Årets bästa

Det hör ju till att man såhär årets sista skälvande timmar ska göra någon sorts summering av året som gått. De riktigt ambitiösa tar sig an hela decenniet men det tänker inte jag göra. So I give to you

Årets bästa

Läsupplevelse: Jonathan Litells De välvilliga är en bok som etsat sig fast i mitt minne [och med tanke på mitt minnes teflonkaraktär är det en bedrift].

Film: Här har jag inte lika lätt att välja men det får bli Det vita bandet av Michael Haneke. Tätt följd av Lee Daniels Precious.

Konsert: Lätt val. Madonna i Helsingfors [hade i och för sig inte så många konsertupplevelser under året att välja mellan].

Upplevelse: Också det ett lätt val. Vandringen på Inkaleden och ankomsten till Machu Picchu.

Teaterbesök i Uppsala

I går såg jag "7:3 Återbesöket" på Uppsala stadsteater. Metafilm heter det när man gör film om film. Om begreppet metateater har samma betydelse inom teatern vet jag inte men det här är i alla fall en föreställning om en föreställning. Närmare bestämt handlar det om Lars Noréns uppsättning 7:3. Uppsalaensemblens tolkning av händelseförloppet är inget annat än rena lustmordet på Norén. Han framställs som både naiv och manipulativ som beskäftig och pretentiös. Det hela är ganska underhållande och jag har inget emot att man driver med Noreén men däremot känns det aningen stötande att internerna framställs som de vettiga och sansade i sammanhanget.

Recensioner: SvD, DN

00-tal

Här har jag gått och funderat på ett vettigt sätt att summera 2009 och så upptäcker jag att tidningar och bloggar som bäst håller på att summera hela 00-talet. Och jag som inte ens riktigt tagit in att vi redan avverkat 2000-talets första decennium. Vrooom! Bara sådär.

Om jag ska nämna något som är signifikant för 00-talet så stavas det INTERNET. Internet som mötesplats. Internet som kommunikation Det bloggas och delas och uppdateras på diverse digitala mötesplatser. Jag vet inte om det bara är jag, men nu när vi har allt detta runt oss och tar det som en självklar del av vardagen så har åtminstone jag svårt att minnas hur det var då när Internet fanns bakom en hopplöst långsam modemuppringning eller när Internet inte fanns alls.

1999 var jag och sambon i Nepal och Bhutan. Det var en resa som bland annat omfattade en veckas fotvandring i Himalaya och våra föräldrar var lite oroliga och ville att vi skulle höra av oss när vi kom tillbaka till Katmandu igen efter vandringen. Jag har inget minne av att det fanns några Internet-caféer i Katmandu och om det hade funnits det hade det inte spelat någon roll för ingen av våra föräldrar och inte heller min bror hade ändå Internet. I stället skickade vi ett fax från vårt hotell till min bror och talade om att allt gått bra.

Idag såg jag på Facebook att en av mina kompisar uppdaterat sin status från ett café i Katmandu med trådlöst nätverk.

Julpussel - Pusseljul

I vår familj finns ingen tradition av att lägga pussel. Men så önskar sig plötsligt brorsdottern ett 1000-bitarspussel i julklapp och då ska hon såklart få ett 1000-bitarspussel i julklapp.

Minns nu första meningen "i vår familj finns ingen tradition ..." Således vet jag inte särskilt mycket om pussel utan inhandlar första bästa pussel som kommer i min väg. Det råkar nu bli ett s.k. Wasgij-pussel.

Julafton kommer och paket öppnas och pusslet ska såklart läggas. Som de ovana pusselläggare vi är utgår vi [förstås] ifrån bilden som visas på kartongen och börjar sortera bitar och försöka pussla ihop dem. Som tur är råkar vi uppmärksamma en liten text på kartongens framsida om att bilden på kartongen inte är den bild som vi ska försöka pussla ihop. Ack och ve och en och annan svordom. Men kul hade vi och även om undertecknad var tvungen att lämna de pusslande innan vi var helt klara så kom det till slut ett MMS: "We fix it" Och här ser ni resultatet:

The sax man

Det går hur bra som helst att spela saxofon liggande.

