Same procedure as las year

Med risk för att avslöja hur gammal jag är så medger jag ändå att det känns som om förra nyårsaftonen var för bara några månader sedan. Vi ska fira tillsammans med samma vänner som i fjol och värdinnan berättade igår att hon varit och köpt ny duk för den duken vi använde vid fjolårets nyårsfest ligger fortfarande i tvättkorgen ...

Som vanligt blir det mat och dryck och trevlig samvaro. Så ut och titta på fyrverkeri och sedan mer mat och dryck. Och kanske till och med lite dans. 

Numera har jag också vis av tidigare års erfarenhet bunkrat upp med diverse nödproviant att intaga i soffan på nyårsdagen. Så jag är redo att möta 2013.

Julens läsning

Julens läsning blev Jan Guillous Dandy - del två i serien "Det stora århundradet". Om jag sträckläste den första delen Brobyggarna så skulle man kunna säga att det helt omvända gällde för Dandy. Den var betydligt segare och tråkigare än del ett. Tyvärr. Boken avhandlar samma tidsperiod som Brobyggarna men nu är det den tredje brodern, Sverre, vi får följa. Han som följde med pojkvännen Albie till England. Det händer inte så mycket i boken. Mest avhandlas ändlösa diskussioner om konst och fri sexualitet. Bloomsburygruppen dyker upp. Det är i dessa kretsar Sverre och Albie umgås. Det hade kunnat vara intressant, men kanske ämnet ligger för långt ifrån Guillou. Där första delen känns nära och full av liv, känns det väldigt distanserat här. Och så måste naturligtvis 

SPOILER --- SPOILER --- SPOILER --- SPOILER --- SPOILER

om du planerar att läsa boken så föreslår jag att du slutar läsa här

Jo, som så ofta inom film och litteratur slutar den homosexuella kärleken olyckligt. I detta fall är det Albie som dör. Jag tror inte att Guillou haft någon medveten tanke med detta, men det är bara att konstatera att homosexualitet ofta slutar med död och elände i fiktionens form. Såg Hotel Marigold häromkvällen och det var samma sak där. Bögen dog.

Årets nya ord

Nu har språkrådet presenterat listan över 2012 års nya ord. Mitt favoritord är nog memil: medelålders man i lycra. Ordets ursprung är de fartdårar som gör - framförallt - Stockholms cykelbanor osäkra. Annars tycker jag att de flesta orden på listan är ganska krystade och frågan är hur allmänt använda de är. Flera dem har jag överhuvudtaget aldrig hört. Listan finns på sprakradet.se

The Nykarleby x-mas suite

Perfekt sparkföre

Premiär för Bokon

Idag lanseras en ny bokhandel på nätet - bokon.se - som säljer eböcker och ljudbböcker. 300 000 titlar säger man sig ha vilket är ganska imponerande. Jag har bara hunnit med en snabb rundtur men det jag sett såhär långt känns bra. Sajten är ren, snygg och lättnavigerad. En smart grej är att när man skapar ett konto på bokon.se kan man skapa ett eget bibliotek där man får tillgång till alla sin köpta och lånade eböcker. Är i skrivande stund lite osäker på om de med lånade böcker menar att man kan lägga in sina bibliotekslån där, men det lär väl visa sig när jag kommit så långt att jag skapat ett konto och börjat använda sajten. En annan lite märklig sak är att jag hittade Jeanette Wintersons senaste bok Why be happy ... till två olika pris, utgiven av två olika förlag, så det kan löna sig att kolla ordentligt innan man handlar.

Same same but different

Satt och läste tidningen i morse i godan ro och funderade på varför Svd smugit in en ny design utan att nämna det med ett ord. Annars brukar ju tidningarna slå på stora trumman när de genomfört någon förändring. När jag kom till mittuppslaget blev jag än mer förvånad för där återfanns en jättestor annons för DN över hela uppslaget. Märkligt, tänkte jag, att DN har en stor annons i Svd. Att Svd tillåter det. Men ok, i dessa tider med bristande annonsintäkter så tar man väl vad man får. Här någonstans gick det äntligen upp för mig att det alls inte var svenskan jag satt och läste. Det var DN. Tidningsbudet hade levererat fel tidning.

Alltid en början

Nu återstår i stort sett bara ett moment i ebokskursen. Och det är att publicera en egen ebok. Ämnet är valfritt och det måste inte nödvändigtvis vara något man skrivit själv, men eftersom jag skriver dagbok från våra resor så bestämde jag mig för att vårens resa till Nepal och Tibet skulle få bli ebok. 

Nu hör det kanske inte till vanligheterna att man börjar med omslaget. Men nu gjorde jag i alla fall det. Och såhär blev det. Ganska snyggt om jag får säga det själv. Titeln kanske lovar mer än vad innehållet håller. Mina anteckningar är väl mer kom-ihåg-noteringar om vilka platser vi besökt och vad vi sett än en berättelse i ordets rätta betydelse. Möjligen hinner jag brodera ut texten lite mer men främst blir det en bildberättelse. Vet inte riktigt hur många hundra bilder jag tog på resan. Det blir ett styvt jobb att sortera och välja ut vilka som ska vara med. Sedan är det "bara" att få ihop det hela till en snygg epub-fil.

Det har visst snöat ...

Vi åkte ut till landet i helgen för att kontrollera snöläget och det var väl i grevens tid. På taket låg rejält med snö och i och med att det blivit blidväder handlade det om flera ton. Vi var tre personer som höll på i drygt tre timmar för att avlägsna snölagret. 

Före 

Efter

Pocket vs Ebok

Att läsa böcker på läsplatta eller som i mitt fall surfplatta har både för- och nackdelar. En stor fördel gentemot pocket är att man kan justera textstorleken. En annan är att det är en absolut plan sida. Ja ni vet hur pocketböcker har en irriterande förmåga att liksom vilja slå ihop sig. Men en pocketbok är inte lika tung som min surfplatta och så tar inte batterierna slut när det är som mest spännande. Jag tror ändå att eboken har en fördel gentemot pocketboken. Den är lätt att packa med på resor och den fyller inte upp en redan överfull bokhylla.

Slut på veden

Min pappa är en riktig vedsamlare. Han kan inte gå förbi ett fallet träd utan att fundera på om han inte skulle kunna ta och släpa hem det för att hugga upp det till ved. Därför tyckte jag att jag hade kommit på den perfekta julklappen till honom. Nämligen Ved : allt om huggning, stapling och torkning - och vedeldningens själ av Lars Mytting. Jag trodde att min pappa var ganska ensam om den här vedvurmen, men ack vad jag bedrog mig. Av någon outgrundlig anledning verkar det finnas många vednördar "out there". Boken finns inte att uppbringa. Den är slut på förlaget, slut på nätet och slut i Stockholms boklådor. 

