Heja brorsan!

Visst är det ganska knasigt när man tänker på det. Att man stänger av i princip en hel stad för att några självplågare fått för sig att de ska springa stan runt ett par varv. Men visst är jag är lite stolt över lillebror som trotsade värmen och begav sig ut i på Stockholms gator för att springa dryga 4 mil.

Första varvet. Västerbron är besegrad en gång. Visst ser det lite slitsamt ut men det ska nog gå bra.

Andra varvet. Ok. Nu är det jobbigt. Men å andra sidan är det inte så långt till mål heller. Heja heja!

Han gick i mål på 3.51
[Vad jag gjorde under tiden? Förutom att heja? Drack ett glas svalkande rosé i skuggan på en trevligt uteservering.]

Stockholm maraton, SvD, DN

Gissa vad

Ja vad är detta tror ni?
'
'
'
'
Jo...

Ljudbok med minneskort och USB. Supersmart så slipper man alla trettielva cd-skivorna.

Ej för de under tre

Ej för barn under 3 år står det allt oftare på såväl leksaker som böcker. Och det är naturligtvis viktigt att det är hög säkerhet på sådant man ger till de allra minsta. Men när man sätter den här typen av märkning även på sådant som så helt tydligt riktar sig just till dessa allra yngsta blir det lite knepigt. Som till exempel en taktil bok med hårda kartongsidor och flikar. Jag vet inte om det är flikarna som man tänker att barnet eventuellt kan rycka loss och stoppa i halsen. Men då vore det väl mycket bättre att man hade skippat dessa flikar. Jag tror i alla fall inte att det är så många barn [eller föräldrar till barn] över tre år som kommer att intressera för den här typen av böcker.

The burning plain

Igår hade Stockholm Filmfestival förhandsvisning av Guillermo Arriagas nya film The burning plain. Likt flera av Arriagas tidigare filmer rör sig även denna i flera lager av tid och består av flera till synes aparta historier som så småningom vävs samman.

Nära gränsen till Mexico blir två bröder faderslösa då den trailer där deras pappa och hans älskarinna befinner sig i tar eld och exploderar. I Oregon avverkar Sylvia den ene älskaren efter den andra utan att egentligen bry sig och i Mexico råkar 12-åriga Marias pappa ut för en allvarlig olycka.

Det är några av berättelserna vi möter och upplägget är i vanlig ordning dramatiskt och väl avvägt. Och skådespelarprestationerna [bland andra Charlize Theron, Kim Basinger, Jennifer Lawrence och Joaquim de Almeida] är utmärkta. Ändå är det som om filmen inte riktigt griper tag. Det är som om själva sättet att berätta har blivit viktigare än det man berättar. Och det går också ganska fort att lista ut hur de olika berättelserna och personerna hör ihop med varandra. Det kan ju bero på att man sett det några gånger nu. Det här greppet att berätta en historia känns helt enkelt inte så nytt längre.
The burning plain, Guillermo Arriaga, intressant.se

Oslohelgen i bilder

Litteraturhuset. Tänk så häftigt att ha ett helt hus tillägnat litteratur. Med läsesalong, café, bokhandel, semirarier och andra aktiviteter kopplade till böcker och läsning.


Oslos nya operahus är otroligt vackert. Bilderna gör inte huset rättvisa.
Ni får helt enkelt tro mig på mitt ord.

Öl på norska.

För rolig för de små?

Fick höra att nattlampor typ den på bilden ovan har förbjudits för att de är för roliga. Risken anses för stor att barnen tror att det är en leksak och elartiklar ska man inte leka med. Det är förvisso alldeles sant att elartiklar inte lämpar sig för lek och då skulle man kunna tänka sig att nattlampor förbjuds helt och hållet men så är inte fallet. Om jag förstått saken rätt är det bara de roliga nattlamporna som förbjuds. Då undrar vän av ordning vem eller vad som avgör om en lampa är rolig eller ej? Tänk om någon skaffar en nattlampa utan mönster och bilder, en lampa som bara avger ett svagt - låt säga - gult sken. Och tänk om barnet i den familjen tycker att ett svagt gult sken är jättekul.

