Veckans bokfemma

I bokfemman för vecka 26 har Malin tagit inspiration från Lost, där en av karaktärerna ständigt bär med sig den bok som han vill ska bli den sista han läser. Och bokfemman går då alltså ut på att nämna denna - eller fem - tänkbara sista bok/böcker. En ganska knepig uppgift, men det finns i alla fall en bok jag direkt kommer att tänka på: Pietà av Georg Klein. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva boken. Det är ganska länge sedan jag läste den, men egentligen spelar inte tiden någon roll. Det här är inte en bok som låter sig beskrivas med några korta meningar, men ändå måste jag försöka göra just det. I Pietà rör sig Georg Klein i konstens, litteraturens och poseins värld likväl som i den vetenskapliga sfären. Han ställer fler frågor än vad han ger svar, frågor som syftar till att filosofera kring detta vad det är att vara människa. Boken är djupt personlig men ändå är frågorna han filosoferar kring så allmängiltiga. Det är kanske inte en bok man sträckläser men väl en bok att ständigt återkomma till. Jag plockade fram den för att skriva detta inlägg och fastnade straxt i den.

Egentligen skulle det räcka med ovan nämnda bok, men jag ska ändå nämna ytterligare 4 böcker: Nalle Puh av AA Milne, och då menar jag den "riktiga", den ursprungliga kapitelboken. Den är ju lite filosofisk av sig den också. Liksom vilken som av Tove Janssons Muminböcker, och även här är det kapitelböckerna jag menar. Jag fascinerades oerhört av Den hemliga historien av Donna Tartt. Jag levde mig verkligen in i denna värld, jag ville väl själv vara en av dessa intelligenta och excentriska personer boken handlar om. Leva sådär ohämmat, utöver alla gränser. Och samtidigt är det en ruggigt spännande bok jag mycket väl skulle kunna tänka mig som den sista att läsa. Slutligen en bok som jag inte har läst men väntar ivrigt på att få läsa, Passionen av Jeanette Winterson. Det kan aldrig vara helt fel att sluta med något skrivet av hennes penna.

Ingen sommar utan morden i Midsomer

Ett sommartecken så gott som något är att svt börjat sända Morden i Midsomer igen. Det första av åtta nyinspelade avsnitt sändes igår. Gårdagens avsnitt höll sig till regeln såtillvida att tre personer - minst - ska dö. Med tanke på hur många avsnitt som måste ha gjorts i denna serie genom åren är det ett under att det finns några invånare kvar i byarna i Midsomer. Och de människor som befolkar dessa byar är minst sagt kufiska och lever som avskurna från resten av världen. Här finns gott om hemligheter och dolda passioner, passioner som ofta leder till alla dessa mord.

Andra bloggar om: morden i midsomer, midsomer murders, tv, svt

Fortsättning följer

Jag har alltid undrat vem som orkar följa med i och läsa tidningarnas följetonger. Jag har aldrig i hela mitt liv följt med i en följetong. Kan inte med att någon annan bestämmer hur mycket jag får läsa varje dag. Visst man skulle kunna spara, eller klippa ut de olika kapitlen för att sedan läsa allt i ett svep - eller i sin egen takt. Följetongen verkar höra sommaren till och nu i sommar kör både DN och SvD med följetonger, DN har Stieg Larssons Luftslottet som sprängdes och SvD kör Karin Alvtegens Skugga. Båda två är ju minst sagt högst aktuella böcker, Skugga har inte ens kommit ut än. Den släpps i september. Men som sagt, frågan återstår: Vem följer med och läser dessa böcker i respektive tidning? Och vad har tidningarna betalat för att få publicera dem?

Passion beställd

Jeanette Wintersons Passionen har äntligen blivit översatt och kommit ut här i Sverige. Det var recensionen i Svd som gjorde att jag fick upp ögonen för detta underbara faktum och nu är boken beställd och jag väntar ivrigt på att den ska komma hem i brevlådan!

Glad midsommar allihop

Nu tiger jag Bokstavligt talat still (här på bloggen åtminstone) några dagar för att ägna mig åt midsommarfirande. Det blir Dalarna och knätofs och sill och nubbe. Och något slags väder blir det väl också.

