcker, Carin och Stina Wirsén, Heffaklumpen, Rut & Knut, intressant.se

Guldbaggenomineringarna är klara

Nu är Guldbaggenomineringarna klara och "Darling" är en av storfavoriterna med sex nomineringar. Den tävlar bland annat i kategorin bästa film med "Du levande" och "Leo".

Jag har sett både "Darling" och "Leo" och de var väl båda ok. Men inte så mycket mer. Jag har inte sett någon svensk film i år som varit så mycket mer än just ok. Fast det ska erkännas, jag har ju inte sett alla. "Du levande" har jag till exempel inte hunnit se ännu.

Här är hela listan på nomineringarna.

Andra bloggar om: Film, Guldbaggenomineringar, Guldbaggar

Nedräkningen har börjat

Idag är det en månad kvar ... sen bär det av till Kilimanjaro/Tanzania och (förhoppningsvis) Kenya. Läsningen består just nu till stor del av guideböcker och resehandböcker. Läser bland annat en superinformativ "Trekking Guide" till Kilimanjaro som innehåller en massa handfasta träningstips och övriga tips på hur man bäst förbereder sig. Men jag tar gärna emot tips på bra böcker - fakta eller fiktion - om Tanzania och Kenya.

Andra bloggar om: Kilimajaro, Kenya, Tanzania, DN, SvD

Sub rosa

Jag har inte läst någon roman av Sara Stridsberg ... än. Men jag måste nog göra det ... snart.

Idag läste jag ett utdrag ur hennes pågående romanarbete Sub rosa som DN publicerade idag. Det var en märklig och mäktig text. Jag vet inte om det är genialiskt. Eller om det är ord skickligt ihopfogade till vackert stämningsfulla fraser. Men jag blev berörd. Visserligen illa berörd. Men ändå berörd.

Läs även andra bloggares åsikter om Sara Stridsberg, Sub rosa

"Audrey wait" - årets första lästa bok

Det är onekligen jobbigt att ta sig upp ur den jul- och nyårshelgsdvala jag befinner mig i. Men det är bara att ta tag i sig själv och försöka. Som jag skrev för några dagar sedan så blev det inte så mycket läst under ledigheten. Men nu har jag i alla fall läst manus på Audrey av Robin Benway. Jag skulle tro att boken vänder sig till de lite äldre tonåringarna. Chic lit för tonåringar kanske? Det handlar om Audrey som blir känd när hennes expojkvän och hans band gör succé med låten "Audrey wait" som handlar om hur hon gör slut med honom. När en tidning ringer och frågar henne hur det känns att få en låt skriven om sig och sedan förvränger det Audrey säger så blir hon skvallerpressens älsklingsoffer.

Så vitt jag förstått är detta författarinnans debutbok. Den är flyhänt skriven, innehåller mycket rapp dialog - lite jargongig på ett sätt jag tror ungdomar uppskattar. I en del amerikanska bloggar jag läst har den fått positivt mottagande, men jag är inte lika imponerad. Historien känns bara för osannolik. Att hennes hem skulle bli belägrat av paparazzis och att hon inte skulle kunna röra sig fritt någonstans utan att läsa om det dagen därpå, och allt detta på grund av en hitlåt, det blir för mycket fiktion för mig. Den här boken får Meg Cabots böcker i serien En prinsessas dagbok att framstå som fullt trovärdiga och realistiska.

Andra bloggar om: Autdery wait, Robin Benway, intressant.se

Nästa generation Potter ... eller?

När sista boken om Harry Potter släpptes i vintras satt jag och en kompis och spånade kring en eventuell fortsättning. Vi var rörande överens om att det nog inte skulle bli någon mer bok om Harry men kanske om hans barn. Och idag läser jag i DN att Rowling har skissat på Harry Potters släktträd där det avslöjas att han och Ginny gifter sig och får tre barn. Samtidigt förnekar hon att detta släktträd ska tolkas som att det kommer att bli flera böcker om Harry Potter. Men enligt SvD lär hon ha sagt att hon kan tänka sig att skriva fler böcker i Harry Potter-serien, men inte med Harry som huvudperson och inte än på tio år. Så vem vet, kanske jag och min kompis inte var helt fel ute när vi fantiserade kring en fortsättning med Harrys barn i centrum.

Andra bloggar om: Harry Potter, JK Rowling, intressant.se