Tematrio

I vårt västra grannland firades 17 maj för några dagar sedan och med anledning av det så handlar Lyrans tematrio om Sverige/Norge. Och eftersom jag om någon dag styr kosan just mot detta min moders födelseland passar det väl väldigt bra att jag ger mig i kast med denna tematrio. Svenskar listar tre norska författare eller böcker och norrmännen listar tre svenska dito. De som känner sig som både och får välja. Även om jag har norskt påbrå så är jag både född och bosatt i Sverige och således gäller det att lista norska favoriter. Måste skamset erkänna att jag inte är så väldigt väl bevandrad i norsk litteratur.

Sofies värld av Jostein Gaarder - Det är beundransvärt hur väl Gaarder lyckas väva ihop en spännande och lite mystisk berättelse med en vandring genom filosofin och idéhistorien.

Cora Sandels trilogi om Alberte - En fin och stillsam skildring av kvinnans livsvillkor i en borgerlig miljö kring förra sekelskiftet. Det var många år sedan jag läste böckerna och jag kan inte redogöra för handlingen i detalj men minns att jag tyckte om den verklighetsnära tonen i dem.

Anne Holt - Måste ju också få vara med. Jag gillar hennes deckare. De har spännande och väl genomförda intriger och bra personskildringar. Så mycket mer är det väl inte att orda om dem.

Bubblare - Två bubblare som jag nyligen börjat bekanta mig med är Jo Nesbø och Erlend Loe.

Flick litt, pojkböcker och ungdomslitteratur

Jag läste Lotta Olssons intressanta artikel i dagens DN och i stora drag håller jag med henne. Men det fick mig också att spinna vidare på temat flickböcker vs pojkböcker. Vi kan tjata oss blå om att det bara finns ungdomsböcker - inte pojk- och flickböcker - men tyvärr är verkligheten en annan. De böcker hon beskriver i artikeln och kallar flick litt är böcker som är hårt nischade mot unga tjejer. En slags chick lit för de yngre [och chick lit är väl egentligen bara gamla tiders kiosklitteratur som bytt namn och fått en finare plats på litteratursidorna]. Men även om vi blickar förbi flickböckerna mot bra ungdomsböcker som handlar om växandes våndor med realistiska skildringar av relationer, så tenderar böcker där huvudpersonen råkar vara en flicka att få stämpeln "tjejbok" medan en bok med en kille i en liknande situation kan läsas av både tjejer och killar. I den mån killarna tar sig an en bok om "känslor". Vi gjorde en enkätundersökning bland våra unga medlemmar och i princip alla killar svarade att de inte kunde tänka sig att läsa en tjejbok, och dessutom var det ganska många av tjejerna som inte heller gillade "typiska tjejböcker". Så redan ganska tidigt [ja säkert ännu tidigare i barndomen] börjar uppdelningen i kvinnligt och manligt, där det kvinnliga har ett lägre värde.

Högläsaren

Högläsaren är en verklig pärla. På 164 intensiva sidor berättar författaren Bernhard Schlink en historia om kärlek, längtan, svek, skam och skuld. Det är så vackert och någonstans också väldigt sorgligt.

Den vuxne Michael minns den passion och kärlek som drabbade honom när han som 15-åring inledde ett förhållande med den betydligt äldre Hanna. Hanna och minnet av hans unga kärlek till henne har fortsatt att spela stor roll i Michaels liv långt efter att förhållandet är över.

Boken är indelad i tre delar. Första delen är den bitterljuva och poetiska hågkomsten av kärlekshistorien. Den är på gränsen till svulstigt berättad, precis som det anstår en romantisk yngling i tidiga 60-talets Tyskland.
  I del två har det gått flera år och Michael är mitt i sina juridikstudier när han som del i utbildningen närvarar vid en nazisträttegång där en grupp kvinnor som tjänat som vakter vid koncentrationsläger står till svars. En av dem är Hanna. Den delen är mer etisk filosofisk och kretsar kring skuld och ansvar. Vad drev Hanna att välja som hon gjorde? Och hur är det med Michaels egen skuld, är han medskyldig?
  I den tredje delen har det gått ytterligare nästan 20 år och vi är framme i någon slags nutid. Och ännu en gång korsas Michaels och Hannas vägar.