Bokfemman vecka 25

Den här veckan handlar Malins bokfemma om att sammanfatta första halvåret och lista de fem bästa böckerna man läst. Och i och med denna uppgift så kom jag på att jag så duktigt påbörjade en läsdagbok i januari, men redan i februari föll det projektet i glömska. Och eftersom jag är så glömsk så har jag fullt sjå med att försöka komma ihåg vilka böcker jag har läst hittills i år. (Jag borde verkligen ha fortsatt med läsdagboken.) Men en lista om fem bra böcker har jag i alla fall lyckats åstadkomma. Jag rangordnar dem inte. Kan inte det.

Jeanette Wintersons Tidväktaren (släpps i september). Wintersons debut (tror jag) som ungdomsboksförfattare är en väldigt lyckad sådan. Jag har tidigare skrivit om Tidväktaren här.

Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson. Jag tror knappast att denna bok behöver någon närmare presentation :-) Kan bara säga att jag är lite avundsjuk på alla som ännu har den kvar att läsa.

Jonas Karlssons novellsamling Det andra målet. Jag brukar inte vara så förtjust i noveller, men dessa är stringenta och väl hållna. Och flera av personerna som är huvudpersoner i en novell dyker upp som bifigurer i en annan. Den har jag också skrivit om tidigare.

Kenta och barbisarna. Pija Lindenbaum har skrivit en ny underbar bilderbok om den lille killen Kenta som förvisso är en hejare på fotboll, men helst vill han leka med sin barbiedocka. Boken utkommer i september.

Lilis bok av Valérie Dayre. Den finns inte heller i bokhandeln än och jag har inte lyckats få reda på när den kommer. Men jag tycker den är värd att vänta på för jag skulle vilja påstå att den är något nytt i ungdomsboksgenren. Jag har skrivit om den här.

Metrobloggen

Läste på Lisas blogg att Metro startat metrobloggen.se där man får betalt för att blogga. Och så kan man bli känd också. Hm. Fan tro´t. Betalt får man om man kommer upp i 5000 unika sidvisningar på en månad. Och då får man den enorma summan av 150 kr. Ja, har man jätte-jätttemånga sidvisningar så kan det ju bli mer. Och känd? Ja, i Metro då kanske. Eftersom de tar sig rätten att fritt använda sig av bloggarnas material.

Var ju ändå tvungen att titta in och kolla hur där ser ut. Tur att jag inte har anlag för epilepsi som där blinkade och flimrrade av all reklam. Huvaligen.
En annan sak som slog mig var att bland de ämnen eller kategorier som finns hade man inte med böcker eller litteratur. Ett klart minus för en boknörd som mig. Men en sak de har som faktiskt är ganska bra, det är att man kan välja att få ett e-postmeddelande när någon lämnat en kommentar.

Andra bloggar om: metrobloggen, bloggosfären
Svd om metrobloggen

Lilis bok

"Så fort vi kom hit igår tyckte jag att de såg konstiga ut. De försökte verka som vanligt, låtsas som om det inte var något, men de tittade på mig och sedan på varandra, bytte blickar i smyg."

Det är en ganska absurd historia Valérie Dayre har åstadkommit med Lilis bok. Det är 12-åriga Lili som berättar om de sommarveckor hon tillbringar på en rastplats vid motorvägen. Och anledningen till att hon befinner sig på rastplatsen är att hennes föräldrar helt sonika åkte ifrån henne för att de ville fira semester själva. Likt Hans och Greta blev hon helt enkelt kvarlämnad med flit. På rastplatsen finns också en kvarlämnad hund som blir Lilis vän och förtrogna. Tillsammans värmer de varandra på nätterna och Lili fixar mat åt både sig själv och hunden.

Av en snäll dam som har en affär på rastplatsen får Lili en skrivbok och det hon skriver i den boken vi får läsa. Hon skriver förstås om hur hennes dagar förflyter på rastplatsen. Men hon skriver också om från sitt liv och framför allt om sina föräldrar, som ter sig väldigt märkliga. Lili skriver kyligt konstaterande och med distans. Som läsare blir jag fascinerad, men förvirrad. Förvirringen sitter i drygt halvvägs in i boken. Då tar berättelsen en ytterst oväntad vändning. På vilket sätt kan jag inte avslöja utan att förstöra nöjet för er som tänkt läsa den (vilket jag tycker ni ska göra). Men jag blev grundlurad. Och sedan blev jag grundlurad igen.

