Den där Harry

Det börjar bli lite löjligt det här. Nu har man släppdatum för att tillkännage ett släppdatum. Tidigare i veckan fick jag veta att torsdagen den 24 skulle det svenska förlaget tillkännage släppdatum för den svenska utgåva av sista Harry Potter. Igår var det således dags. Då fick vi veta släppdatum och titel för den svenska utgåvan av sista Harry Potter. Den släpps 21 november och kommer att heta Harry Potter och Dödsrelikerna.

Petra på En annan sida skriver att Rowling fick komma med en alternativ titel som skulle göra sig bättre på svenska, eftersom "deathly hallows" var så svåröversatt. Och på Magicas blogg kan man läsa att det engelska förlaget letar med ljus och lykta efter någon ny bautasuccé-serie som kan bli nästa kassako. Så alla ni som har ett gäng manus liggande i byrålådan, passa på :)

Andra bloggar om: Harry Potter, J K Rowlings, Litteratur, Böcker

Och mer om den gode Harry här och här

Bokfemman v 21

Här kommer mitt bidrag till Malins bokfemma vecka 21. Ämnet är kvinnliga favoritförfattare (och det var inte helt lätt att välja ut bara 5 st).

Jeanette Winterson Min absoluta favoritförfattare. Tror jag läst det mesta av henne som blivit översatt till svenska. Har följt henne sedan debuten(?) med Det finns annan frukt än apelsiner och sett hennes språk och skrivande utvecklas. Den bok jag tycker allra bäst om är nog Skrivet på kroppen.

Joyce Carol Oates är ju svår att förbigå. Fallen och Blonde förstås. Men jag minns ännu den allra första Oates som jag läste som mycket ung, Men tiden går. Hennes ungdomsböcker kan jag också rekommendera.

Carina Burman Jag gillar hennes historiska romaner med lite deckartwist. I Babylons gator och Vit som marmor är den rådiga Euthanasia Bondesson som huvudperson. Men framför allt vill jag rekommendera Den tionde sånggudinnan. En historisk ressa och fantasi som också rymmer ett mysterium.

Minette Walters Hennes psykologiska thrillers får håren att resa sig på en. Skulptrisen, man kan bli mörkrädd för mindre. Iskällaren, Blomsterkronan, Eko etc.

Anne Holt Får avsluta min lista. Främst beroende på att jag slukat i mig alla hennes böcker om Hanne Wilhelmsen.

Och manushögarna de bara växer och växer...

På mitt jobb har vi ett skåp med de manus som kommer in till oss, och som ännu ingen av oss hunnit läsa. För det mesta är där ganska prydligt och välordnat, och vi hinner läsa manus i ungefär samma takt som de kommer in till oss. Men vissa perioder svämmar det över av manus inne i skåpet. Och nu är det en sådan period. Och för att göra det lite mindre stökigt i skåpet bär vi alla hem en bunt manus, och så ligger dessa manus och svämmar över på våra sängbord istället.

Månpockets nya reklamgrepp

Camilla Läckberg är en medial person, hon syns och hörs lite varstans. Nu kanske hon snart hörs i din mobil också. Det är Månpocket som gör reklam för Läckbergs deckare Olycksfågel genom att låta Camilla Läckberg busringa. Nu är det inte så att hon sitter hemma och personligen busringer runt på måfå, utan busringningarna kommer att ligga ute på diverse sajter och initieras av att man bestämmer sig för att skicka dem till någon kompis mobil.

Jag vet inte om jag är allmänt sur och trist, eller bara lite smågrinig just i dag, men jag tycker det hela är ganska fånigt. Jag lyssnade på de tre olika busringningarna man kan välja mellan och jag tycker att dom är ganska fåniga dom också. Men reklamkampanjen blir säkert lyckad. Det har redan skrivits hen hel del om den både här och där. Och jag sitter ju själv och skriver om den just i detta nu...

Andra bloggar om: Camilla Läckberg, Reklam

Så tokigt det kan bli

En konsumbutik någonstans i Stockholm hade missat det där med att det är satt ett explicit lanseringsdatum på den efterlängtade tredje boken i Stieg Larssons milleniumserie. Således kunde ett antal glada konsumbesökare köpa "Luftslottet som sprängdes" redan i lördags. Varken Svd eller Aftonbladet (som vet att förtälja fadäsen) skriver något om hur butiken i fråga kunnat missa detta. När vi får in t.ex. Harry Potter-böckerna till Barnens Bokklubb brukar sändningen vara försedd med stora lappar med text i stil med "Obs får ej säljas före xx/xx". Inte heller får vi veta något om hur misstaget uppdagades. Men det är klart, ryktet kanske spred sig, att "där kan ni köpa Luftslottet som sprängdes".