Dandy på plats i läsplattan

Det är förnämligt att kunna låna böcker utan att behöva gå utanför dörren. Efter att jag laddat ner erforderligt läsverktyg och auktoriserat det med mitt Adobe-ID så var det bara att ladda ner ebokslånet. Först ut blev Guillous Dandy, fortsättningen på Brobyggarna som jag läste för drygt ett år sedan.  

Ingen jul utan ... II

Det finns ju en del saker som [ibland med ett stort tyvärr före] hör julen till. En av dessa är alla "julklappstips" i form av reklam som överfaller oss från alla håll och kanter. Företagen slår knut på sig själva för att försöka motivera att det de säljer hör julen till eller skulle vara en perfekt julklapp. Coca Cola förstås, som sedan flera år kör sin film som vill säga att "ingen jul utan Coca Cola". Jag förknippar över huvudtaget inte Coca Cola med jul. Snarare med baksmälla. 

En av de mer långsökta erbjudandena jag sett nyligen är en glasögonkedja som erbjuder tre par glasögon för priset av ett par. Tanken är att man ska ha ett extrapar själv men så får man också ett par som man kan ge bort i julklapp. Känns lite krystat. Glasögon är inte direkt det första jag kommer att tänka på när jag fnular på julklappar att ge.

Från begagnat via second hand till vintage

Förut var second hand begagnade kläder. Varken mer eller mindre. Och förresten heter det inte second hand längre [och definitivt inte begagnat, men det har det inte gjort på länge] det heter vintage. Nu verkar det bara vara väldigt speciella begagnade kläder som kvalar in. Åtminstone på butikerna här i Stockholm. Det fick jag erfara när jag försökte lämna in lite kläder till en av dessa butiker som säger sig ta emot begagnade plagg av god kvalitet. Jag hade packat en kasse med hela och rena kläder i gott skick. De var inte de trendigaste eller modernaste, men inte heller omoderna, utan baskläder i klassiska modeller och eftersom det var lite bättre och dyrare plagg tänkte jag att jag skulle försöka få en slant för dem. Men det var inte många plagg som passerade genom butiksägarens nålsöga. Jag fick bära hem nästan hela klassen igen. Så det blir väl att i vanlig ordning ta en sväng förbi Myrorna.

Dags att baka pepparkakor?

Såhär i pepparkaksbaktider delar jag med mig av ett tips som min goda vän Erik-André är så vänlig att bjuda på.

Ingen jul utan ... I

Det blir ingen jul om det inte stormar kring tv:s julkalender. Skulle man kunna tro i alla fall. Således har årets kalender ”Mysteriet på Greveholm – grevens återkomst” anmälts för ockultism. Och inte bara en gång utan hela sju gånger, enligt Aftonbladet. En av anmälarna anser att SVT lär barnen hur de "får kontakt med den mörka sidan". Really??? Och en annan kallar SVT för ”ondskans hantlangare”.

Buuhuuuuuu

Buss på villovägar

Stockholm är en ganska stor stad och det är trångt och stökigt på stadens gator även i vanliga fall. Så man får väl ha lite förståelse för att det kör ihop sig när det ramlar ner stora mängder snö från himlen. Däremot känns det lite B att ettans buss även i dag har framkomlighetsproblem. Nu på grund av halka. Visserligen är vägbanan lite slirig [man kan ju undra varför man inte hunnit ut med sandbilarna] men att alla bussarna halkar sig fram tillsammans känns lite omotiverat. Inte mindre än fem bussar kommer i rad efter varandra. Åt fel håll för min del. Nåja, det är bara att bita ihop och vänta. Med lite tur kanske det kommer fem bussar åt mitt håll också.

Ful jul

Varför? Det finns ju faktiskt en del fint julpynt. Men ok, smak ska man inte diskutera.

Kvack kvack

Akademisk ankdamm har man ju hört talas om och nu kvackas det rejält i den. Det är akademiledamoten Göran Malmqvist och den kinesiske poeten Li Li som plaskar runt och förolämpar varandra. Malmqvist anser att Li är en dålig poet och en ännu sämre översättare och Li liknar Malmqvist med en skata som skiter på hans huvud. Och detta för att de är oense om hur man bäst översätter Tranströmers poesi till mandarin. Som om det inte räckte med detta så haren mejlväxling mellan Malmqvist och Per Wästberg - även han akademiledamot - dykt upp. Där skriver Malmqvist att han ska krossa och förgöra Li, allt med Wästbergs goda minne. Det är fascinerande att deras privata [får man förmoda] mejlväxling lyckas leta sig ut ur deras mejlboxar och hamna i kvällspressen.

Det känns igen ...

Visst ja. Det var ju så det var. Då en gång för länge sedan när jag studerade på heltid. Det fanns liksom alltid väldigt mycket som behövde fixas hemmavid. Vattna blommor. Städa - har väl sällan haft det så välstädat som inför en tenta. Och ... here we go again. Nu börjar det dra ihop sig till inlämning av diverse rapporter och projektarbeten. Och gissa om jag fic bråttom att göra sådant som i vanliga fall har en tendens att inte bli gjort.

Så idag har jag inhandlat den anslagstavla som vi för länge sedan bestämde att vi skulle skaffa. Och jag har till och med fått upp den på väggen. Liksom en tavla vi köpte för flera månader sedan. Funderar förresten på vad tusan de stoppat i väggarna här i huset. De här hårda som sten. Känns om om man försöker spika i en bergvägg. Blommorna har blivit ompysslade men städningen har jag faktiskt lämnat åt sitt öde. För lite pluggande har det faktiskt blivit ändå.

Sol ute, jag ute

Supersol ute med snörök och gnistrande vit snö. Då är det väl ok att göra avsteg från den ursprungliga planen och ta en rejäl promenad? Plugga kan jag ju göra i eftermiddag/kväll när mörkret lagt sig.

Lilla Hjärtat gör sorti

Sitter och läser ikapp efter en vecka borta från Sverige och ser att Stina Wirsén bestämt att hennes böcker om alla små brokiga ska bort från boklådorna. Väldigt trist tycker jag. Jag har läst och älskat böckerna [och älskar dem fortfarande] och har inte haft en tanke på att Lilla Hjärtat skulle kunna uppfattas som en rasistisk kliché. Och det verkar inte som om någon annan heller kommit på den tanken förrän filmen hade premiär, då filmaffischen fick en del att reagera. Sedan har debatten rasat och böljat fram och tillbaka och lite blir det kanske som med filmen Call Girl [där väl alla ser Palme i filmens stadsminister nu efter alla skriverier], att nu blir det lätt så att alla ser Lilla Hjärtat som en förlegad klichébild av färgade.