Schlageryra

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så kan jag inte låta bli att ryckas med i den allmänna schlageryran. Det har gått i vågor mitt intresse för denna tävling. När jag var liten var det blodigt allvar. Jag läste allt som skrevs och samlade tidningsklipp i en pärm. Jag engagerade mig oerhört i vem som skulle vinna och kunde sura i flera dagar om "fel låt vann".

Numera intresserar jag mig lika mycket för spektaklet kring arrangemanget som för själva tävlingen. Och om sanningen ska fram är själva tv-sändningen ofta alltför lång och utdragen för att riktigt hålla mitt intresse vid liv. Jag håller med de som menar att man inte kan tävla i musik och det är väl sällan det är rent musikaliska kvalitéer som avgör om man ska vinna eller försvinna. Men fenomenet Eurovision Song Contest är ganska kul.

I år tror många på Norge och om några timmar vet vi hur det gick. Som halvnorsk borde jag väl heja på Alexander Rybak och visst är han söt och han jobbar på bra med sin fela men låten är ju inget vidare. Som boendes i Sverige kan jag inte förneka att jag har blivit indoktrinerad av Malena Ernmans charmoffensiv och visst är hon en suverän artist [kanske den skickligaste i årets upplaga av ESC] men låten är kanske inte 100%.

Eurovision Song Contest får inte vara politisk [heter det]. Men Georgien fick dra sig ur på grund av protester från Ryssland om några textrader som kunde tolkas som Putin-kritiska och det nummer Moskva sände i 1:a semifinalens mellanakt som jag skrev om här var väl om något en politisk manifestation. Men värst av allt är väl ändå Moskvapolisens hårdhänta ingripande mot försöken av ryska gayaktivister att genomföra en prideparad.

intressant.se, Eurovision Song Contest, Melodifestivalen, Malena Ernman, Alexander Rybak

Födelsedagsbestyr

Det drar ihop sig till barnkalas. Fast barnkalas kanske det inte är fråga om längre. De börjar ju bli stora nu de där små. 11 och 13 år fyller mina brorsbarn om några veckor. Då går det inte att komma dragandes med vad som helst i present längre. Det är specifika önskemål som gäller.

13-åringen är numera en skejtande kille som önskar sig märkeskläder. Element, DC eller Cirka heter tydligen de heta märkena för en skejtare. Var tusan hittar man dem? undrar en icke så insatt faster.

11-åringen önskar sig att alla ska övergå till att handla miljövänlig el. Sen önskar hon sig också ett Wii och en dag på Gröna Lund. Hon bor ju i Täby men något sommarkollo med lattedrickande och cityshopping står som tur är inte på önskelistan. Än.

Mer om: Lattekollo

Kulturfyran - Indien

En Kulturfyra om Indien och andra ställen.

1. Hur många böcker av indiska författare har du läst?
Jag kan inte komma på en enda. Jag läste en hel del böcker om Indien inför en resa dit för några år sedan och jag har sett ganska mycket indisk film. Men som sagt - hur mycket jag än rannsakar mitt minne så kan jag inte komma på en enda bok av en indisk författare som jag läst.

2. Från vilka länder kommer de författare som du läser mest? Vilket land har du aldrig läst någon bok från?
Jag läser främst böcker av författare från Sverige och övriga Europa samt från USA. Stora delar av Afrika och Asien är vita fläckar för mig när det gäller litteratur.

3. Hur hittar du nya böcker? Bokrecensioner? Bloggtips? Kompistips? Hyllan på biblioteket? I bokhandeln?
Jag får tips främst från vänner, bokrecensioner och bloggar. Eftersom jag har tillgång till ett stort utbud på jobbet [även vuxenlitteratur faktiskt] så är det sällan jag sätter min fot i en bokhandel eller på ett bibliotek.

