Vem ska spela Lisbeth Salander?

Jag och mina kolleger ägnade lunchpausen åt att diskutera vilka som var mest troliga i rollerna som Lisbeth Salander och Micke Blomkvist. Eller kanske snarare vilka vi skulle vilja se, respektive inte se i dessa roller. Melinda Kinnaman och Lo Kauppi var två namn som dök upp som tänkbara Salanders, men svårare hade vi att få fram namn på tänkbara Blomkvistar. Vi hade lättare att hitta dem vi absolut inte ville se som Micke Blomkvist. Och vi vill absolut inte se vare sig Michael Nyqvist, eller (oh gud förbjude) Mikael Persbrandt. Längre än så kom vi faktiskt inte. Någon annan som har några pigga förslag?

Andra bloggar om: Lisbeth Salander, Mikael Blomkvist, Stieg Larsson, Litteratur, Film
intressant?

Based on a true story

Det går lite inflation i att påstå att filmer (och nu allt oftare även böcker) bygger på verkliga händelser. Och fast jag vet att det inte alltid är så, sitter jag där och tänker att allt, precis allt, som berättas faktiskt har hänt på riktigt. "Bygger på" är ju ganska vagt uttryckt, och oftast finns det kanske någon liten bit verklighet bakom. Men jag kan störa mig på att man så vidlyftigt sätter denna etikett på filmer (eller så kanske jag bara retar mig på att jag ständigt är så lättlurad).

Nu senast tittade jag och sambon på "The last king of Scotland" (för övrigt en riktigt bra, men otäck fillm) och jag satt halva filmen igenom och trodde att Idi Amin hade haft en skotsk husläkare, att denna Nicholas faktiskt existerade på riktigt. Jag yttrade något i stil med "att han var väl alldeles otroligt naiv, den där Nicholas, och en inte helt igenom trevlig person". Då tittar sambon på mig och säger: Men du tror väl inte att Nicholas Garrigan funnits på riktigt?

Andra bloggar om: Film, The Last king of Scotland, Based on a true story

Ett brev begagnade nappar

Det kom ett knöligt kuvert hit till bokklubben, som visade sig innehålla begagnade nappar. Jag har ju hört om barn som lämnar sina nappar på Lilla Skansen när de bestämt sig för att de är för stora för att suga på napp. Brevet som kom till oss innehöll inget meddelande så jag vet ju inte om det bara är någon som vill busa med oss, eller om något litet barn tyckte att "Nu ska jag sluta suga på napp så då skickar jag mina nappar till bokklubben".

Veckans bokfemma

I bokfemman för vecka 26 har Malin tagit inspiration från Lost, där en av karaktärerna ständigt bär med sig den bok som han vill ska bli den sista han läser. Och bokfemman går då alltså ut på att nämna denna - eller fem - tänkbara sista bok/böcker. En ganska knepig uppgift, men det finns i alla fall en bok jag direkt kommer att tänka på: Pietà av Georg Klein. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva boken. Det är ganska länge sedan jag läste den, men egentligen spelar inte tiden någon roll. Det här är inte en bok som låter sig beskrivas med några korta meningar, men ändå måste jag försöka göra just det. I Pietà rör sig Georg Klein i konstens, litteraturens och poseins värld likväl som i den vetenskapliga sfären. Han ställer fler frågor än vad han ger svar, frågor som syftar till att filosofera kring detta vad det är att vara människa. Boken är djupt personlig men ändå är frågorna han filosoferar kring så allmängiltiga. Det är kanske inte en bok man sträckläser men väl en bok att ständigt återkomma till. Jag plockade fram den för att skriva detta inlägg och fastnade straxt i den.

Egentligen skulle det räcka med ovan nämnda bok, men jag ska ändå nämna ytterligare 4 böcker: Nalle Puh av AA Milne, och då menar jag den "riktiga", den ursprungliga kapitelboken. Den är ju lite filosofisk av sig den också. Liksom vilken som av Tove Janssons Muminböcker, och även här är det kapitelböckerna jag menar. Jag fascinerades oerhört av Den hemliga historien av Donna Tartt. Jag levde mig verkligen in i denna värld, jag ville väl själv vara en av dessa intelligenta och excentriska personer boken handlar om. Leva sådär ohämmat, utöver alla gränser. Och samtidigt är det en ruggigt spännande bok jag mycket väl skulle kunna tänka mig som den sista att läsa. Slutligen en bok som jag inte har läst men väntar ivrigt på att få läsa, Passionen av Jeanette Winterson. Det kan aldrig vara helt fel att sluta med något skrivet av hennes penna.