Töväder

I och för sig lite trist att det töade idag, men då kunde vi i alla fall bygga en snökykta. Att det sen var stört omöjligt att få ljuset att brinna på grund av rådande halva stormbyar är en helt annan historia.

Tematrio Jul

Lyrans tematrio den här veckan behandlar lämpligt nog julen.
"Berätta om tre 'någonting' med jultema", lyder hennes uppmaning.

Boken jag läser just nu passar alldeles utmärkt in tycker jag, för det är Om Jesus av Jonas Gardell. Jag har inte hunnit så långt ännu men det verkar verkar bli en intressant läsresa. Gardell försöker skilja mannen från myten genom att så nogsamt det är möjligt såhär ungefär 2000 år senare bringa reda i vad som är historiskt möjligt eller troligt att veta om Jesus liv och bedrifter.

Tvåan får bli Charles Dickens En spökhistoria vid jul (ibland även kallad En julsaga) om den snåle enstöringen Scrooge som inte alls bryr sig om julen. Men när han sitter där ensam en kväll precis före jul får han besök av en vålnad som också ger honom möjlighet att göra ett val som kommer att påverka hela hans liv.

Och till slut skulle jag så gärna vilja svara Kalle Ankas jul på TV. Men tyvärr så funkar inte det programmet längre som den julstämningsförhöjare det en gång gjorde. I stället är det julmusiken som får ta tredjeplatsen. De där låtarna man bara plockar fram till jul. Det kan vara såväl klassiska julsånger som moderna poplåtar, bara det är jul. Två av mina favoriter skrev jag om så sent som i mitt förra inlägg.

Julfriden närmar sig

Julfriden börjar så smått att infinna sig här hos Bokstavligt talat. Det modesta julpynt vi brukar ha här hemma är på plats och den första portionen julgröt är uppäten. Men julpynt och julmat i all ära. Det jag nästan tycker bäst om med julen är att jag får plocka fram och lyssna till härlig julmusiken igen. Min absoluta favorit de senaste åren har varit Anne Sofie von Otters "Home for Christmas" men nu har jag fått en ny favorit och det är min goda vän Erik-André Hvidsten som i år kom med skivan Decembernatt.

Den som älskar något annat

Periodvis läser jag - jag riktigt frossar i - deckare. Men så lika plötsligt som en sådan period dyker upp, lika plötsligt ledsnar jag på genrens alltför typiska berättarmönster. Nu är jag ganska less på deckargenren sedan en tid tillbaka. Ändå plockade jag upp en pocket som legat och drällt i bokhyllan ett tag. Det var Karin Fossums Den som älskar något annat och den var riktigt bra. Den var inte fullt så klichéfylld som denna genre ofta är. Bara en sån sak som att kommissarien inte var frånskild med relationsproblem till höger och vänster och älskade opera och drack för mycket.

Ett medelålders par gör ett makabert fynd under en skogspromenad då de hittar en liten pojke död, endast iklädd en t-shirt. Kommissarie Sejer och hans kollega Skarre sätter högsta prio på detta fall. Särskilt som ytterligare en pojke försvinner från orten och man misstänker att man har att göra med en seriemördare.

Förutom själva mordutredningen tar boken oss med in i förövarens psyke. Men det som jag nästan tyckte var allra mest intressant - och kusligt - var den del som handlade om paret som hittade kroppen. Deras äktenskap befinner sig på katastrofens rand och man sitter hela tiden som på nålar och är rädd att något otäckt ska hända.