4. Det finns en barnbok om en tiger och en björn som vandrar och vandrar för att ta sig till sina drömmars land. Vilket är dina drömmars land?
Jag tror inte att jag har något "mina drömmars land". Det finns många fantastiska platser att besöka. Jag älskade Bhutan beläget i Himalaya och jag vill resa till Tibet. Men en vidsträckt sandstrand, vajande palmer och turkost hav är också ett härligt resmål.

Eurovision Song Contest - semifinal 1

Jag är en "sucker" för Eurovision Song Contest. Det ska villigt erkännas.
Så naturligtvis satt jag bänkad framför tv:n igår och tittade på semifinal nummer ett. Och det var ju för väl att Malena - denna superkvinna och superartist - gick vidare. Annars hade det ju blivit ganska trist att se finalen på lördag. För ESC är en sist och slutligen en tävling och i tävlingar är det okej att vara nationalistisk.
Men man behöver kanske inte vara så nationalistisk som värdlandet Ryssland var i den bombastiska mellanakten i väntan på resultatet. Komplett med jaktplan och stridsvagn. Och Tatu som sjöng "Not gonna get us".
Undrar vad de tänker hitta på för att toppa detta när det är dags för stora finalen på lördag. Förhoppningsvis har de nya programledare då. Helst några som fattar att om man har en mikrofon att prata i så behöver man inte skrika som en galning.

DN SvD Malena Ernman Eurovision Song Contest

Tråkig upprepning

Jag vet att det är ett väl bepröpvat grepp men det hjälps inte. Jag blir så trött och uttråkad när bok nr 2, 3 o.s.v. i en serie ägnar så stor del åt tjatig upprepning av vad som hänt i tidigare bok/böcker i serien. Särskilt ofta används dessutom detta grepp i barn och ungdomsböcker av någon outgrundlig anledning.
Jag hävdar bestämt att det alls inte är nödvändigt. Om berättelsen - som ofta är fallet - är helt fristående så ska den också klara av att stå för sig själv. Är det en serie som kräver att man vet vad som hänt tidigare får man väl helt enkelt förutsätta att läsarna läser i rätt ordning och har koll på vad som har hänt.

Tematrio - omläsning

Veckans tematrio handlar om böcker man läst mer än en gång. Jag har inte för vana att läsa böcker fler än en gång, men det finns ju ändå några böcker som jag ständigt återkommer till.



Singoalla av Viktor Rydberg - Som tonåring tyckte jag att kärlekshistorien mellan riddar Erland och Singoalla var det vackraste och sorgligaste jag någonsin läst och jag läste den om och om igen. Så gick åren men för ungefär ett år sedan hade jag anledning å jobbets vägnar att läsa om den igen. Och ja, jag tycker fortfarande att den är fin och sorglig.

Bödeln av Pär Lagerkvist - är en av de bästa böcker jag läst och den har jag läst några gånger nu. Lagerkvists karga och poetiska språk är så effektfullt.

Nalle Puh av A.A. Milne - Nu kanske ni tror att jag läst den många gånger för att jag läst den för diverse barn. Och det stämmer i och för sig att den har fungerat som högläsning för brorsbarnen men jag har också läst den för mitt eget höga nöjes skull vid flera tillfällen. Jag blir alldeles varm inombords när jag läser om Puh och hans vänner i Sjumilaskogen.

Pinter på Dramaten

På Tornrummets scen på Dramaten spelades ikväll [och spelas även i morgon] Harold Pinters enaktare Aska. Det var mitt första möte med Pinters dramatik och ett väldigt starkt sådant - mycket också beroende på Johan Fagerudds och Ylva Ekblads framförande. En man och en kvinna kommunicerar utan att nå fram till varandra. Hon berättar något för honom. Men vad är det egentligen hon berättar om? Och vill han egentligen förstå henne eller vill han bara kontrollera henne? Samtalet är fragment, bilder, drömmar eller verklighet som för tankarna till nazismens brott. "Ordet demokrati börjar stinka, så i Aska talar jag inte bara om nazisterna; jag talar om oss, och vår uppfattning om vårt förflutna och vår historia, och vad den gör med oss i nuet.", har Pinter själv sagt om sin text. Jag är inte helt säker på att jag håller med eller till fullo förstår vad han menar. Men Aska är en riktigt stark och intressant text.