Visst är bilder fyllda av innehåll och viktiga symbolbärare, men när man läser böckerna om alla de små brokiga har åtminstone jag svårt att se något förklenande eller nedvärderande i hur Lilla Hjärta presenteras. Jag tycker att Ulf Nilssons artikel i gårdagens DN är tänkvärd och utgör ett balanserat inlägg i den emellanåt stormiga debatten.

Drama på grannens balkong

Fick bevittna ett drama på grannens balkong. Någon slags rovfågel hade bestämt sig för att inta sitt middagsmål där. Maten bestod - så vitt jag kunde se - av fågel modell mindre. Kan ju tänka mig att grannen blev mäkta förvånad när hon kom hem och upptäckte resterna, för jag betvivlar att middagsgästen diskade efter sig. 

Hemma igen

När en rea närmar sig sitt slut är det en del av mig som gärna skulle fortsätta, vidare, bort. Ge sig ut på en neverending backpackerresa. Men så finns den där andra delen som tycker att: "ja det ska nog bli ganska skönt att komma hem nu". Och det är ju alltid den andra delen som "viner". Så även denna gång och nu är jag hemma. Har till och med packat upp och tvättat och stuvat undan det mesta. Men resväskorna står kvar i hallen i väntan på att forslas ned till källarförrådet.

Solnedgång över Egypten

Och då menar jag inte bara bildligt utan även bokstavligt. Bergen solen går ned bakom ligger i Egypten.

Mitt i smeten

Efter några dagar fyllda av fantastiska upplevelser är det skönt att relaxa några dagar innan det är dags att ta itu med den svenska vintern.

Nu är vi i Tala Bay, Akaba. Det är egentligen en ganska trist resort av det slag vi knappast skulle ha valt själva, utslängt i ett öde månlandskap. Men vad gör väl det - allt det vackra man finner alldeles under ytan i Röda havet uppväger detta mer än väl.

Det är en märklig känsla att sitta på stranden och inse att man befinner sig mitt i smeten. Tittar man rakt fram ser man Taba i Egypten, till höger Eilat, Israel och åt vänster har vi Saudiarabien.

Halvtid

"En rundresa är ingen semester" var det första vår guide sa till oss, och det har hon banne mig rätt i. Det är tidiga morgnar och långa intensiva dagar. Men såhär halvvägs in i semestern kan jag konstatera att det är värt det. Hittills har resan bjudit på en oavbruten räcka häftiga upplevelser.

Vi har sett lämningar från Romarriket som inte skäms för sig, ens i jämförelse med Rom. Vi har besökt korsriddarborgar och likt Moses blickat ut över det förlovade landet. Ett dopp i Döda havet, komplett med lerinpackning har vi också hunnit med. Och så idag, en heldag i Petra. Helt fantastiskt. Och den här bilden - som är från Lilla Petra. - tagen med mobilen kan inte göra klippstaden rättvisa.

I sista minuten

Det här med att vara ute i god tid inför en resa ligger liksom inte för oss. Det var väl sisådär ett halvår sedan vi bokade resan och i morgon bitti [och med det menar jag ohemult tidigt] bär det av. Gissa vad vi gjort de sista stressiga dagarna innan avfärd? Jo, beställt valuta - jordanska dinarer var inget man bara gick till Forex och köpte. Fixat kattvaktslogistiken - där hade vi egentligen förberett oss ganska väl men saker som låg utom vår kontroll inträffade i form av oväntad sjukdom.  Och gissa vad vi gör nu så här sista kvällen? Jo, städar lägenheten, fyller kyl och skafferi till kattvakterna och packar.

Gårdagens dos av film

Efter några dagar med hög dos kassaservice på Stockholms filmfestivals festivalcenter på Kulturhuset, och därmed en ganska måttlig dos film, fick jag igår en filmdos som hette duga. Fyra filmer blev det. Totalt har det ändå blivit färre filmer i år än vad det brukar bli under en filmfestival. Men ok, det är några dagar kvar så kanske hinner jag med ytterligare några visningar. 

Av de filmer jag sett är det kanske inte någon jag kommer att bära med mig, men jag har inte heller sett någon direkt dålig film. Topp tre - utan inbördes ordning - är Stories We Tell där Sarah Polley skapar ett närgånget porträtt av sin familj med hjälp av intervjuer, gamla familjefilmer och rekonstruktioner. I La vie d'une autre upptäckte jag att jag visst kan gilla en film med Juliette Binoche i huvudrollen. Har haft så svårt för henne, men här är hon enastående. Slutligen gillade jag greppet att låta de sista oroliga dagarna vid hovet i Versailles skildras genom tjänstefolkets och hovfolkets ögon i Les adieux à la reine.

Zytomierskas blogg "hemlös"

Det gläder mig oerhört att läsa att finest.se slänger ut Katrin Zytomierska från sin bloggportal. Om de bryter samarbetet på grund av att hennes spydiga och hätska inlägg om Sats reklamkampanj i sig eller för att hennes blogginlägg lett till att de förlorat flertalet sponsorer är lite oklart. Tyvärr lär väl tanten dyka upp någon annanstans inom kort. Hon tycks ha ett enormt behov av uppmärksamhet.

Call girl

Det skrivs mycket om Call girl nu och tyvärr handlar det mesta som skrivs inte så mycket om filmen som om ifall filmens statsminister är alltför lik ikonen Palme eller inte. Jag har själv inte hunnit se filmen ännu. Och jag beklagar att jag inte hann se den innan allt detta tjat om Palme började, för nu är jag rädd att alla skriverier skymmer min blick. Diverse journalister beklagar att förtalet av Palme [för de verkar tämligen överens om att det är frågan om förtal] tar fokus från viktiga frågor om maktmissbruk, men samtidigt är det just dessa skribenter som ivrigt i artikel efter artikel framhärdar i just detta, att filmen pekar ut Palme.

Full rulle

Dé é mycké nu ....

Förra veckan var det full rulle med många långa pass på Stockholms filmfestival. Så värst vidare mycket filmtittande har det inte blivit för min del. Men hann i alla fall med China Heavyweight, en dokumentär med framför allt fantastiskt vackert foto. Kinas första proffsboxare flyttar efter avslutad karriär tillbaka till sin hemtrakt och arbetar som coach för unga talanger.