Lilis bok kommer ut i september.

Höstens bokmässa i Göteborg

Idag hade bokmässans seminarieprogram cirkulerat sig fram till mitt skrivbord. Jag gillar inte att planera så långt i förväg - september känns evighetslångt borta - men pliktskyldigast bläddrade jag ändå igenom programmet. En del intressant hittade jag. Carina Burman om Klara Johanson till exempel. Men naturligtvis krockar det seminariet med "Vad gör de unga på nätet?" som jag också tycker verkar intressant och som jag kanske borde gå på. Och det krockar också med "Astrid som opinionsbildare", ytterligare ett av de seminarier jag fastnade för. Typsikt!

Andra bloggar om: Bokmässan, Litteratur

Dags för födelsedagskalas

Man känner ju att man lyckats i sitt uppsåt att indoktrinera brorsbarnen till att bli läsare när den blivande 9-åringen talat in sitt önskemål om present på telefonsvararen, och detta önskemål är en bok. Nu är dagen inne och faster är på väg att överräcka bokpresenten. Vilken bok det var hon önskade sig? Jo denna:

Bokfemman vecka 24

Denna veckas bokfemma från Malin gäller 5 bästa deckarna. Hm, svårt att begränsa sig till 5 tycker jag. Men: "Here are the votes of the Bokstavligt jury"

1. Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson. Tycker att den tredje (och tyvärr sista) delen är den bästa. Kanske för att det är så mycket fokus på Lisbeth Salander där och hon är ju bara bäst.

2. Tio små negerpojkar av Agatha Christie. Denna gamla klassiker behöver väl inte någon närmare presentation. Men jag vill bara poängtera att den håller än. Krypande läskig och överrasksande.

3. Rött regn av Dennis Lehane. Så mycket mer än en deckare. Tre barndomsvänner möts igen efter många år i samband med att den enes dotter hittas mördad och traumatiska händelser från förr gör sig påminda.

4. Skulptrisen av Minette Walters. Lika mycket psykologisk thriller som deckare. Journalisten Roz får i uppdrag att intervjua en morddömd kvinna. Ju mer de talar med varandra desto mer tveksam blir Roz till kvinnans skuld och Roz börjar nysta i fallet. Riktigt ruggig bok.

5. Sinne utan svek av Inger Jalakas. Kriminalinspektör Margareta Nordin är en ny rolig bekantskap i deckargenren. Det finns ytterligare en bok med Margareta i huvudrollen och fler är kanske att vänta.

Bloggare vs Litteraturkritiker

Jag har tidigare kort berört debatten som pågår i USA där litteraturkritiker tycker att bloggare utgör ett hot mot den seriösa litteraturkritiken. Igår kunde man i SvD läsa en artikel på samma tema. På sedvanligt svenskt manér är man lite mer nyanserad och försiktig i sin hållning, men lite indignation och "von oben"-perspektiv lyser igenom här och var. SvD:s kulturredaktör Kaj Schueler är rädd för att om bloggarna tar över så kommer de etiska reglerna åsidosättas och han är också orolig för att bloggare lättare ska låta sig köpas av förlagen. Frilansskribenten Annina Rabe gör skillnad på kvalificerad kritik och allmänt tyckande.

Det är intressant att det är kulturredaktionerna själva som alltmer börjat uppmärksamma bloggandet som ett växande fenomen för att sedan skriva artiklar där man (oroligt) jämför bloggarna med litteraturkritiken. Mig veterligt är det inga bloggare som initierat debatten. Dessutom tror jag att de som bloggar om böcker och läser bokbloggar också är ganska ivriga läsare av kultursidorna.

