Madonna är på g

Efter 19 långa år är det äntligen dags för en konsert med Madonna i Sverige igen. Den 9 augusti uppträder hon på Ullevi. Den 6 augusti uppträder hon på Busholmen i Helsingfors och för Finland blir det första gången det bjuds en Madonnakonsert i landet. Biljetterna släpps den 9 februari och då gäller det att vara snabb på tangenterna (och hoppas att biljettsystemet inte kraschar) för att förvissa sig om biljetter.

För 19 år sedan var det Eriksbergsvarvet som gällde och jag var där då.
Och jag hade superbra plats då.
Stod riktigt bra till långt fram nära scenen. I cirka tio minuter.
Så lång tid tog det innan det gick upp för mig att bakom mig hade jag - jag vet inte hur många - tusentals människor som alla tryckte på för att komma fram till scenen.
Jag fick tokpanik och rädslan för att svimma och bli nedtrampad var så stor att jag nästan ... svimmade. Som tur var tog min rådiga sambo ett fast tag om min hand och ledde mig ut ur folkmassan, bort från scenen.
Så större delen av den konserten såg (eller snarare hörde) jag på en plats längst bak på Eriksbergsvarvet.

Andra bloggar om Madonna

Kulturfyran

"Om jag hade pengar" handlar kulturfyran om denna vecka. Detta med anledning av en artikel i Aftonbladet där en man berättar om vilket helvete hans liv blev efter att han vunnit 2 miljarder. 2 miljarder är faktiskt löjligt mycket pengar. När jag brukar leka "om jag hade pengar" brukar jag nöja mig med att fantisera om några miljoner...

Kulturfyrans frågor:
1. Vad skulle vara det första du skulle göra om du vann 2 miljarder kronor?
Svimma antagligen. Men sen skulle jag betala bort alla lån.

2. Vad är din svaghet när det gäller pengar, vad har du lättast för att slösa på mer än du borde?
Om jag vunnit 2 miljarder skulle jag ju inte behöva bekymra mig om det :)
Men jag slösar kanske lite mer än vad jag borde i största allmänhet.

3. Om du skulle skänka något till något välgörande ändamål: vad skulle du skänka till?
Jag skulle fortsätta att ge till dem jag redan ger till, dvs Unicef, Stadsmissionen, Rädda Barnen m.fl, men mer pengar. Och så skulle jag väl utöka listan.

4. Om du skulle satsa en del av pengarna i något kulturellt, vad skulle det vara? En film? Sponsra en författare? Sätta uppe en teater? Köpa in konst?
Att sponsra en film skulle vara kul. Och så skulle jag nog ta ledigt för att resa och skriva reseskildringar.

Underhållande om språkliga myter

Jag tillhör dem som faktiskt trott att eskimåerna har väldigt många ord för snö. Jag liksom gillade idén att ett folk som lever på en plats med snö en stor del av året beskrev olika slags snö med olika ord. Det vore poetiskt på något sätt. Men Mikael Parkvall hävdar i sin bok Lagom finns bara i Sverige - och andra myter om språk att detta är just en myt. Däremot bakar man ofta ihop en massa information till ett långt ord i stället för att beskriva det med en hel mening.

Detta är bara en av de språkliga myter som punkteras i den här underhållande boken där han också redogör för den etymologiska bakgrunden till ord och hur betydelsen förändrats med tiden. Parkvall skriver lättsamt och lättillgängligt och det är uppfriskande att följa med honom i hans resonemang kring språkets irrfärder.

The Boss

Yes. Så är biljetterna till sommarens Bruce-begivenhet i hamn. Har man en sambo som har varit ett stort fan sedan späda barnaår - nåja nästan i alla fall - så behöver man inte ens anstränga sig själv.

Som vanligt sålde biljetterna slut snabbt som attan och som vanligt var det strul med tekniken.

Det kvackas vidare i ankdammen

Farsen kring vad som är sant och inte sant i Gömda och Asyl fortsätter. Efter JK-anmälningar kommer KO-anmälningar. Nu senast har KO fått in flera anmälningar mot Bonnier Alba och Piratförlaget för vilseledande marknadsföring. Jag sitter häpen inför den underhållning som ankdammen Sverige har att erbjuda i detta fall.