I helgen var det dags för Åbo och musikalen Hair på Åbo svenska teater. Musiken är ju hur härlig som helst och framfördes med energi och passion av ensemblen. Och kärlek och längtan efter en bättre och fredligare är lika aktuellt idag som någonsin förr.

Neverending kö

Idag var min första dag som volontär på Stockholms filmfestival.  Om man bortser från de dagar jag var med och distribuerade programtidningen men det var rena barnleken jämfört med denna dag. Idag har jag sålt biljetter, lämnat ut bokade biljetter. Sålt årskort, lämnat ut bokade årskort. I en inte sinande ström. Det var något märkligt med kön som tornade upp sig framför mig: den tog aldrig slut. Den minskade inte ens. Och så höll det på i 10timmar.

När mitt arbetspass äntligen var slut ville jag förstår utnyttja mitt volontärpass och se en film. Valet föll på Bedragaren med bli.a. Richard Gere och Susan Sarandon. Storyn var i och för sig ganska klyschig [men underhållande] men framför allt Geres skådespeleri var det verkligen hög klass på.

Valvaka dagen och natten lång

Visst är det spännande det där valet som försiggår "Over there" just nu. Och visst berörs resten av världen i viss mån av vilken snubbe som sitter i The Oval Office. Men nog känns det som om svensk media slagit knut på sig själv i sin iver att analysera varje liten detalj och följa valet minut för minut.Vi kan chatta - dock inte med presidentkandidaterna, vi kan testa vem vi skulle har röstat på - om vi hade kunnat rösta. Både SVT:s och TV4:s morgonsoffor hade flyttat västerut och naturligtvis valvakar man natten lång.

Snart är det jul igen ♫♪

och allt tidigare för varje år tycks det. Och i år har tomtarna tagit ut svängarna rejält och bjuder på en ögonbländande färgprakt.

Puh - äntligen färdig

Som jag gruvat mig för rapportuppgiften som ska göras inom ramen för min e-bokskurs. Vet inte varför egentligen. Det är inte några direkta märkvärdigheter som krävs av oss. Och vi får välja rapportämne tämligen fritt så här har jag alltså ett ypperligt tillfälle att undersöka något jag är intresserad av - och som rör eboken på ett eller annat sätt förstås. 

Jag och en kursare valde att samarbeta kring interaktiva eböcker, med frågeställningen "Hur interaktiv kan eboken bli?" Jaha ja. Nu hade vi en rubrik. Men sen då? Visserligen har epub3 kommit som standard. Ett format som verkligen borde inbjuda till interaktivitet. Däremot har inte eboks-läsarna hunnit med i utvecklingen så vi hittade inte så mycket om alla dessa häftiga interaktiva böcker vi såg framför oss. De finns inte riktigt än visade det sig. Men men. Det är ju också en konklusion.

Nu är i alla fall rapporten äntligen så gott som färdig. Nu gäller det bara att se om den kommer igenom kursledarens nålsöga ... Och sedan kan jag koncentrera mig på det jag tycker är riktigt kul, att skapa eböcker. 

Vår fascination av (o)väder

Jag funderar lite på vårt förhållande till katastrofer. Vår fascination. Nu senast är det stormen Sandy som skapar krigsrubriker. Tror inte det finns en enda tidningssajt som inte minutiöst följer ovädrets framfart. Intressant är också hur man personifierar ovädret genom att namnge det, Sandy det här fallet. Och så tar man i med rubriker som: "Här har Sandy dragit fram" och "Det här är Sandys nästa mål". Som om stormen med vett och vilka bestämt sig för var den ska slå till.

Men ok. Jag erkänner. Jag tycker också det är fascinerande med extremt väder. Och ja, jag slog på tv:n imorse för att se om det skulle visas några häftiga bilder. Guilty as charged.

3 dagar - 2 musikupplevelser utöver det vanliga

På tre dagar har jag varit på två konserter med musik så underbar att tårarna inte var långt borta.

I lördags Carmina Burana på Folkoperan. Sju stolar och sju kvinnor som berättar episoder ur sina liv. Sedan drar kören igång ... Det är storslaget.

Ikväll First Aid Kit på Cirkus. Fantastiska röster. Genuin musikalitet. Underbar energi ... Det är svårslaget.

Dagens lösen

Jag är ganska nöjd med dagen. Ger mig själv en uppskattande klapp på axeln.

Först skrev jag copy på Clickworker [mer om det lite senare]. Sedan skissade jag på den rapport jag och Pernilla ska ha klar till eboks-kursen den 8:e november. Den behöver som tur är inte vara så väldigt omfattande så vi ligger bra till i tid. Efter lunch blev det ett pass i gymet. Så nu är jag väl värd att gå på AW med goda vänner?

Clickworker ja. Det är en sajt där man kan sajna upp och så får man små uppdrag. Det ger inga stora pengar men är inte heller särskilt krävande. Man får inte veta vem man skriver åt eller var det ska publiceras, knappast ens vad man skriver om. Man får några nyckelord som man måste använda ett angivet antal gånger. Det ställs krav på viss språklig korrekthet samtidigt som ett av dagens uppdrag tvunget skulle innehålla "hårsalong Stockholm". Exakt så. Jag försökte stoppa in ett i - hårsalong i Stockholm - men det gick inte. Jag börjar misstänka att de här texterna är tänkta att användas i icke publika bloggar som ett led i något företags sökordsoptimering.

Filmfestival i antågande

I två dagar har jag flängt Stockholm runt och distribuerat programtidningen för årets Stockholms filmfestival. Men även om jag burit buntar både hit och dit så har jag inte hunnit att traditionsenligt sätta mig ner och lusläsa programmet och markera vilka filmer jag vill se. Och eftersom jag jobbar som volontär på årets festival kan det märkliga inträffa att jag ser mindre film än vad jag brukar. Och att de filmer jag ser kommer att vara de som visas på den biograf jag är placerad snarare än de jag själv valt. Samtidigt kan det leda till såväl spännande som intressanta och kanske överraskande möten med filmer jag inte hittat till annars.

Men igår var jag i alla fall inbjuden på förhandsvisning av Bazooka [som fixat filmfestivalens nya sajt]. Filmen Safety not guaranteed är en riktigt knasig mysrulle. En journalist tar med sig två praktikanter på en roadtrip för att hitta storyn bakom en annons där en man söker efter någon som vill resa i tiden tillsammans med honom.

