Vad är det vi stoppar i oss egentligen? Det kan man undra efter att ha skummat igenom Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson, boken som rönt en del uppmärksamhet på sistone. Att mat, såväl färdiglagade "tv-dinners" som smörgåspålägg och diversse ingredienser vi köper hem, innehåller diverse tillsatser kom inte som någon överraskning för mig. Jag har länge funderat kring hur mycket socker, smakämnen, konserveringsmedel m.m. som döljs bakom alla konstiga förkortningar i innehållsförteckningarna. Och det ger den här boken ganska bra svar på med ett rejält tilltaget register, uppslagsdel och en lista på vad som döljer sig bakom alla 316 förvirrande E-nummer.
Att pressad skinka innehåller en massa konstiga och tvivelaktiga slaggprodukter är inte förvånande. Men jag studsade till när jag läste att balsamvinäger ofta inte alls är balsamvinäger utan vanligt vinäger som sötats och färgats med karamellfärg. Om vi skulle råka ha äkta balsamvinäger i flaskan har vi förmodligen betalat minst 700 kr/100 ml.
Jag har inte lusläst boken och vet inte om det är nödvändigt att göra det heller. Men den är en bra guide att ta till och framför allt det utförliga registret gör det lätt att hitta i boken.
Andra bloggar om: Den hemlige kocken, Mats-Eric Nilsson, Mat
Nu har jag ägnat större delen av förmiddagen åt att lusläsa och kryssa mig igenom Stockholms filmfestivals programtidning. Sambon hade redan tidigare gjort sina val och när jag räknar ihop de filmer vi kryssat för så blir det 33 stycken. Nu återstår det delikata arbetet med att pussla ihop filmvisningarna så gott det går för att få med så många som möjligt. Och eftersom vi inte har semester under festivalen så är det bara att inse att det kommer aldrig att gå att få in alla filmerna. Återstår alltså att sålla. En del filmer är jag förstås mer nyfiken på och angelägen om än andra. 
Att läsa serier hör inte till min starka sida. Efter det att jag lade Seriemagasinet och Agent X9 på hyllan någon gång i tonåren så har jag inte intresserat mig för genren. Så det var med viss tvekan jag tog mig an 
Harry Potter och dödsrelikerna, den allra sista boken om trollkarlslärlingen Harry Potter. Riktigt snyggt tycker jag. Det ser lite vuxnare ut än tidigare Harry Potter-böcker, men så är ju Harry också på väg att bli vuxen och dessutom är väl förlaget väl medvetet om att många vuxna läser Harry Potter-böckerna. Ja, de som började läsa dem som små har ju också hunnit bli vuxna nu. Åtminstone en del av dem. Förlaget ger också ut de fyra första böckerna med vuxenomslag. 