Delirium

Jag lämnade Göteborg efter frukost igår morse med ganska ömma fötter. Ja, man får det av att bevista bokmässan. Särskilt om man som jag tillbringat mesta tiden stående i montern. Men mer om bokmässan i kommande blogginlägg.



Det här inlägget tänkte jag ägna åt gårdagskvällens föreställning av Cirque du Soleils Delirium på Globen. Vi hade biljetter på parkett och det brukar ju vara där man ser bäst. Men den här föreställningen gjorde sig nog bättre från läktaren. Det var ett färgsprakande skådespel med projicerade bilder och ljuseffekter som ibland ramade in och ibland samspelade med artisterna på scenen. Visst var det spektakulärt och visst var det skickligt och visst var det snyggt. Men jag hade förväntat mig lite mer akrobatik. Den akrobatik vi fick se höll världsklass men jag hade som sagt gärna sett mer av den varan. Nu blev det lite mer av en multimedial galarockföreställning.

Andra bloggar om: Cirque du Soleil, Delirium, intressant.se, DN

Göteborg nästa

Det kan möjligen vara så att jag kommer att befinna mig i datorskugga de närmast kommande dagarna. Inte för att det skulle vara ont om datorer i Göteborg. Men snarare beroende på att jag kommer att ägna stor del av min tid i Barnens Bokklubbs monter på bokmässan. Och där lär jag inte ha tid att blogga. Men alla ni som ska på mässan, kom gärna och hälsa på i monter A02:26.

Andra bloggar om: Bokmässan, Bok- och bibliotek i göteborg

Bokfemman vecka 39

Veckans tema på bokfemman är ungdomsböcker för tjejer. Barn- och ungdomsböcker är ju ett ämne som ligger mig extra varmt om hjärtat. Jag tycker egentligen väldigt illa om att kategorisera böcker i flick- respektive pojkböcker, men jag håller med Malin om att det tyvärr fortfarande till stor del är så verkligheten ser ut. Framför allt tycks många vilja skilja på flickböcker och böcker. När jag var ung hade jag väldigt svårt för de typiska flickböckerna (förutom den period när jag slukade Kittyböckerna) och än idag har jag lite svårt för det som blir för "tjejigt". Men nog babblat. Här kommer min femma:

Tusen gånger starkare av Christina Herrström handlar om vad som händer i en skolklass när en tjej börjar ta för sig och bete sig så som killarna gör. Den borde man stoppa i händerna på ala tjejer, killar och lärare.

Från en annan planet av Tamara Bach handlar om 15-åriga Miriam som går och väntar på att "det riktiga livet" ska börja. När det börjar en ny tjej i klassen upptäcker Miriam att hon är förälskad i henne.

Jinx av Margaret Wild är en helt otroligt stark och suggestiv berättelse. Den är skriven som en prosadikt i korta, koncentrerade kapitel där varje ord blir betydelsefullt.

Ingen grekisk gud, precis av Katarina Kieri handlar om Laura som älskar att läsa och skriva. Men det handlar också om förälskelse. Först den ouppnåeliga förälskelsen i matteläraren, men där finns också den jämnåriga Stefan.

Tänk (tvärt) om av Anna Norlin är en bok om hur man "ska" vara som tjej och kille, men samtidigt en bok som ställer allt sådant som tjejigt, killigt, manligt, kvinnligt på huvudet. Det är en diskussionsbok och inte en roman. Rekommenderas varmt till pojkar, flickor, män och kvinnor.

Andra bloggar om: Bokfemman

Bokmässan närmar sig

Bok- och biblioteksmässan i Göteborg närmar sig med raketfart och här på jobbet är stämningen hektisk men förväntansfull. Allt material till montern ska färdigställas och kontrolleras. En av de stora frågorna är: "ska prismärkaren krångla i år igen?" Eftersom vi egentligen säljer våra böcker via webb eller medlemstidning är vi inte så vana vid dylika apparater. Men vår erfarenhet är i alla fall att prislappsremsan alltid lyckas trassla till sig så att det blir tvärstopp. Och när rullen är slut så är det hart när omöjligt att få dit en ny rulle.

Dagens DN har en rolig artikel med en guide till alla intriger man kan förväntas se och uppleva på bokmässan.