Jag läser dessutom i ett blogginlägg att Piratförlagets version av Gömda är ganska kraftigt reviderad men att Antonsson haft Bonnier Albas version som underlag när hon gjorde sin granskning som sedan blev boken Mia - sanningen om gömda. Hur det är med den saken vet jag inte. Jag har inte läst någon av dem och har inte för avsikt att göra det heller. Inte heller har jag något större intresse att läsa Monica Antonssons granskning. Det som intresserar mig är den enorma uppmärksamheten den här debatten har fått och kanske framför allt tonläget i den.

Jag kan tycka att Liza Marklund varit väl vidlyftig med sanningen och dessutom agerade nonchalant - för att inte säga lite klumpigt - när mediadrevet drog igång (man tycker ju att en erfaren journalist skulle veta bättre än att stoppa huvudet i sanden). Och jag vänder mig inte emot att man gör den typ av granskning som Monica Antonsson gjort men hennes skoningslösa hållning fyller mig däremot med olust. Hon må själv hävda att det är ett rättspatos som driver henne men jag tycker mer det liknar rent oförfalskat hat. Nu senast har hon lagt upp en wiki som hon ägnar helt åt att dissekera och diskreditera Liza Marklund. I wikin avslöjas dessutom "Mias" identitet.

Uppdatering: Enligt loggaren jerbaz är det inte Monica Antonsson som skapat wikin. Men om hon inte sympatiserade med innehållet i den hade vi säkerligen fått veta det.

Bloggat om Liza Marklund, Monica Antonsson, Gömda
SvD 1 2 3 DN 1 2 intressant.se

En man med ett brett register

Jonas Gardell är en man med ett brett register och jag tycker att han är en av Sveriges mest intressanta författare/manusförfattare. Nu senast briljerade han med tv-serien De halvt dolda som sändes i fyra entimmesavsnitt i SVT. I Aftonbladet kan vi läsa att Jonas Gardell är "löjligt stolt över serien" och det har han all anledning att vara, den höll mig och sambon trollbundna rakt igenom alla fyra avsnitt. Jag skulle bara önska att Gardell ägnade ännu mer tid till att skriva böcker och tv-pjäser, filmmanus (minns Pensionat Oskar) och mindre åt sina shower. För även om jag uppskattar showandet också så måste jag erkänna att den Jonas Gardell är jag ändå en liten aning mätt på.
DN, SvD, intressant.se

Kulturfyran

Om att gripas av eller uttråkas av ... det är frågan som Kulturfyran ställer denna vecka.

1. Vilken film har gripit dig mest?
Oj, hur ska jag kunna välja? Tomas Vinterbergs Festen hör definitivt dit. Den var som ett knytnävsslag i solar plexus. Lars von Triers Europa gav också en del att tänka på. Gripande på ett annat "snällare" sätt var Vi som älskade varann så mycket av Ettore Scola. Den hör till en av mina bästa filmupplevelser.

2. Har du somnat i någon film någon gång?
Inte så ofta, men det har hänt vid några tillfällen. Det har varit på Stockholm filmfestival när jag sett massor med film på kort tid och ibland chansat lite och inte riktigt vetat vad jag köpt biljett till.

3. Har du läst någon bok du inte kunde slita dig ifrån?
Det händer ganska ofta men anledningarna till att jag inte kan slita mig varierar. Det kan bero på att boken är så bra att jag bara vill leva kvar i den. Men det händer också att jag har svårt att slita mig från ganska mediokra deckare om de är tillräckligt spännande.

4. Har du tyckt någon bok varit så hopplöst dålig eller illa skriven att du inte läst klart den?
Det händer också. Numera ska jag tillägga. Förut hade jag väldigt svårt att inte läsa klart en bok jag väl påbörjat, men nu blir det allt vanligare att jag lämnar boken åt sitt öde om jag inte finner den tillräckligt bra, eller om den helt enkelt tråkar ut mig.

På plats

Nu är han på plats i Vita Huset. Mannen som en hel värld väntat på. Det är väldigt många människor som har väldigt höga förväntningar på denne man. I en artikel i svd citeras Scout Tufankjian som beskriver honom som en blandning av Jesus och Mick Jagger. Och det stämmer nog att han framtonar som en Messias i mångas ögon och så är kanske lite rock'n'roll över honom också.