Ingen sommar utan morden i Midsomer

Ett sommartecken så gott som något är att svt börjat sända Morden i Midsomer igen. Det första av åtta nyinspelade avsnitt sändes igår. Gårdagens avsnitt höll sig till regeln såtillvida att tre personer - minst - ska dö. Med tanke på hur många avsnitt som måste ha gjorts i denna serie genom åren är det ett under att det finns några invånare kvar i byarna i Midsomer. Och de människor som befolkar dessa byar är minst sagt kufiska och lever som avskurna från resten av världen. Här finns gott om hemligheter och dolda passioner, passioner som ofta leder till alla dessa mord.

Andra bloggar om: morden i midsomer, midsomer murders, tv, svt

Fortsättning följer

Jag har alltid undrat vem som orkar följa med i och läsa tidningarnas följetonger. Jag har aldrig i hela mitt liv följt med i en följetong. Kan inte med att någon annan bestämmer hur mycket jag får läsa varje dag. Visst man skulle kunna spara, eller klippa ut de olika kapitlen för att sedan läsa allt i ett svep - eller i sin egen takt. Följetongen verkar höra sommaren till och nu i sommar kör både DN och SvD med följetonger, DN har Stieg Larssons Luftslottet som sprängdes och SvD kör Karin Alvtegens Skugga. Båda två är ju minst sagt högst aktuella böcker, Skugga har inte ens kommit ut än. Den släpps i september. Men som sagt, frågan återstår: Vem följer med och läser dessa böcker i respektive tidning? Och vad har tidningarna betalat för att få publicera dem?

Passion beställd

Jeanette Wintersons Passionen har äntligen blivit översatt och kommit ut här i Sverige. Det var recensionen i Svd som gjorde att jag fick upp ögonen för detta underbara faktum och nu är boken beställd och jag väntar ivrigt på att den ska komma hem i brevlådan!

Glad midsommar allihop

Nu tiger jag Bokstavligt talat still (här på bloggen åtminstone) några dagar för att ägna mig åt midsommarfirande. Det blir Dalarna och knätofs och sill och nubbe. Och något slags väder blir det väl också.

Bokfemman vecka 25

Den här veckan handlar Malins bokfemma om att sammanfatta första halvåret och lista de fem bästa böckerna man läst. Och i och med denna uppgift så kom jag på att jag så duktigt påbörjade en läsdagbok i januari, men redan i februari föll det projektet i glömska. Och eftersom jag är så glömsk så har jag fullt sjå med att försöka komma ihåg vilka böcker jag har läst hittills i år. (Jag borde verkligen ha fortsatt med läsdagboken.) Men en lista om fem bra böcker har jag i alla fall lyckats åstadkomma. Jag rangordnar dem inte. Kan inte det.

Jeanette Wintersons Tidväktaren (släpps i september). Wintersons debut (tror jag) som ungdomsboksförfattare är en väldigt lyckad sådan. Jag har tidigare skrivit om Tidväktaren här.

Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson. Jag tror knappast att denna bok behöver någon närmare presentation :-) Kan bara säga att jag är lite avundsjuk på alla som ännu har den kvar att läsa.

Jonas Karlssons novellsamling Det andra målet. Jag brukar inte vara så förtjust i noveller, men dessa är stringenta och väl hållna. Och flera av personerna som är huvudpersoner i en novell dyker upp som bifigurer i en annan. Den har jag också skrivit om tidigare.

Kenta och barbisarna. Pija Lindenbaum har skrivit en ny underbar bilderbok om den lille killen Kenta som förvisso är en hejare på fotboll, men helst vill han leka med sin barbiedocka. Boken utkommer i september.

Lilis bok av Valérie Dayre. Den finns inte heller i bokhandeln än och jag har inte lyckats få reda på när den kommer. Men jag tycker den är värd att vänta på för jag skulle vilja påstå att den är något nytt i ungdomsboksgenren. Jag har skrivit om den här.

Metrobloggen

Läste på Lisas blogg att Metro startat metrobloggen.se där man får betalt för att blogga. Och så kan man bli känd också. Hm. Fan tro´t. Betalt får man om man kommer upp i 5000 unika sidvisningar på en månad. Och då får man den enorma summan av 150 kr. Ja, har man jätte-jätttemånga sidvisningar så kan det ju bli mer. Och känd? Ja, i Metro då kanske. Eftersom de tar sig rätten att fritt använda sig av bloggarnas material.

Var ju ändå tvungen att titta in och kolla hur där ser ut. Tur att jag inte har anlag för epilepsi som där blinkade och flimrrade av all reklam. Huvaligen.
En annan sak som slog mig var att bland de ämnen eller kategorier som finns hade man inte med böcker eller litteratur. Ett klart minus för en boknörd som mig. Men en sak de har som faktiskt är ganska bra, det är att man kan välja att få ett e-postmeddelande när någon lämnat en kommentar.

Andra bloggar om: metrobloggen, bloggosfären
Svd om metrobloggen