Andra bloggar om: Bokmässan, intressant.se

Min korta tid som gitarrvirtuos

I veckan fick jag en förfrågan from min 9-åriga brorsdotter om jag hade kvar min gitarr. Detta ledde mig ner i källaren där jag rotade fram nämnda gitarr, vilket i sin tur ledde till en massa minnen från min korta period som gitarrvirtuos.

Jag minns alldeles särskilt mitt första framträdande. Det var jag och min klasskamrat Eva som börjat spela gitarr samtidigt. En dag var det så dags för vår stora premiär. Det skedde inför klassen på roliga timmen. Vi spelade ett stycke som jag tror bestod av tre toner som spelades i enkel kombination. När vi var klara tittade våra klasskamrater frågande på oss.

"Vadå, ska ni inte börja snart?"
"Men vi är ju färdiga", replikerade vi.
"Jaså, vi trodde att ni stämde gitarrerna."

Vi får väl hoppas att Linns gitarrkarriär blir något mer lysande än min.

Konsten att ta död på en kampanj

Först tyckte jag att kampanjen kring boken Amberville var ganska kul. Det kändes nytt och fräscht. Men nu undrar jag om PR-byrån som förlaget anlitat helt löpt amok. Först skickade de ut boken (tack tack, det var trevligt). Sedan en tändare (men det fick jag ingen - helt ok, jag röker inte). Efter det kom i tur och ordning en disktrasa, tablettask och nu slutligen (hoppas jag) en purjolök. Har väldigt svårt att koppla ihop nämnda föremål med boken och börjar bli innerligt less på spektaklet.



Andra bloggar om: Amberville, Marknadsföring, PR, intressant.se

Varför är det så ont om både mammor och pappor i barnböcker?

På våra redaktionsläsningsmöten brukar vi ofta förundras över att barnen i barnböcker så ofta har bara en förälder. Anledningarna till detta kan variera. I många bilderböcker ÄR det bara så. Vi får aldrig veta varför. I ungdomsromanen kanske vi får veta att föräldrarna är skilda och då är det sällan några enkla "normala" skilsmässor det handlar om. Eller så är den hena föräldern död eller så har mamma eller appa helt sonika stuckit och lämnat familjen i sticket.

När det gäller bilderböcker så fick jag idag höra en intressant teori. Eftersom det oftast är barnet som står i centrum orkar författaren eller illustratören inte lägga krut på att teckna två föräldrar. Att rita två är dubbelt så jobbigt som att rita en. Enligt samma teori skulle detta kunna gälla också för ungdomsromanen. För visst är det krävande att teckna även personporträtt. Men i ungdomsromanen används ju förstås frånvarande föräldrar och problemfyllda föräldrar som del i den dramatiska uppbyggnaden.

Andra bloggar om: Böcker, författare, intressant.se

Lauren Child tecknar engelsk Pippi

Pippi Långstrump har aldrig varit den stora favorit i England som hon är här i Sverige. Men nu när det engelska förlaget ska göra en jubileumutgåva med anledning av Astrid Lindgrens 100-årsdag tar man hjälp av en av landets mest populära illustratörer, Lauren Child. Det kan nog hända att en och annan här i Sverige kommer att höja på ögonbrynen och rynka näsan och tänka att "sådär kan väl inte Pippi se ut heller". Men jag tror att det kan bli riktigt bra och jag skulle gärna se Pippiböcker illustrerade av henne även på svenska. Hennes bilderböcker om syskonen Charlie och Lola är fartfyllda och roliga och Lola är en tuff och självständig tjej, inte helt olik vår Pippi.

Andra bloggar om: Pippi Långstrump, Astrid Lindgren, Lauren Child, intressant.se, mer om detta i DN

Bokfemman vecka 38

Veckans tema på Malins bokfemma är s.k. page turners. Böcker som håller en vaken om nätterna, som får en att försaka sambo, vänner, disk och städning. Det ligger ju nära till hands att det blir fem deckare för fem sådana skulle jag lätt kunna plocka ihop. Men jag har försökt rannsaka mitt minne för att hitta åtminstone några andra "page turners" också.

Så här blev det:

Skugg-serien av Maria Gripe - Det var inte bara det att varje bok var svår att lägga ifrån sig. När jag läst ut en bok kastade jag mig genast över nästa och nästa. Sen när serien var slut hade jag sorg.