Det här med att låna eböcker från biblioteket

Jag tycker det är lite komiskt att man måste inställa sig IRL på biblioteket för att erhålla den pinkod som sedan berättigar till digitala lån. Undrar hur de tänkte då.

Augustnominerat

Idag fick vi veta vilka böcker som är nominerade till Augustpriset. Som vanligt är det 18 böcker som har chansen och som vanligt är dessa indelade i tre "klasser" eller genrer om man så vill. Och som vanligt blir denna indelning aningen trubbig. ABC å allt om D, till exempel, återfinns i barnboksklassen, men är en bok om alfabetet och skulle med rätta lika väl kunna höra hemma i fackboksklassen. Zlatan-boken - som verkar vara årets snackis bland de nominerade  - är ju en självbiografi, om än nedtecknad av David Lagercrantz, och känns inte som en klockren fackbok.

Jag tror att jag har "lyckats" undvika att läsa samtliga nominerade böcker, även om de nominerade i barnboksklassen passerat förbi mina ögon när jag fortfarande arbetade på bokklubben. Rosenbergs och Fröberg Idlings böcker är de som jag direkt blir intresserad av att läsa. 

svd    •    dn

Höstfärger

Ta fram pyromanen i dig

Höststädningen på landet gav mig chans att bejaka pyromanen i mig.

Taggad till tusen

Att förvandla text och bild till ebok är både lätt och svårt. Lätt att, till exempel, genom enkel knapptryckning omvandla innehåll från textformatet i Open Office till en epub-fil. Men det är bara ett första steg. Man kanske vill att e-boken ska se snygg ut också och då är det bara att ge sig in i epub-filen och korrigera i kod och framför att finputsa css-filen.

En hel del kan man förbereda om man arbetar med stilmallar i ursprungsdokumentet, oavsett om det är Open Office eller inDesign, men vill man få det riktigt fint så är det bara att jobba på i filerna som finns inuti epub, och framför allt i css-filen. Men för att komplicera det ytterligare så tolkar de olika eboksläsarna css:en väldigt olika, och en del inte alls. Det där med enhetlig standard har liksom inte riktigt slagit igenom. Så det är bara att testa sig fram. Trial and error.

Just nu tycks det vara Apples iPad som har överlägset flest användare och där är det i princip iBook som gäller, så i första hand är det väl bra att försöka få det att se snyggt ut där. Men man kan ändå inte bara strunta i alla de andra och därför har jag laddat ner läsare i parti och minut till min Samsung-platta och kan bara konstatera att det inte är lätt att få det att se drägligt ut oberoende av läsare. Kanske ger det sig med tiden, i takt med att jag blir duktigare på det här. För det ska tilläggas att jag är väldigt novis än så länge.

Snart programsläpp

Snart är det dags för Stockholms filmfestival. Jag fick en liten förhandstitt av vad som komma skall igår när jag satt och korrade programinformationen som snart ska upp på festivalens webbplats. Som vanligt kan vi se fram emot mängder med spännande filmer. Mer än så säger jag inte, men idag klockan 12 släpps program och biljetter på stockholmfilmfestival.se

Och regnet det bara öser ner ♫♪

Men hörrni så det regnar. Det bara häller ner. Visserligen smattrar det hemtrevligt mot fönsterrutan när man sitter torr och trygg inomhus. Men det är ju så att man nästan börjar undra om det inte är dags att bygga sig den där arken snart. Eller är det någon annan som redan börjat?

Var katten tog katten vägen?

Efter att ha skällt [jamat ilsket] på oss sedan sex i morse i syfte att få oss att stiga upp och ge henne mat,  drog sig Soya undan till en lugn vrå. Månne hon tyckte att vi förde för mycket oväsen när vi väl stigit upp och matat henne. Eller så blev hon helt enkelt utpumpad av ansträngningen att få upp oss ur sängen.

... nej, men jag har sett filmen

Årets nobelpristagare i litteratur Mo Yan visade sig inte vara så okänd för mig som jag först trodde. Läste i dagens svd att han bland annat skrivit Det röda fältet. Jag har inte läst boken men jag har sett filmen. Och den var väldigt bra.

Idag var det dags att tillkännage ytterligare ett nobelpris. Fredspriset - till EU. Som EU-medborgare får man väl ta åt sig och bocka och tacka.

svd    •    dn

Who? Mo!

Så var det dags igen. Dörren till till Svenska akademins innersta öppnas och ut träder Peter Englund för att berätta vem som ska få årets nobelpris i litteratur. Så kommer det: Mo Yan.
Who the fuck i Mo? Kan man undra. Och det verkar vara ganska många som undrar det också. Till skillnad från Liu Xiaobo som fick Nobels fredspris 2010, är Mo Yan inte så särskilt kritisk till kinesiska staten. Enligt DN är han medlem i kommunistpartiet vilket säkert tillfredsställer kinesiska ledarskiktet. Däremot lär det klagas på diverse andra håll.

Mer om vem han är, vad han skrivit och varför han får priset: dn  svd

Första april eller ...?

Vet inte om jag utsattes för ett - väldigt tidigt, alternativt väldigt sent - aprilskämt idag. Men chauffören på ettans buss förklarade oregelbundenheten i trafiken med att SL testar ett nytt system som går ut på att bussarna INTE ska gå efter tidtabellen. Istället ska de hålla koll på avståndet mellan bussarna. Hålltiderna ska anpassas till var på linjen övriga bussar befinner sig. Detta för att undvika att det - som ofta händer - kommer flera bussar på samma gång.

Kan väl bara säga att deras nya system verkar fungera ... sådär ... Efter att ha väntat på ettans buss i närmare en halvtimme så kommer då äntligen bussen och vi har väl inte kommit längre än till Fridhemsplan förrän vi har ännu en ettans buss precis bakom oss.

Gå och se • Gå och se • Gå och se

23-åriga Xavier Dolan har redan tre långfilmer på sitt CV. Alla tre är riktigt bra men den tredje är ännu lite bättre.

Laurence Anyway är en film om transsexuella Laurence väg från man till den kvinna han är. Men det är också - och kanske främst - en film om kärlekshistorien mellan Laurence och Frédérique och hur den påverkas. Lika mycket som filmen handlar om Laurence och de problem och fördomar han möter, lika mycket handlar det om Frédériques förtvivlan och försök att anpassa sig till situationen.

Det är det som är så fint, att fokus ligger lika mycket på henne och hennes känslor som på Laurence. SE DEN!