Läsplatta

Bonnier R & D har tillsammans med BERG tagit fram en prototyp på en läsplatta. De har låtit sig inspireras av webb och iPhone när det gäller funktionalitet samtidigt som de på skärmen vill bibehålla känslan från ett fysiskt magasin i design och jag måste säga att av det som visas i denna filmsnutt så tycker jag att de har lyckats. Jag vill ha en sån läsplatta och jag vill ha den NU.


Mag+ from Bonnier on Vimeo.

00-tal

Jag märker att man så smått har börjat resumera 00-talet på bloggar och i tidningar. Själv har jag svårt att ens minnas vad som är värt att resumera av år 2009. Att minnas ett helt decennium kräver tid och tankemöda, men i väntan på att den rätta inspirationen för dylik tankeverksamhet ska komma så kan jag tipsa om DN:s lista över 00-talets största författarbråk. Två "bråk" som inte finns med på den listan är dels GW Persson m.fl. vs Camilla Läckberg m.fl. med anledning av att GW liknade Läckbergs böcker vid Min häst och menade att hon skrev son Nicke Lilltroll. Ett annat "bråk" som ligger närmre i tiden är den diskussion som uppstod i och med att Jerker Virdborg med flera skrev "Manifest för ett nytt litterärt decennium"

Just nu på Barnens Bokklubb

Just nu råder febril aktivitet här på Barnens Bokklubb när juryn påbörjat det digra arbetet med att gå igenom alla bidrag till Högläsningstävlingen. Närmare 2000 bidrag ska de gå igenom innan de kan välja vinnare.

Fler bilder på bloggen.barnensbokklubb.se
Barnens Bokklubb

Tematrio vänskap

Hos Lyra är vänskap ämnet för veckans tematrio.

Den första boken jag kommer att tänka på är Janne min vän av Peter Pohl. Den gjorde ett oerhört starkt intryck på mig när jag läste den och fastän det är några år sedan nu så har den etsat sig fast i mitt minne. Vänskapen mellan Krille och Janne är väl inte vad man kan kalla en jämlik vänskap. Krille släpper in Janne i sitt liv och är öppen. Men Janne är undanglidande och vill inte gärna berätta om sig själv. På grund av det blir det inte heller någon direkt djup vänskap, men för Krille är ändå Janne en väldigt viktig person.

Bok nummer två är Den hemliga historien av Donna Tartt. Det är en ganska destruktiv vänskap som skildras här. Det som börjar som ungdomligt sökande efter att finna sig själva i den perfekta festen, att med hjälp av droger uppnå någon slags dionysisk extas, slutar med en katastrof som binder vännerna samman för all framtid. Vare sig de vill det eller ej.

Och den tredje får - efter en hel del grubblande - bli Mannen som älskade Yngve av Tore Renberg. Här finns Jarle och Helge som kännt varandra länge. De är vänster, de är politiskt engagerade och upplysta. De gillar rock, de är tajta och vet var de har varandra. Men så träffar Jarle Yngve, hans totala motsats. En sportkille som varken är särskilt intresserad av politik eller av musik. Ändå kan inte Jarle låta bli att tänka på Ynge, han dras till honom. Det är en slags förälskelse.

Det vita bandet

Det vilar något hotfullt över så gott som varje scen av Hanekes film Det vita bandet. Vi befinner oss i en liten tysk by året innan första världskriget bryter ut. Baronen, prästen och läkaren är män med makt. Och de utövar den obönhörligt. Deras makt drabbar såväl inom familjen där framför allt barnen är utsatta, som lantarbetarna i byn. Missnöjet gror och och en rad våldsamma händelser inträffar vilket leder till hat och misstänksamhet. Ingen har sett något. Ingen vet vem som är skyldig till de olika dåden. Inte ens vi i publiken. Även om mycket pekar på att barnen är inblandade.

Berättartempot är långsamt men ändå - eller kanske just därför - sitter jag på helspänn och de nästan 2½ timmarna går snabbt. Filmen är bra och på något sätt gripande mitt i all sin iskyla.