Stad-serien av Per-Anders Fogelström - Ännu en serie. Som 15-åring tillbringade jag större delen av en sommar med dessa böcker. Jag struntade totalt i sol och bad och låg bara inne eller i skuggan och läste.

Da Vincikoden av Dan Brown - Jag älskar den här typen av konspiratoriska historier. För tänk om ...

Livstråden av Sarah Waters - En riktigt spännande bok, lite lagom kuslig med övernaturliga inslag och samtidigt en berättelse om kärlek och längtan.

Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson - Den här får stå som symbol för alla urspännande deckare som man bara måste läsa vidare i för att få veta hur det gå. Jag tycker att sista delen i trilogin är den bästa och jag sträckläste den.



Andra bloggar om: Bokfemman

Filmen alla väntar på

Det har varit mycket prat och spekulationer kring filmatiseringen av Stieg Larssons millenium-trilogi. En arvstvist har hittills satt käppar i hjulet men nu lär den vara i stort sett löst. Åtminstone den del som gäller filmrättigheterna. Hur det gick, vem som "vann" vet jag däremot inte. Men nu är inspelningsstart planerad till februari 2008 och det är ju ganska snart, så då borde vi snart få veta det vi alla undrar över. Vem ska spela Micke Blomkvist och vem ska spela Lisbeth Salander?

Tydligen ska den danska regissören Niels Arden Oplev regissera. Men vilken av böckerna är ännu oklart enligt Svd (eller kanske hemligt). Oplev har bland annat regisserat avsnitt ur de eminenta danska tv-serierna "Mordkommissionen" och "Örnen". Och det lovar ju gott. Tydligen är det tänkt att första boken ska bli biofilm men de övriga två böckerna får nöja sig med att bli tv-filmer. Och det bådar inte så gott. Det där med tv-filmer alltså. De brukar sällan bli helt lyckade.

Andra bloggar om: Stieg Larsson, Millenium-trilogin, intressant.se

En rondellhund som nådde halvvägs runt klotet

Nu har två svenskar fått ett pris på sitt huvud av Al Qaida. Det gäller förstås konstnären Lars Vilks och Nerikes allehandas chefredaktör. Och anledningen är förstås de omtalade Muhammedbilderna. Tidigare har man bränt svenska flaggor (nåja, den skulle åtminstone föreställa svenska flaggan även om man missat lite i färgläggningen) och dockor föreställande Reinfeldt. Att publiceringen av en bild i Nerikes allehanda lett till så stort pådrag på andra sidan klotet kan tyckas märkligt. Men det bevisar väl bara att dessa fundamentalistiska inskränkta krafter även nått hit till Sverige.

Jag kan förstå om man som muslim tycker illa om Vilks rondellhund och Muhammedbilder. Jag kan möjligen ha en viss förståelse för att man känner sig kränkt av pbulicderngen i Nerikes allehanda. Men jag har ingen som helst förståelse för dem som på dessa grunder tycker sig ha rätt att sätta ett pris på någons huvud. Jag kan faktiskt inte finna några situationer alls där jag tycker att det är rätt att hota någon annan till livet.

"Jag hatar dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem."
Voltaire

Andra bloggar om: Lars Vilks, Muhammedbilder, intressant.se
Mer om dödshotet i DN och Svd

Murphys lag

Jag börjar på fullt allvar tro på Murphys lag finns. Någon annan förklaring kan jag inte se till att det så ofta kör ihop sig. Murphys lag verkar dessutom vara särskilt aktiv när det gäller datorer. Som nu denna vecka. Jag har fullt upp med att få ut alla härliga höstböcker på webben samt iordningställa och skicka ut medlemsmejl. Just då börjar webbservern att bete sig knasigt och konstigt. Inställningar har ändrats och sidor hittas inte, och det går åt en massa tid till att felsöka och försöka rätta till. Och när det visar sig att mina kunskaper inte räcker till så går det åt ännu mer tid till att ta kontakt med någon som kan felsöka och förhoppningsvis lyckas rätta till.

Så småningom fick vi ordning på webbservern men varför det blev fel till att börja med det begriper vi inte riktigt. Min teori är att det bor någon liten tomte inne i servern som av någon anledning fann nöje i att stöka till lite bland alla webbkataloger och inställningar. En teori - som i mitt tycke - är lika så god som någon annan.