För konsten i tiden

1998 såg jag Elisabeth Ohlson Wallins Ecce Homo och blev väldigt berörd. Det är en stark och modig utställning som hon ska ha all heder för. Men det var då det. Några år senare invigningstalade Fredrik Reinfeldt på Stockholm Pride och möttes av högljudda buu-rop och visselpipskonsert och en av de drivande bakom denna manifestation var just Ohlson Wallin. Då blev jag mer illa berörd. Man kan tycka vad man vill om Reinfeldt och hans politik men nu var han inbjuden som talare att öppna en festival och då tycker jag att tillfället att åskådliggöra sina åsikter var illa valt.

Nu verkar Elisabeth Ohlson Wallin ägna sig åt politisk satir och det står henne naturligtvis fritt att göra det. Med sitt senaste tilltag förekommer hon i dagarna flitigt i media. Det jag menar är förstås den taffligt photoshoppade  satirbild som publicerats [beställts av?] Tiden. Jag kan inte påstå att jag blir särskilt provocerad av bilden, mest framkallar den en trött gäspning hos mig. Däremot ställer jag mig frågande till - och blir lite provocerad av - Elisabeth Ohlson Wallin som person. Dels tänker jag på att hon gick ganska hårt åt Makode Linde och hans tårtinstallation på Moderna Museet och dels på den nämnda visselpipskonserten. Som sagt Elisabeth Ohlson Wallin har all rätt att torgföra sina åsikter men då tycker jag inte hon ska förmena andra att göra detsamma.

Det som göms i snö ... kommer fram när man städar sin bokhylla

Vid helgens bokhyllestädning dök de här gamla godingarna upp.
De hade gömt sig längst bak i en hög.

Dessutom var de vid upphittandet fortfarande iförda det
skyddsomslag de försågs med, då en gång för länge sedan.

Titta vad fina de är inuti.

Även om könsrollsmönstret ger en del övrigt att önska.
Lisa sitter tyst i mammas knä och lyssnar till en saga.
Jan är aktiv, han ritar tillsammans med pappa.

Kvinnor göre sig icke besvär

Under apartheidtiden i Sydafrika var det självklart för de flesta företag att inte göra affärer i landet. Av någon underlig anledning gäller inte detsamma för starkt kvinnoförtryckande stater som till exempel Saudiarabien. Med dem handlas det friskt och man går dem tillmötes och ställer upp på deras krav. Som nu senast när Ikea låtit photoshoppa bort alla kvinnor från sin katalog. 

På svd och dn finns fler exempel på Ikeas photoshop-skicklighet.

Bokhyllestädning

I brist på bokmässa så har jag och sambon botaniserat bland de egna böckerna. Vi har ägnat hela eftermiddagen åt att rensa, röja och städa bokhyllan.

Visste ni att böcker samlar en himla massa damm? Jag kan avslöja att det gör de. Vi har säkert dammsugit upp en kubikmeter damm. Men nu står böckerna äntligen i prydliga och dammfria rader. Vi kör alfabetisk författarordning på romanerna men har en egna sektioner för poesi, biografier, och fakta [eller ickefiktion] som är indelad i ämnesområden.

Det är bara ett problem med att alla böcker nu är insorterade i bokhyllan är att jag har väldigt dålig koll på vilka jag inte har läst. Tidigare låg de olästa böckerna i egna högar, de lästa ej insorterade böckerna låg instoppade ovanpå de insorterade böckerna i bokhyllan på ungefärlig rätt plats, alfabetiskt sett.

Nu har vi i stället en hög med utrensade böcker som vi tänkt skänka bort.

Röja och rensa

Det kanske inte ser så ut, men faktum är att här städas det för fullt. Det som är bra med att lägga alla papper man inte riktigt vet vad man ska göra med i en hög för att sedan gå igenom högen efter några månader är att högen ofta krymper till hälften. Här är det som synes lite mer än papper som samlats.

Det var jag, en skata och ...

Det är inte varje dag man har sällskap i matvarubutiken av en skata och en gråsparv. Men så var det nu i alla fall idag. Förutom mig och kassörskan fanns bara en skata och en gråsparv inne på Tempo på Lilla Essingen när jag var där och handlade.

Vad flygfäna var ute efter vet jag inte men ett hett tips är att frukten lockade. Om de betalade för sig är oklart.

Eboksträning

Dagen har gått i e-bokens tecken. Inte så att jag suttit och läst hela dagen. Fast lite har jag läst också - om hur man får till en snygg e-bok. Vilket inte är helt lätt.

Första steget är däremot nästan löjligt enkelt. En plug in och en knapptryckning i Open Office och Sim salabim, så har man skapat en epub-fil. Sedan blir det knepigare. Men om jag redan kunde allt vore det liten idé att plugga.

En dåligt investerad förmiddag

Idag började konkursutförsäljningen på Expert. Jag tänkte att om jag är där lite innan de öppnar så är det nog bra. Vidare tänkte jag att det kanske lönar sig att åka till Kista istället för in till city. 2 x fel. Eller 2 x alla andra tänkte likadant.

När jag kommer till Kista tjugo minuter innan butiken öppnar är redan halva Kista där. En och en halv timme senare är jag fortfarande inte ens i närheten av ingången. Jag inser att jag måste ge upp hela expeditionen om jag ska ha en chans att hinna få i mig lunch innan mitt klockan ett-möte.

En synnerligen dåligt investerad förmiddag alltså.

Liten förvånad funderar

Har med stigande förvåning läst om kritiken mot Stina Wirséns film "Liten skär och alla små brokiga". Att anklaga Stina Wirsén för rasism är absurd, och det har man väl inte direkt gjort heller. Snarare handlar kritiken om att figuren Lilla hjärta ser ut som en stereotyp bild av ett svart barn.  Lilla hjärta är en glad och sprallig figur som är ... svart. Liten skär är en av de andra figurerna i berättelsen som har grisskära kinder. Jag har svårt att se problemet. Dessutom har böckerna funnits i en par år utan att någon reagerat. Men så helt plötsligt sätter en filmaffisch fart på debatten.

Till vänster den ursprungliga affischen och till höger den nya.

I morgon är det premiär runt om i Sverige men Folkets bio i Lund har beslutat att inte visa filmen.

Såhär klokt skriver Ulf Stark i DN:

Den normala svenska barnkulturmodellen: att försiktigtvis mildra sådant som kan associeras med något anstötligt. Att rensa i rabatten. Att göra det svarta lite lagom kanelbrunt. Att göra fylliga läppar smala. Och sätta en keps på krulligt hår. Att helt enkelt smygskandinavisera dem med annat ursprung och hudfärg.