DN, SvD

Lucia

Det är Lucia idag och då kom jag att tänka på en ungdomsbok med samma namn, skriven av Cannie Möller. Nu handlar inte Cannie Möllers bok Lucia så mycket om själva luciafirandet utan om främlingsfientlighet och rasism. Lucia är 15 år, adopterad och mörkhyad. Jimmie är ljus och har kompisar med rasiståsikter. Men de två möts och blir kära i varandra. De försöker smyga med sin kärlek, men det går inte i längden och rasistgängets tråkningar och trakasserier eskalerar för att nå sin kulmen på det mångkulturella luciafirande där Lucia ska vara lucia.

Boken kom ut för flera år sedan och verkar inte helt lätt att få tag på idag, men är minst lika aktuell (om inte mer) nu som då.

Julhets del II

Varje fredagsmorgon har vi veckomöte på jobbet. Så här i december "mysar" vi till det med en adventsljusstake och i morse märkte jag att något var fel.

- "Oj", sa jag " det har blivit fel, någon har tänt ett ljus för mycket" (det var nämligen tre ljus som var tända)
- "Nej, vad menar du?", kontrade mina kolleger.
- "Men det är ju inte tredje advent redan nu på söndag."
- "Jo, det är det visst det. Och sen är det julafton."

Och jag har fortfarande knappt ens börjat köpa julklappar!!

Knapert med kunglig poesi

Det är synd om Daniel och Viktoria. Ni vet kronprinsessan och hennes blivande make. För nästan ingen av de tillfrågade poeterna vill skriva kärleksdikter till deras ära inför deras bröllop nästa sommar.

Det är lite synd om Mårten Castenfors också. För det var hans idé att be ett antal svenska poeter att skriva kärleksdikterna. Han tänkte att de skulle bilda en slags konstinstallation och höras längs med Strandvägen, inlästa av skådespelare från Stockholms stadsteater.

Kristina Lugn, Gunnar Harding, Göran Sonnevi och Göran Greider hör till dem som tackat nej enligt DN. Pamela Jaskoviak tackade först ja men när hon insåg att så många andra tackat nej så ändrade hon sig. Hon tyckte kanske att det var pinsamt. Men om det är så, tycker jag att det är pinsamt.

Den mest älskade svenska boken

Hans på Du är vad du läser inbjuder alla att vara med och rösta fram den mest älskade svenska boken. Och det gör man genom att lista sina egna favoriter. 10 kandidater får man lista och mina 10 kandidater är:

Dvärgen av Pär Lagerkvist
Singoalla av Viktor Rydberg
Juloratoriet av Göran Tunström
Jerusalem av Selma Lagerlöf
Samlade dikter av Edith Södergran
Majas morsas kompis sambo av Katarina Kieri
Janne min vän av Peter Pohl
Bödeln av Pär Lagerkvist
Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf
Människohamn av John Ajvide Lindqvist

Tematrio sjukdomar

Veckans Tematrio sjukdomar visade sig vara mycket svårare än vad jag först trodde. Visst känner jag till många böcker som på ett eller annat sätt handlar om eller berör någon form av sjukdom, problemet är bara att jag inte har läst dem.

Innan jag dör av Jenny Downham. 16-åriga Tessa ska snart dö i leukemi, men innan hon dör är det några saker hon vill prova på så därför gör hon en lista. Den här boken är både rolig (ja faktiskt) och väldigt sorglig.

Roman med kokain av M Agajev. En suggestiv och gripande skildring av en ung mans gradvisa förfall på grund av kokainmissbruk. Det var många år sedan jag läste denna bok, men den har etsat sig fast i minnet.

Aj! eller när jag hamnade på sjukhus av Ann Forslind. En bilderbok om 5-åriga som vaknar en natt och mår så dåligt att hennes föräldrar måste ta med henne till sjukhuset där hon får stanna tills hon blir frisk.