Han har onekligen en hel del att ta itu med och om han rivstartar nu när han har folks välvilja och optimism i ryggen har han säkert också stora chanser att lyckas med sin "change".

SvD 1 2 DN 1 2
Andra bloggar om: Barack Obama

En dyster framtid

En av de böcker jag läser just nu är Oönskad av Gemma Malley. Ännu en i raden av böcker som skildrar en dyster framtid och det får mig att fundera över hur det kommer sig att framtiden alltid skildras så i böcker - och för all del även på film. Antingen har miljön gått helt käpprätt åt helskotta på grund av krig eller rovdrift och människospillrorna lever som mer eller mindre fredlösa i rivaliserande klaner. Eller så är samhället hårt styrt och reglerat av en rigid stat - som fallet är i den här boken jag läser nu.

Året är 2140 och människan har möjlighet att leva för evigt genom att ta ett läkemedel, men för att hindra överbefolkning är det förbjudet att skaffa barn. De barn som trots detta föds blir omhändertagna och skolade att bli tjänare och det är inte tal om att de ska få evigt liv. Det är om dessa barn Oönskad handlar. Det är inte någon stor litteratur det här men ett intressant upplägg. Men eftersom jag bara är halvvägs in i den ska jag inte orda desto mer om just denna bok. Det var bara det att den fick mig att fundera över den dystra framtid som böckerna har att erbjuda oss.

För bokbranschen ser det kanske inte direkt dystert ut men inte heller lika ljust som det gjort de senaste åren. Efter att under flera år ökat så gick bokförsäljningen ner under 2008.
DN, SvD

Kul hylla

I stället för ett nattduksbord - eller som i mitt fall, en hög på golvet nedanför sängen - kan man sätta upp denna hylla bredvid sängen. En ganska kul pryl och notera att den bok man har på gång - eller åtminstone en av dem - kan man lägga uppslagen upp och ner som tak. Readers nest heter hyllan och den kommer från Wis design.

Suggestiv serieroman

Dagarna jag glömde av Arne Svingen och Mikael Noguchi är en suggestiv serieroman.

"Om jag inte tänker på det, är det som om det inte har hänt. Men det försvinner inte, även om min skalle gärna vill tro det."

David berättar om den sommar då något gick väldigt mycket på tok. David och Tom är bästa vänner. Det har de varit sedan de var små men den här sommaren sätts deras vänskap på ett vanskligt prov när Lise dyker upp i gänget. De är båda kära i henne men Lise väljer att bara vara en i kompisgänget. Men det hjälper inte. Svartsjukan får ändå sitt grepp om både David och Tom.

Redan i anslaget förstår vi som läsare att det har inträffat något traumatiskt och även om första bilden ger en fingervisning om vad som hänt så hålls vi okunniga om katastrofens omfattning ända till slutet. Berättandet är poetiskt och rapsodiskt men sakta växer en bild av helheten fram. Personerna blir tydligare ju längre in i berättelsen vi kommer och den krypande känslan av obehag ökar också succesivt. Det är vansinnigt skickligt gjort och jag - som inte är någon entusiasisk serieläsare i vanliga fall - blev helt uppslukad av denna bok.

Lars and the Real Girl

Stockholm filmfestivals första medlemsvisning för i år var "Lars and the Real Girl" som enligt presentationen handlar om:

Efter år av minimal social kontakt träffar Lars flickvännen Bianca på internet, och bjuder hem henne till sin bror och dennes fru Karen. Där uppstår chock – Bianca är gjord av plast, men Lars behandlar henne som en riktig människa.

Så där lagom kul tänkte jag och misstänkte någon form av flåshurtigt eller slapstick-aktigt överdrivet flams. Men ack vad jag bedrog mig. Visserligen fanns det scener i flmen som fick mig att skratta så att tårarna sprutade och mascaran rann. Men det var inget flamsigt eller fånigt med den här filmen. Och det var inte bara av skrattexplosioner som tårarna rann.

"Lars and the Real Girl" är en helt underbar film. En djupt mänsklig film om människor som man skulle vilja att de skulle vara, som man skulle önska att vi kunde behandla varandra. Med värme och respekt. Med överseende och förståelse.