Astrid Lindgren-kväll

Igår hade vi Astrid Lindgren-kväll för Barnens Bokklubbs medlemmar. Intresset var stort. Först var det en vandring i "Astrids fotspår" med Lena Törnqvist som guide. Vandringen gick till olika platser i Stockholm som figurerat i Astrids böcker.

Kvällen fortsatte i våra lokaler där vi bjöd på något att äta och dricka. Och där berättade Susanna Hellsing intressanta saker om Astrid Lindgren. Både om den privata Astrid och om redaktören och förlagschefen Astrid Lindgren. Susanna berättade så personligt och fint om Astrid. När Susanna var liten gick hon ofta och besökte Astrid Lindgren som alltid tyckte om att umgås med barn och som tog sig tid. Som författare bestämde sig Astrid tidigt för att det var för barn hon ville skriva, för det är där - i mötet mellan barnet och berättelsen som mirakel uppstår. Som redaktör och förläggare sa Astrid att hon inte kunde så mycket om förlagsbranschen, men att hon alltid kände igen en bra bok när hon läste den.

Andra bloggar om: Astrid Lindgren, intressant.se

Bokfemman vecka 37

Ok, nu kan jag vara med i leken igen. Veckans Bokfemma är favoriter bland kokböcker, både matlagning och bakning. Men jag fokuserar på matlagning. Att baka är inte min grej.

Barnfamiljens bästa mat av Lotta Brinck - Kanonbok som funkar precis lika bra fast man inte är barnfamilj. Bra, enkla och rediga recept.

Vår kokbok - En klassiker med "the basic stuff". Mitt ex är gammalt och vältummat. Jag fick det när jag flyttade hemifrån.

Vinterkalas av Hannu Sarenström - För att den innehåller en del goda grytrecept och grytor är något jag gärna tar till i matlagningen.

Under valnötsträdet av Anna Bergenström - Jag ska erkänna att jag inte lagat så mycket ur den här boken, men jag har tänkt göra det. Många gånger. Och den är vacker och aptitlig att titta i.

Smak för grönt av Katja Palmdahl - Det gäller samma sak med den här som med ovanstående. Den är snygg och aptitlig med lockande recept.

Andra bloggar om: Bokfemman, Kokböcker

Strindberg på Dramaten

Jag har aldrig riktigt begripit mig på Strindberg. Hans texter brukar inte säga mig så mycket. Så hans pjäser brukar inte vara mitt förstahandsval när jag väljer teaterpjäser, men likväl satt jag på Dramaten i eftermiddags och såg nämnde Strindbergs Dödsdansen. Inte heller detta drama sa mig så mycket - egentligen. Det kändes aningen överdrivet men det var ändå väldigt underhållande, inte minst tack vare fantastiska skådespelarprestationer. Stina Ekblad och Örjan Ramberg var båda grymt bra och särskilt Ramberg var så grym att man häpnade.

Nya sätt att marknadsföra böcker

Att skicka ut böcker till oss bloggare i förhoppningen att vi skriver om dem börjar bli vardagsmat nu. PR-folket bakom Amberville har dessutom följt upp detta med att skicka ut cigarett-tändare och disktrasor (jag fick en wettextrasa med posten idag) med citat ur boken på.

Med Cathys bok har man gått ett steg längre. Där har man byggt upp en hel värld kring boken på internet. Kopplat till boken finns nämligen hemsidor, telefonnummer att ringa till och filmer på YouTube. Cathy har en "egen" sida på Myspace och det svenska förlaget ligger bakom Zacks sida.

Jag är väl medveten om att jag nu gör precis det som förlagen och dess pr-människorna vill att jag ska göra. Men det bjuder jag på för jag tycker att det är kul med nya innovativa idéer.

PS. För att återgå till Amberville misstänker jag att man opererar på Myspace även där. Det finns en Micke J som kommenterat friskt på bloggarers Amberville-inlägg och på hans Myspace-sida skriver han väldigt mycket om boken och den, för berättelsen så viktiga, röda pickupen.

Andra bloggar om: Amberville, Cathys bok, PR, intressant.se

Bevisar bok brott?

Nu har en thriller använts som bevisning i ett brottmål. Så vitt jag vet har detta inte hänt tidigare. Det är den polska författaren Krystian Balas bok Amok som använts som bevis i en mordrättegång. Och den som är åtalad och dömd till 25 år i fängelse är Bala själv.