Trista etiketter

Jag kan inte låta bli att reagera på Adlibris uppdelning av böcker i sina julklappstips. Från 0 till 12 år är man barn men sedan blir man tonårsjtej och tonårskille. Tipsen till killarna innehåller övervägande spännande böcker lite mer hårdkokt. I tipsen till tjejerna handlar det i första hand om kärlek och relationer. Vi vuxna klarar oss inte heller ifrån uppdelning. Där finns böcker för henne och för honom, liksom böcker för mormor/farmor och böcker för morfar/farfar. Ganska trist att sätta könsetiketter på böcker tycker jag.

Simons katt

Simons katt blev kändis genom YouTube, men till min stora glädje upptäckte jag att han också finns i bokform. Boken är en tjock liten knubbis med mjuka pärmar som innehåller massor med roliga bildstrips och Simons katt är precis lika underhållande i bokform som på film.

Simons katt skulle lika gärna kunna vara vår katt. Likheten är slående, men så säger säkert alla kattägare. För även om katter har en stark personlighet så är de ändå ganska lika världen över. Eller kanske är det vi mattar och hussar som är ganska lika, och skämmer bort de små liven på samma sätt oavsett om vi bor i Stockholm eller New York.

Högläsningstävlingen

Jag har ju redan tidigare bloggat om alla fantastiska bidrag som har kommit in till Barnens Bokklubbs högläsningstävling. Nu har tävlingstiden gått ut och vi får knappt plats på kontoret längre för de sista dagarna vällde det in bidrag. Och efter att den här filmen gjordes ringde posten och sa att de hade 8 - ÅTTA! - stora trådkorgar med paket att leverera. Det är underbart att se vilken kreativitet den här tävlingen har givit upphov till och jag önskar att alla klasser skulle få vinna, för vi har fått in så otroligt mycket fina bidrag.

Julklappsgissning

Min brorsdotter har "slut på" böcker, fick jag höra av hennes mamma.
"men jag tror att jag kanske får flera nya av faster i julklapp"

Ett mindre smickrande pris

Det finns priser för nästan allt, verkar det som. Jag läste idag att brittiska magasinet Literary Reviews gett årets "Bad Sex in Fiction"-pris till Jonathan Littell för hans sexskildringar i De välvilliga. Ett pris som funnits i sjutton år.
Jag läste den boken i februari i år och den framstår som en av årets stora läsupplevelser för mig. När jag tänker på den så är det knappast sexskildringarna jag minns, vilket kanske kan vara ett tecken på att de var dåliga - eller bara helt ointressanta i en för övrigt mycket intressant och läsvärd bok.

DN, SvD

Julhets del I

I år ...
... tänkte jag tidigt i höstas.
I år minsann ...
... sa jag till mig själv
ska jag vara klar med alla julklappar jättetidigt.

Det är visserligen bara 2 december än, men har jag köpt några julklappar?
Nej ...
... kan jag avslöja
inte en enda.

Dags för lucköppning

1 december. Den dagen var en efterlängtad höjdpunkt när jag var liten. Då började TV:s julkalender och så var det ju dags för LUCKÖPPNING. Hur magiskt spännande var inte det? Idag kanske entusiasmen har mattats av något men jag blir fortfarande glad när jag ser en fin julkalender. Som till exempel Helena Willis snygga och roliga kalender som finns både på papper och digitalt på Barnens Bokklubbs hemsida.

Oj vilka fina böcker

Jag upphör aldrig att förundras över Stina Wirséns förmåga att få fram så mycket känslor med så få streck. I april nästa år kommer två nya småbarnsböcker från hennes hand. Oj och Hej, heter de och av det jag sett så blir de helt underbara.

Kreativiteten flödar

Tiden för att lämna sitt bidrag till Barnens Bokklubbs högläsningstävling lider mot sitt slut och här på kontoret tar vi emot bidrag från skolklasser runt om i hela Sverige.
Och många bidrag är det... Och fina bidrag är det ...
Det är fantastiskt hur kreativiteten har flödat.
Här finns allt från stora affischer och egenhändigt gjorda böcker till tredimensionella landskap, skulpturer och digitala bildspel.