Blå bussars blues

Man kan ju undra om SL har någon speciell policy som säger att i främre delen av bussen (det här handlar om de blå bussarna i Stockholm) ska det vara mörkt. Inga lampor tända där inte. Vill man läsa på sin väg till jobbet får man tråckla sig bakåt i bussen förbi "dragspelet" och hoppas på att där inte skumpar och slänger alldeles för mycket för att vara läsbart.

I morse fanns ingen plats i bakre delen så jag satte mig i bussens främre, halvmörka del. Jag fick inte ens en fönsterplats. Så vad gör man? Jo man lutar sig över grannen så mycket som anständigheten tillåter och försöker vinkla boken så att jag får ta del av mesta möjliga av det lilla dagsljus som sipprar in genom det smutsiga fönstret.

Ovanligt underhållande gala

Har precis avslutat kvällens sittning framför tv:n och Guldbaggegalan. Dessa galor brukar vanligen vara ganska trista tillställningar. Antingen är de alldeles för stela och pretentiösa. Eller så - ännu värre - ska de vara roliga utan att vara det. Men i år hade man lyckats träffa rätt. Mycket tack vare Johan Glans som var rolig på riktigt. Även de olika prisutdelarna var över lag lyckade och hade bra manus. Bäst av dem var Cecilia Frode. Hon är säkert galen på riktigt.

Och så var det detta med priserna. Att "Låt den rätte komma in" och "Maria Larssons eviga ögonblick" fick bra utdelning på sina nomineringar kom inte som någon större överraskning och är väl inte heller så mycket att säga om. Men nog är det förvånande att teamet bakom "De ofrivilliga" fick lämna galan utan en endaste liten bagge.

Bloggat om Guldbaggegalan, Guldbaggar
DN, SvD och Aftonbladet

Låt den rätte komma in ... filmen

Det är väl inte något större fel på filmen Låt den rätte komma in.
Den är till och med riktigt bra.
Bra skådespeleri och ett manus som
(kanske alltför) troget följer boken.

Men ändå.
Läs boken!
Läs boken!!
Läs boken!!!

Cirkus Cirkör

I mitt nästa liv ska jag bli smärt, smidig och stark. För då vill jag bli nycirkus-artist. Tänk hur tillfredsställande det måste vara att ha en sådan kontroll över sin kropp och kunna utföra dessa fantastiska akrobatiska konster.

Vi såg Cirkus Cirkörs föreställning "Inside Out" på Dansens hus. Det vara sagolikt. En gripande och humoristisk föreställning med ett flöde av energi på scenen hela tiden. Fantastisk akrobatik vacker som dans och underbar musik.



Cirkus Cirkör, Nycirkus

Vampyrer vampyrer

Stephenie Meyers Twilight-serie om kärleken mellan vampyren Edward och flickan Bella är ju en succé "big time". Till våren kommer ytterligare en vampyr-serie om en Edvard. Det är den danska författaren Benni Bødkers serie Nattens barn som kommer på svenska. Den här serien vänder sig till lite yngre barn - från 10 år ungefär - och här ligger inte fokus på kärlek och åtrå. Första boken heter Vampyrfesten och den Edvard vi möter här är inte vampyr utan en vanlig pojke som tillsammans med sin syster Agnes hamnar i ett riktigt ruskigt äventyr.

Det har förekommit flera mystiska dödsfall i staden där de bor och det ryktas om att vampyrer som härjar. Edvard tror på historierna men Agnes tror att alls att det existerar några vampyrer. Hon avfärdar det hela som vidskepelse. När deras älskade storasyster dör och sedan blir anklagad för att vara vampyr enas dock de båda syskonen kring en önskan att rentvå henne och det är då de hamnar på en mycket märklig fest...

Spänningen och det läskiga innehållet till trots så är det här en mysig bok att läsa. För kärlek och åtrå eller ej så är det ju något kittlande med vampyrer.

Kulturfyran: Årets första

Veckans kulturfyra har det nya året som tema.

Första frågan är om jag avgett något nyårslöfte och det har jag alltså inte gjort. Löften om att på olika sätt bli en bättre människa avger jag lite nu som då. Men jag ger aldrig nyårslöften.