Och avslutar med:

Den som efter att ha sett filmen inte inser att ”Liten Skär och alla små brokiga” är ett av de roligaste och klurigaste konstverken på knattenivå mot rasism och för tolerans, lek och allmän brokighet är, vill jag påstå, både enögd och färgblind.

Läs mer: DN, svd, Liten skär och alla små brokiga, film

Första e-boken inhandlad

Sådärja, då var det klart. Nu har jag köpt min första e-bok och passande nog är det kurslitteraturen i kursen jag går nu, E-boksdesign och produktion som jag köpt. Men samtidigt, lite korkat kanske att köpa en e-bok när jag inte har någon läsplatta. Denna min brist ska jag väl snart råda bot på och under tiden har jag laddat ner Adobe Digital Editions på datorn. Det funkar helt ok även om jag ännu inte hittat hur - eller om - man kan göra anteckningar. Nästa steg blir att försöka trycka in boken i mobilen. Ja, och så att läsa boken förstås.

Facebook kidnappat av Big Business

Jag gillar Facebook, det gör jag verkligen. Det är trevligt att ta del av kompisars vardag och fest, tankar och åsikter. Att få små hälsningar och kommentarer, och att själv dela med sig. Särskilt som jag har vänner lite överallt som jag inte träffar så ofta.

Men nu känns det som om Facebook blivit kidnappat av Big Business, mer och mer har Fejan blivit ett skyltfönster för företag. Nyhetsflödet svämmar över av företagens "uppdateringar". En sak är de jag själv en gång "gillat" [eller "lajkat" som det heter nu]. Men jag ogillar att hela tiden få veta vilka företag mina kompisar gillar. Och det utan att kompisen ifråga valt att delge mig detta. Sedan en tid tillbaka dyker det också upp pigga förslag på företag jag förmodas gilla.

Jag förstår ju att det här är priset vi får betala för att FB är gratis. Men jag tror att Facebook riskerar sin existens genom att släppa in företagen så ohämmat.

Härlig höst

Att vara ute på långpromenad en vacker höstdag som denna är en lisa för själen. Stockholm visade sig från sin allra bästa sida. Och visst är det fascinerande att man hittar så mycket vacker växtlighet längs med den livligt trafikerade Essingeleden.

Gomorron yada yada

I Svt går dagen fort. Tiden går till och med åt fel håll. Först kommer dagens upplaga av Gomorron Sverige. Tätt följt av gårdagens Go'kväll. Men om man inte är uppmärksam kan man missa att det ena programmet är slut och det andra har börjat, för de är intill förvillelse lika i sin "nonsenhet". Möjligen med den skillnaden att morgonprogrammet är mer tjatigt. Samma nyheter rullas om och om igen och för säkerhets skull körs samma inslag en par gånger också. Och så har ju morgon-tv:n sin proffstyckarpanel som på kortast möjliga tid ska tycka till om flest möjliga frågor. Det blir sällan riktigt spännande, oftare blir det platt och trist och de är ju inte ens oense.

Sommarminnen

Idag lämnar vi ifrån oss vår "sommarbil" och det känns som en indikation på att hösten är i antågande. Passar därför på att minnas sommaren med några fina bilder.

 

Dagens skörd

Dagens tur till Tystberga var väldigt givande. Inte nog med att vi äntligen fick hem den fina tavlan från Pernilla dures hand vi sedan länge bestämt oss för att köpa. En promenad i skogen visade sig bjuda på en hel hög av skogens guld.

 

Främmande fågel

I veckan dök det upp en ny invånare i Lilla Essingens fågelkoloni. Lite trevande och försiktig stod hon [eller han?] där bland svanarna.

Att blogga eller inte blogga

Det är tankar som roterat runt i mitt huvud en tid. Och just som jag bestämt mig för att det kanske är dags att ta farväl av Bokstavligt talat, så bestämde jag mig ändå för att fortsätta.

Såatte nu blir det:

NY START ----- NYSTART

Ibland tar sig livet vändningar som man inte riktigt räknat med. Men "Livet är livet" brukade en vän säga. Och det är ju alldeles rätt. Jag kommer inte att arbeta med Barnens Bokklubb längre och håller som bäst på att ta ut riktningen för min fortsatta karriär och det känns hur spännande som helst.

Igår var det kursstart på E-boksdesign och produktion på Södertörns högskola. Vägen dit var lång - ja inte till Södertörn även om det är en bit från stan till Flemmingsberg - men mejlturerna mellan mig och Antagningsnämnden tog sig smått komiska proportioner.

Eftersom det gick så enkelt att anmäla sig via webben antog jag att man också skulle kunna använda detta eminenta media till att bifoga erforderliga bevis på att man var behörig. Men icke. Jag tänkte att "ok, de hör väl av sig och frågar efter behörighet". Men icke. Jag fick i stället beskedet att jag inte var behörig och mejlade naturligtvis och frågade vad de ville ha av mig - och hur. Till svar kom en länk till deras hemsida. Där fanns ytterligare ett antal länkar som ledde mig kors och tvärs och hit och dit, utan att jag blev så mycket klokare av det. Till slut fick jag ändå klart för mig vilka intyg de behövde och tänkte att jag skulle kunna mejla pdf-kopior av dessa. Men icke. De skulle gå med post till Strömsund. Så kom ett nytt besked om att jag inte var behörig. Då ringde jag direkt till institutionen istället och de hälsade mig välkommen till kursen.

Fel film på fel dag?

Sambon sitter och tittar på den grekiska filmen Dogtooth. Själv begriper jag inte mycket av den och sitter därför framför datorn och googlar filmen för att se vad den egentligen anses handla om. Det bästa jag kan säga om den är att fotot är stiligt. Men kanske är det bara fel dag att se filmen på. Kanske är jag bara på fel humör. Kanske är filmen helt genialisk. Egentligen.

Same same but different - eller same same

Det har väl knappast undgått någon att Dallas snart drar igång igen, efter nästan 30 års uppehåll. Visst finns där många nya ansikten, men kärnan och det som väl ändå möjliggör en comeback är att trojkan Sue Ellen, JR och Bobby finns kvar. Herrarna har grånat hår, men i övrigt är de sig väldigt lika alla tre. Och vad Sue Ellen beträffar undrar man ju om hon låtit sig bevaras i formalin hela denna tid.

Den ryska björnen slår hårt

Vad skiljer Ryssland från Sovjetunionen? Inte mycket. Nu har Pussy Riot dömts till två års fängelse för huliganism och religiöst hat. Villkorligt kan det inte bli tal om eftersom de måste genomgå social rehabilitering "för att förändra sig". Det om något luktar väl sovjetisk totalitarism.