Att en thriller i detalj beskriver ett mord är i sig inget ovanligt men att detaljerna stämmer så väl överens med ett riktigt mord och är sådana som enbart polisen eller mördaren borde känna till dem är inte lika vanligt. Att författarens fru och den mördade dessutom var bekanta med varandra stärkte bara polisens misstankar. Bala själv nekar till alla anklagelser och hävdar att likheterna bara är en slump.

Om det nu är Bala som ligger bakom mordet (bevisningen ansågs inte räcka till att fälla honom för själva mordet utan han blev fälld för att ha planerat och regisserat det) så undrar man ju hur han tänkte. Fick han hybris och tänkte att han begått ett så perfekt brott att han måste berätta om det? Ville han leka lite med elden? Eller är alltihop bara en samling indicier och märkliga sammanträffanden, och karln är lika oskyldig som han säger.

Mer i Svd och DN. Andra bloggar om: Krystian Bala, Amok intressant.se

Charlotte Pirelli och fyrverkerier

Jag och sambon bor i ett nybyggt område på Lilla Essingen i Stockholm. Vi har visserligen bott där i drygt tre år men det var först nu i höst som sista tapetbården kom på plats och sista gräsmattan rullades ut och därför var det dags för stor invigning av hela området igår. Kallt och jäkligt var det men espressobaren och delin hade kvällsöppet och partytälten stod på rad. Det var mingel och folkligt festligt. Och på stora scenen sjöng Charlotte Pirelli. Klockan nio avslutades festligheterna med ett magnifikt fyrverkeri över vattnet. Jag är barnsligt förtjust i fyrvererier och det här var riktigt riktigt pampigt!

Om att känna igen sig

En man som heter något, men förmodligen inte Peter, har stämt Norstedts förlag för att de har givit ut en bok som är skriven av någon som inte heter Hanna Svensson. Däremot heter boken hon skrev under denna pseudonym "När blodsbanden brister". Mannen som inte heter Peter stämmer Norstedts för grovt förtal. Han hävdar att han känner igen sig i boken, vars skildring av honom för övrigt är helt falsk. Anledningen till att han stämmer Norstedts och inte hon som förmodas vara hans före detta fru torde bero på att man sannolikt kan kräva Norstedts på mer pengar än den före detta frun.

Det är mycket möjligt, ja troligt, att det döljer sig en familjetradegi bakom allt detta. Men jag kunde inte låta bli att finna en absurd svart humor i den artikel jag läste i Svd. Något som även blog.consequentia uppmärksammat.

Hårdkokt saga om mjukdjur

Som så många andra bloggare fick även jag en förfrågan om jag ville ha ett förhandsex av Tim Davys Amberville. Först var jag lite osäker på om jag fått boken skickad i egenskap av webbredaktör på Barnens Bokklubb eller i egenskap av bloggare. Boken handlar ju om mjukdjur. Men ganska snart stod det klart att mjukdjuren i Amberville är så långt från Nalle Puh och hans Sjumilaskog man kan komma.

Amberville är en hårdkokt berättelse och påminner mig om tillika hårdkokta berättelser i Seriemagasinet (finns den tidningen förresten kvar?). Handlingen i stora drag: Nicholas Duva är kungen i Ambervilles undre värld och när han får reda på att hans namn står på Dödslistan söker han upp en av sina gamla undersåtar, Eric Björn och tvingar honom att se till att Duvas namn stryks från listan. Björnen söker upp sina gamla kumpaner och de tar sig an det svåra och farliga uppdraget. Till saken hör att det inte ens är säkert att det finns någon Dödslista. Allt som har med listan att göra är höljt i dunkel och alla myndigheter förnekar dess existens.

Nåväl så långt är allt gott och väl. Historien funkar hyfsat och det är tidvis ganska spännande. Men sedan har boken också ambitionen att föra någon form av filosofisk diskussion om Ondskan. Och om Godhet. Men där misslyckas författaren enligt min mening. Det känns pretentiöst utan att ha djup. Det blir mest ett ytligt och barnsligt resonemang som möjligen kunde passa som utgångspunkt för en diskussion i en lågstadieklass. Men framför allt. Det drar ner tempot i berättelsen och gör att den "skevar". Jag tror visst att det skulle kunna fungera att förena hårdkokt berättande med filosofiskt djup, men då får det inte bli så övertydligt och grunt som här.

Andra bloggar om: Amberville
intressant.se