En skräckupplevelse

Idag hade jag en nära döden upplevelse när min iPhone helt plötsligt var tvärdöd!!! Försökte först lugna mig själv med att den förmodligen laddat ur (men misstänkte att det inte var det som var problemet) vilket jag fick bekräftat när jag kom hem och stoppade phonen på laddning. Ingenting.Panik och stor katastrof. Men tack gode någon för Internet. En googling på "tvärdöd iPhone" och vips var jag inne på ett forum där någon med samma skräckupplevelse hade fått svar och förslag på lösning av problemet. Nervöst följde jag samma instruktioner och kunde andas ut. Den konstgjorda andningen fungerade och min iPhone återvände till de levandes skara.

Nu ligger den med dropp (=eltillförsel) och vilar upp sig.

PS. Kan meddela att min sambo suckande utbrast: men herregud det är ju bara en telefon.
Vadå "bara en telefon, det är ju en iPhone"

Stockholms filmfestival - The Road

Stockholms filmfestival har i år en sektion kallad Apocalypse och ur den sektionen plockade vi kvällens film The Road som bygger på Pulitzervinnaren Cormac McCarthys bok. Och apokalyps fick vi. Det här var en plågsamt dyster film om en far och sons kamp för överlevnad i en värld som knappt längre lever. Allt är grått och dött och kallt och det regnar nästan hela tiden (underligt att det alltid regnar så mycket i dystopier). Genom detta dystra landskap driver ett fåtal människor fram - i grupp eller en och en - i en brutal kamp för överlevnad. Samhället har helt slutat att fungera, ja samhället finns inte längre. Det gäller att äta eller att ätas. Och genom detta eländeslandskap får vi alltså följa pappan och hans 10-12-åriga son på en till synes ändlös vandring söderut.

Det här är en väldigt stark film och jag gillar dystopier även om de ofta använder klichéer som gärna återkommer i film på film. Som regnet, det gråa, smutsen och det laglösa för att bara nämna några.

Augustpriset

Igår delades det ut Augustpriser. Om priset i skönlitterära klassen - De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg - var väntat så bjöd priset i barn- och ungdomsboksklassen på en desto större överraskning. Det var nog inte många som hade tippat att Skriv om och om igen av Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lilian Bäckman skulle vinna.

Det är på sätt och vis kul att en faktabok uppmärksammas även på barn- och ungdomssidan, men samtidigt känns det som ett konstigt val. Skriv om och om igen är förvisso en bra bok som ger skrivtips och inspiration till alla som tycker om att skriva och vill utveckla sitt skrivande. Samtidigt känns det skevt att en faktabok tävlar i samma kategori som fiktion. Och när jag nu ändå är inne på detta med kategorier så är det också tokigt att bilderböcker tävlar i samma kategori som kapitelböcker och ungdomsböcker och att poesi tävlar med skönlitteratur.

DN . SvD . Augustpriset . intressant.se

Tematrio Banböcker

Veckans tematrio heter Barnens favoriter. För min del blir det mina favoriter bland barnböckerna men hur ska jag kunna välja? Hur ska jag kunna begränsa mig till tre stycken? Det är näst intill omöjligt.

Böckerna om Pettson och Findus av Sven Nordqvist måste definitivt vara med. Kul att läsa för den vuxne och roliga att lyssna till och titta i för barnen. Jag läste dem för mina brorsbarn när de var små. Stackars Pettson och När Findus var liten och försvann hör nog till favoriterna bland Pettson- och Findusböckerna.

Lill-Zlatan och morbror raring och Kenta och barbisarna av Pija Lindenbaum och nästan allt som hon har gjort.

Nalle Puh av A.A.Milne. Gamla klassiska underbara Nalle Puh tycker jag fortfarande om att läsa i. De gör mig glad! Och det är förstås kapitelböckerna Nalle Puh och Nalle Puhs hörna jag menar.