Man passar också på att stämma Madonna på 70 miljoner för att hon under sin konsert i Leningrad - ner förlåt jag menar Sankt Petersburg - uttryckt sitt stöd för såväl Pussy Riot som hbt-rörelsen.

dn svd 

Der Sturm orsakar storm

Svenskt säljer tydligen bra i Tyskland. Framför allt svenska deckare. Så bra att ett försigkommet förlag inför höstens utgivning fejkar en ny svensk deckare och dito deckarförfattare. Der Sturm - eller Stormen som den påstås heta på svenska - uppges vara skriven av Per Johansson. Det är bara det att här i Sverige är det inte någon som hört talas om nämnde Johansson eller en deckare med titeln Stormen. Kanske hade kommit undan med bluffen om man inte hade fallit för frestelsen att låta mordoffret ha alltför stora likheter med en välkänd tysk journalist.

Att boken skulle sälja bättre om den hade svenskt ursprung kan tyckas märkligt, men kanske är det så att tyskarna anser att svenska deckare är mer realistiska. När jag var i Berlin för en par år sedan frågade en bekant på fullt allvar om det inte kändes otryggt att bo i Stockholm. Om inte Sverige var ett farligt och våldsamt land. Han hade läst Millenniumböckerna och antog att de speglade verkligheten.

Life on Mars

Det finns liv på mars. Alla har blå skjortor.
Och glada verkar de vara också. Se själva.

En feel bad-film

Abdellatif Kechiche film Svart Venus är så långt ifrån en feel good-film man kan komma. Men den är bra. Ruskigt bra. Med betoning på Ruskig. Och tyvärr bygger den på en sann historia. I början av 1800-talet kommer Sarah Baartman från Sydafrika till Europa och visas upp på en freakshow. Så småningom hamnar hon i Paris och där blir det bara ännu värre och hennes liv slutar i prostitution. Och efter sin död hamnar hon hos franska vetenskapsakademin som ivrigt söker bevisa "hottentotternas" släktskap med aporna. Först 2002 fördes hennes kvarlevor hem till Sydafrika och begravdes. 
Som sagt en hemsk film. En hemskt bra film.

Läs den!

Jag har just avslutat läsningen av Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar Kärleken, första delen i hans trilogi om hur aids drabbade Stockholm och Sverige, och jag är helt tagen.

Berättelsen kretsar kring Benjamin och Rasmus, två unga bögar som precis är på väg att "komma ut", som vi känner igen från Gardells pjäs Ömheten.Boken börjar på isoleringen på Roslagstulls infektionssjukhus där en ung man ligger för döden. Sedan förflyttas vi tillbaka till 1982 då 19-åriga Rasmus flyttar till Stockholm för att äntligen börja leva det liv han vill. Berättelsen rör sig fram och åter i tiden, från Benjamins och Rasmus barndom till berättelsens nu, men också en liten bit in i framtiden, det som komma skall.

Ibland tar Gardell själv ordet i mer faktaliknande avsnitt där han redogör för hur förtrycket mot homosexuella har sett ut genom tiderna. Man kanske tyckte att synen på homosexuella var ganska tolerant redan på 80-talet, men sett såhär i backspegeln kan man bara konstatera att den inte var det. Frågan är hur vi ser på idag om - låt säga - 30 år.

En liten morgonritual

Vi har en liten morgonritual - jag och katten. Eller egentligen är det kanske mest kattens ritual. Men i alla fall, varje morgon när hon märker att jag börjar bli färdig att gå iväg till jobbet ställer hon sig vid dörren och tittar uppmanande på mig. Det betyder att jag ska öppna dörren så att hon får inspektera trapphuset.

En kort inspektion är allt som behövs ...

... sen är hon nöjd och smiter tillbaka in i lägenheten igen.

Mer om björnsafarin

Jag har tidigare bloggat om björnsafarin i östra Finland. Nu har jag fått ordning på den korta filmsekvens jag tog med min iphone. Björnsafarin gick till så att vi promenerade ut i skogen och satte oss i en koja. Därifrån hade vi perfekt uppsikt över björnarna som kom fram och åt. Maten hade placerats ut för att locka fram dem, men det var vilda björnar som lever fritt ute i skogen. Jag tror nog de visste att vi fanns där även om vi blivit tillsagda att vara tysta, men eftersom de hade gott om mat brydde de sig inte. Det var en lite småkuslig tanke att vi promenerat fram och åter genom en skog där det tydligen kryllar av björn.

Fascinerande Björk

Igår kväll avslutades alltså mina festivaldygn med Björk på Stockholm music & arts och det var en upplevelse för både öron och ögon. Med en peruk/huvudbonad som påminner om en överdimensionerad geisha-håruppsättning och en tunika bestående av vad som närmast ser ut som garntrådar rörde hon sig fram och tillbaka på scen framför den isländska kören Graduale Nobili. På tre stora skärmar flödar stjärnhimmel, havsdjur och psykedeliska mönster. Och så musiken, som svårligen låter sig beskrivas, ömsom entonig mässande och ömsom bombastisk.

Jag gillar att Björk, via en av skärmarna innan konserten började, bad att publiken inte skulle fota eller filma utan istället delta i upplevelsen. Och jag gillar att hennes önskan hörsammades av så gott som alla och att man därför slapp se alla dessa kameror och smartphones som annars ofta skymmer sikten. 

I gengäld lovade hon lägga upp foton på sin sajt för alla att hämta och här är ett av dem.

Mer om konserten här och här

Ännu en dold sjukdom

Det är fantastiskt hur många dolda sjukdomar kvällstidningarna ständigt upptäcker. Och jag som trodde att de som jobbar där är journalister och inte läkare.

Snart färdigfestivalat

Några hektiska festivaldagar närmar sig slutet och slut är även jag snart. Onsdag och torsdag var det Pride som gällde och torsdagens schlagerkväll inleddes traditionsenligt med förfest hos goda vänner.

Där vi bland annat testade hur många som rymdes på värdparets balkong.

För en del blev det lite för mycket av det goda.

I fredags var det Stockholm music & arts tur. Där blev jag så hänförd av Patti Smith att jag inte ens fick upp kameran. Men hon var grymt bra.

Igår var det dags för Pride igen. Med parad och Lena Philipsson som största behållning.

Ikväll avslutas dessa intensiva dagar med Björk på Stockholm music & arts. Puh.