Sportig lördag

Målmedvetna och fokuserade inför starten.

Värsta spurten över mållinjen.

Äntligen i mål.

Google spår ...

Ska Norges fiolspelande charmtroll vinna Eurovision Song Contest i år? Ja det är i varje fall vad google [och för all del även andra] förutspår. Google baserar sin prognos på antal sökningar som gjorts på respektive deltagare och har utifrån det beräknat vilken poäng de skulle få. Topplaceringarna enligt google [Norge, Turkiet, Grekland] stämmer också ganska väl överrens med hur oddsen hos olika bettingbolag.


DN, SvD, Mer Eurovision.

Tolkien går igen

I dagarna har ett nytt verk av Tolkien nått bokhandeln. Det heter "The legend of Sigurd and Gudrun" och omfattar drygt 500 sidor skrivna på vers. Tolkien skrev "The legend of Sigurd and Gudrun" redan på 30-talet och man kan ju i och för sig fundera över varför den inte gavs ut av honom själv under hans livstid. Jag tycker alltid det finns anledning att bli lite misstänksam när någon gräver fram något ej tidigare publicerat ur döda författares gömmor. Men nu har i alla fall hans son Christopher Tolkien bearbetat verket och jag tror säkert att alla Tolkien-fans kommer att ta emot det med öppna armar.

SvD, DN

Hjälp en kväll utan TV

Ett fasligt liv blev det visst.
När ComHem brakade ihop för en kväll.
Tänk vad lite åska kan ställa till med.
Arga människor uttalar sig och
SvD rapporterar läsarstorm.
Ja det är ingen hejd på ilskan.
Svenska folket är inte att leka med
om de tvingas till en kväll utan TV.

Det kom ett sms

Jag fick ett sms från brorsdottern: "hej jag undrar om jag kan få Dalslandsdeckarna? det är en jättekul serie". Det är alltid glädjande när de små liven vill ha böcker då har man lyckats manipulera dem i rätt riktning. Nu kan jag kanske inte ta åt mig hela äran själv. Flickebarnets föräldrar är också de ganska boktokiga.

Nu är det alltså Dalslandsdeckarna som gäller för brorsdottern och då ska hon naturligtvis få Dalslandsdeckarna. Jag har inte läst just dessa böcker men jag minns när jag själv var i värsta slukaråldern [som om jag inte fortfarande är det] då tuggade jag i mig Femböcker och Kittyböcker fortare än författarfabriken hann fylla sin "Mall 1A för barndeckare" med nya äventyr. Jag antar att Dalslandsdeckarna också följer sin mall men böcker som följer ett väl känt mönster fungerar utmärkt när barnen tränar upp sin läsförmåga och läshastighet. Och apropå att följa mallar så gäller det väl i ärlighetens namn också många vuxendeckare.

Marilyn French

När jag var 20 år läste jag Kvinnorummet och jag minns att det då var en av mina stora och omvälvande läsupplevelser. Många år har gått sedan dess och jag skulle idag inte kunna redogöra för handlingen i den men när jag nu läser att Marilyn French har avlidit kan jag inte låta bli att plocka ner mitt gamla gulnade exemplar från bokhyllan. Jag sitter och bläddrar och läser de meningar och stycken jag strukit under och markerat [för det här var på den tiden när jag klottrade och markerade för full i alla böcker jag läste] ler och försöker minnas den jag var då.

SvDExpressen

Vårdepression eller?

Jag börjar starkt misstänka att min dator inte tycker om vår och sommar.
Eller vad ska man tro om en dator som för tredje året i rad bestämmer sig för att strejka just lagom till sommaren?
Vårdepression eller?
Det är väl inte mycket annat att göra än att trava iväg till datordoktorn med den lilla hårddisken.
Man får ju vara glad för att man har en bärbar.
Det underlättar ju.

Mare Kandre - Global Infantilists

Apropå kvällens K-special om Mare Kandre