Andra bloggar om: Litteratur, bokbloggar, recensioner, litteraturkritik

Vår = fest = kul

En rolig sak med våren/försommaren är att man helt plötsligt känner sig lite piggare och orkar vara social och träffa sina trevliga vänner och göra roliga saker. Och så förstås alla fester. Igår var det dags för Rabéns årliga vårfest som, tack vare det fina vädret, kunde hållas ute på deras gård. Mycket trevligt att få mingla runt bland författare, illustratörer och förlagsfolk. Mycket trevlig var också den drinkmaskin de hade införskaffat kvällen till ära. En maskin som spottade ur sig frozen lemon daiquiris. Och jag tycker att jag klär otroligt bra med ett drinkglas i handen.

Tacka vet jag växthuseffekten

Så får man väl egentligen inte säga. Och så tycker jag inte på riktigt allvar.
Men... Jag älskar sommar och sol.
Och jag älskar varma dagar och de nordiskt ljusa, ljumma sommarkvällarna.
Jag sitter just och tänker att det säkert skulle fungera alldeles utmärkt med en hängmatta på balkongen. Och då skulle jag kunna "jobba" hemifrån.
Jättebra idé tycker jag och undrar om min chef också tycker det.

Veckans bokfemma

Här kommer veckans bokfemma. Den här veckan har Malin valt poesi som tema, vilket gjorde mig väldigt glad.

1. Edit Södergran - en av de stora. Favoritdikter har jag många av henne och Violetta skymningar hör definitivt dit. Kanske för att det var den dikten som fick mig att upptäcka henne när jag var tonåring en gång för länge sedan:

Violetta skymningar bär jag i mig ur min urtid,
nakna jungfrur lekande med galopperande centaurer...
Gula solskensdagar med granna blickar,
endast solstrålar hylla värdigt en ömsint kvinnokropp...
Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli...
Mannen är en falsk spegel den solens dotter vredgad kastar mot klippväggen,
mannen är en lögn, den vita barn ej förstå,
mannen är en skämd frukt den stolta läppar försmå.

Sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna,
vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor,
oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver,
tunga bränningar och förflugna fåglar,
vi äro de minst väntade och de djupast röda,
tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.

2. Karin Boye - förstås, och där tror jag att jag väljer I rörelse:

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

3. Gunnar Ekelöf - han träffar så rätt. Jag tror på den ensamma människan är en av hans dikter jag brukar återvända till. Den ger mig tröst på något sätt:

Jag tror på den ensamma människan
på henne som vandrar ensam
som inte hundlikt löper till sin vittring,
som inte varglikt flyr för människovittring:
På en gång människa och anti-människa.
Hur nå gemenskap?
Fly den övre och yttre vägen:
Det som är boskap i andra är boskap också i dig.
Gå den undre och inre vägen:
Det som är botten i dig är botten också i andra.
Svårt att vänja sig vid sig själv.
Svårt att vänja sig av med sig själv.

Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.
Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.
Det opraktiska är det enda praktiska
i längden.

4. Kristina Lugn - så absurd och rolig men samtidigt oroande. Favoritdikt är en flera sidor lång diktberättelse som heter Om ni hör ett skott ...

5. Majakovskij - för hans friska uppkäftighet. Favoritdikt blev lite svårare nu... men jag gillar rytmen i Till Ryssland, som börjar så här:

Här kommer jag,
en struts från andra sidan havet
med fjädrar av strofer och rimmade ord.
Korkad försöker jag gömma huvet
och borra ner näbben i min klingande skrud.

Dags för balkongen

Efter två dagars nordisk bokklubbskonferens - nåväl 1½ dags då - känner jag mig både trött och påfylld. Det är alltid roligt och givande att utbyta erfarenheter och idéer med de nordiska kollegorna. Men nu tycker jag att jag gjort mig förtjänt av att sätta mig på balkongen och bara njuta. Visserligen finns där några tomma blomlådor som pockar på min uppmärksamhet, men det får bli en annan dag. Just idag tänker jag ignorera dem totalt.

Luftslottet som följetong

Nu har DN börjat publicera Stieg Larssons Luftslottet som sprängdes som följetong. De två första avsnitten finns som pdf-fil på hemsidan och där kommer de att lägga ut de 10 första avsnitten. Det känns lite märkligt att en alldeles ny bok går som följetong i en dagstidning, men alla vill visst vara med och få en bit av kakan. På Bokus var den dagens bok och såldes för bara 49 kr i torsdags. Kan tänka mig att det antal ex de hade sålde slut ganska fort.