Zodiac

Det var länge sedan jag skrev om film. Vilket har sin enkla förklaring i att det var länge sedan jag var på bio. Men igår var jag på premiären av David Finchers nya film Zodiac. Filmen bygger på den bok Robert Graysmith skrev om jakten på massmördaren som kallade sig för Zodiak och som härjade i San Francisco med omnejd under slutet av 60-talet. En riktigt bra film med Jake Gyllenhaal och Robert Downey Jr som journalisterna i två av de ledande rollerna. Det är ingen thriller i egentlig mening, även om en krypande stämning av obehag infinner sig emellanåt, utan det är snarare en film om besatthet. Först är det journalisten Avery, spelad av Downey jr, som blir besatt av att lösa fallet och nästlar sig in i, och obstruerar, polisens utredning. Men när han till slut ger upp, tar Graysmithm, Gyllenhall, vid och begraver sig i utredningen. Bra film men bra skådespelarinsatser. Snyggt foto och en intressant story. Klart sevärd.

Mer om filmen här och här.

"Vad bra, då vet jag var solen finns"

En del brukar krydda sina bloggar med favoriter från Youtube. Jag väljer följande ordväxling från verkliga livet. Ur barnamun kan vi kalla den.

Farmodern i telefonsamtal med barnbarnet: "Är du inte ute och leker i det fina vädret?"
Barnbarnet: "Nej det är inget fint väder. Det är moln över hela himlen."
Farmodern: "Men då skulle du vara här på landet för här skiner solen."
Barnbarnet: "Jaha, vad bra, då vet jag var solen finns."

Rosa för flickor - blått för pojkar

När jag för en tid sedan fick se ett danskt förlags stora sagobokssatsning häpnade jag. Det var en rosa bok med flickornas bästa sagor och en ljusblå dito med pojkarnas bästa sagor. Sagorna i sig var det inget större fel på, det var klassiker. Men i flickornas bok fanns en övervikt av sagor om prinsessor och i pojkarnas fokuserade man något mer på äventyr. Man skulle ju önska att man fått slippa sånt år 2007.

Men det finns ljusglimtar också. Jag läste om två nystartade förlag som satsar på att aktivt leta efter och ge ut böcker med innehåll som inte slirar i gamla mönster. Det är Olika förlag och Vilda förlag. Båda förlagen säger sig läsa alla manus med genusglasögonen på, och på Vilda förlag kommer i höst första ABC-boken där Q står för queer. Men även hos de etablerade förlagen kan man hitta böcker med bra genusförebilder. Pija Lindenbaums kommande bok om Kenta har jag redan skrivit om, och Martin Widmark har skrivit om "Racer-Rakel" och "Riddar-Rakel". För att bara nämna några.

Astrid Lindgren och Näs

Det har skapat rubriker både lite här och där, att det ska komma en ny bok av Astrid Lindgren. Har man hittat något undangömt, bortglömt manus kanske? Njae, det är inte riktigt så, utan här berättar Astrid om sitt barndomshem Näs. Hon beskriver föremål och människor som hon minns från sin uppväxt. Boken kommer att heta "Mitt barndomshem Näs - Astrid Lindgren berättar" och vara illustrerad med fotografier.

Jag tror säkert att den boken kan bli ett nog så intressant tidsdokument och förstås vara av intresse för alla som tycker om Astrid Lindgren. Men om man vill ha en bok om Astrid och hennes uppväxt att läsa för sina barn, så tror jag att Christina Björks "Astrids Äventyr" passar mycket bättre. Det är en ljuvlig och lekfull bok, helt i Astrids anda, som handlar om hur det var att vara barn när Astrid var liten. Astrids äventyr är illustrerad av Eva Eriksson men innehåller också en del fotografier.

Andra bloggar om: Astrid Lindgren. Litteratur

Finländare festar friskt

Nyss hemkommen från ett friskt festande Helsingfors och ESC ägnar jag en stund åt att ögna igenom gnället och klagolåten i svenk media om varför det gick så dåligt för The Ark. Det kändes förvisso snopet när rösterna började presenteras och det ganska snart stod klart att varken Sverige eller Finland skulle hamna särskilt högt upp i resultatlistan. Men det är samtidigt svårt att på allvar ha någon åsikt om hur folk röstar. Jag menar, jag tror inte att de forna öststaterna röstade som de gjorde för att sätta dit det gamla väst, utan för att de faktiskt tyckte bäst om de låtarna. Vi röstade ju också främst på våra grannländer. Igenkänning är väl kanske en av förklaringarna.

"Gör om tävlingen, återinför jurysystemet, öst mot väst" är några pigga förslag på förändring. Men då har jag ett bättre förslag: Splittra upp Sverige i, låt säga, 5 nya stater, och Finland och Norge skulle kunna bli en 2-3 nya länder vardera. Och vips har vi lite fler grannar som kan rösta på oss.

Nej, allvarligt talat. Låt Eurovison song contest vara det festliga spektakel det med rätta är och ta det inte så allvarligt. På Hartwall arena i Helsingfors hade vi i alla fall en sjuhelvetes festlig kväll.



Andra bloggar om: Eurovision song contest, ESC, Melodifestivalen, Schlagerfestivalen