Årets första bok är en definitionsfråga. Den första jag påbörjade under 2009 är De välvilliga av Jonathan Littell. Men eftersom den är en 900 sidor lång redogörelse för krigsförbrytelser orkar jag inte sträckläsa den (trots att den är bra) så därför har jag hunnit påbörja och avsluta diverse manusläsning för jobbets räkning under tiden.

Första film på dvd är An American Crime. På bio har jag inte varit än i år.

Den avslutande frågan gäller vilket kulturevenemang jag ser mest fram emot i år. Svårt att säga. Det enda jag har planerat och klart med biljett och allt är Grace Jones på Cirkus den 28 mars. Sedan var jag på Cirkus Cirkör igår och det var otroligt bra. Men det har ju redan hänt så det kan jag inte längre se fram emot. Sommarens resa till Inkaleden och Machu Picchu ser jag verkligen fram emot och det är ju också kultur på ett sätt.

Kö till kopiatorn

Igår kom ett svenskt manus till fjärde delen i Twilight-serien här på kontoret. Det var efterlängtat av många och det blev kö till kopiatorn.

Där ser man

Som jag förutspådde i ett tidigare inlägg så har all publicitet som Monica Antonsson fått för "Mia - sanningen om Gömda", där hon går till hårt angrepp mot Liza Marklund, burit frukt. Boken trycks om för tredje gången. Och det är väl inte en allt för vågad gissning att även Marklunds bok "Gömda" på samma sätt fått en skjuts av allt detta ståhej.

DN, SvD
Bloggat om: Liza Marklund, Monica Antonsson, Gömda

När vintern är som bäst

Den som tror att jag ägnat julledigheten åt att slappa i soffan med en god bok eller framför tv:n har fel. Eller ja, en del soffa har det väl för all del blivit. Men också en par timmar på isen varje dag.

Filmkväll hemma

Ni ska inte se An American Crime om ni vill ha en mysig filmkväll och se en "feel good"-film. Vill ni däremot se en otäck och bra och otäckt bra film som sitter som ett slag i solar plexus. Då ska ni se ovan nämnda film.

Om jag inte visste att filmen bygger på verkliga händelser så hade jag tänkt att manuset var alldeles för överdrivet och icke trovärdigt. Men nu är det tyvärr så att manus till stor del bygger på ett verkligt rättsfall.

Två systrar lämnas hos den ensamstående mamman Gertrude och hennes sex barn. Systrarnas föräldrar arbetar på ett kringresande tivoli och tanken är att Gertrude mot betalning ska ta hand om dem under några månader. I början fungerar allt bra men när Gertrude trängd av dålig ekonomi och de egna barnens problem börjar tappa förståndet så låter hon sin ilska och frustration gå ut över den äldsta systern. Det börjar med utskällning och smisk. Sedan blir det bara värre och värre. Och man sitter där och tittar med en växande klump i magen och ilskan pysande ut genom öronen.

Filmen är välgjord och välspelad. Amerikansk "småstadsidyll" à la 60-tal - där man visserligen skvallrar men inte lägger sig - i är väl skildrad.

Kulturfyra: nya favoriter

Jag är den första att erkänna att detta inlägg som kommer här är i viss konflikt med det förra som jag skrev för bara några dagar sedan. Men när jag fick frågan från Kulturbloggen om att vara med på den här kulturfyran kunde jag inte motstå frestelsen.

Första frågan är om jag upptäckt någon ny musik under 2008. Jag är ganska konservativ när det gäller musik. Eller kanske ointresserad av att utforska nya artister. Men jag tror att det var under 2008 som jag hörde att det kom intressant och för mig okänd musik från en arbetskamrats högtalare. Det visade sig vara Feist som genast hamnade i min iPod.

Andra frågan gäller bloggar. De flesta bloggar jag följer regelbundet har jag följt i mer än ett år men en av de som hamnat i min bloggroll under förra året är Spectatia.

Tredje frågan handlar om att förverkliga (små) drömmar. En stor dröm jag förverkligade under 2008 var att vandra till toppen av Kilimanjaro.

Och därmed är vi framme vid den fjärde och sista frågan i denna Kulturfyra. Nämligen vilken händelse som är den första jag tänker på när jag tänker 2008. Och då blir svaret att stå på toppen av Kilimanjaro.