Stockholms filmfestival - Mr Nobody

Jaco Van Dormaels film Mr Nobody börjar år 2092 med direktsändningen från 120-åriga Nemos dödsbädd. Han är den sista människan som kommer att dö av ålderskrämpor eftersom man nu kan återskapa celler. Redan det en skrämmande tanke men inte filmens huvudtema. I stället är filmen en hisnande resa i tid och rum. Här blandas filosofi och vetenskap på ett sätt som gör att det gäller att vara alert för att hänga med i händelseförloppet. Den centrala frågan är om man verkligen måste välja bort något? Kanske tiden kan inta flera dimensioner så att man kan välja till allt i stället? Filmen är lite som en "Sliding doors" men i stället för antingen eller så blir det både och. Sliding doors är inte den enda blinkningen i Mr Nobody. Andra filmer, vetenskapliga och kvasivetenskapliga teorier och till och med Platons grottliknelse finns med.

Filmen är bra och intressant och ger upphov till många tankar och diskussioner. Det som möjligen drar ner betyget något är att den är lite för lång. Tidshoppen fram och tillbaka dras ett par gånger för mycket. Några små "darlings" hade Van Dormaels gott kunnat klippa bort.

Shoppingrunda med förhinder

Intressant att notera efter dagens besök i ett otal olika klädbutiker är att någon verkar ha bestämt att vi alla ska klä oss i olika nyanser av rosa, rött eller lila nu. I butik efter butik återfanns samma färgskala. Mångfald eller enfald?

Walking on sunshine

Tänk vad en blå himmel kan åstadkomma. Livsandarna vaknar och gnuggar yrvaket sömnen ur ögonen. Efter en särdeles grå och regnig november vaknade Stockholm upp till strålande solsken och stadens invånare skyndade sig ut och intog staden. Parker och promenadstråk fick liv och rörelse igen. Människor gick, joggade och strosade omkring.

Film film och åter film

Igår kväll såg vi två filmer. Men efter att i förrgår ha sett - och bedårats av - Precious så kändes de lite tama. Först ut var The Maid. Den var helt ok, men jag ställer mig ändå frågande till hur den kunde få Sundancefestivalens jurypris. Men ganska underhållande i alla fall. Film nummer två var vietnamesika Adrift men då höll jag faktiskt på att somna. Den var inte direkt dålig, men för händelselös. Kvällens film blir Drew Barrymores regidebut Whip it.

SvD

Antologier

Det är något med antologier som ger oss habegär. För jag är väl inte ensam om att falla i trans så fort jag ser en ny fin antologi med sagor eller visor eller med rim och ramsor? Vackert inbundna böcker med en härlig blandning av det bästa - gammalt eller nytt - och så alla de fina illustrationerna! Jag har varken små eller stora barn att läsa böckerna för men ändå har jag svårt att stå emot när det kommer någon ny snygg antologi. Och inte läser jag så mycket i dem själv heller. Men jag vill äga dem. Jag vill ha dem i min bokhylla för att ibland kunna plocka fram och bläddra i dem.
Och snart kan jag se fram emot två nya fina titlar. Idag fick vi se provtryck på två antologier som kommer i april nästa år. Så det är bara att vänta.

Äntligen Filmfestival

Hon är fattig och hon är fet. Hon blir hunsad och hånad och hennes familj har inte någon trygg famn att erbjuda. Tvärtom. Hon blir utnyttjad och utsatt för övergrepp. Så ser 16-åriga Precious liv ut. Och det är henne den suveräna filmen Precious som invigde Stockholms filmfestival handlar om. Så plötsligt mitt i all denna misär får hon chansen att börja i en alternativ skola och blir sedd av läraren där och ett litet bräckligt hopp smyger sig in i Precious och i oss biopublik som sitter andäktigt tagna av denna film.

Efter filmvisningen var det ett face to face med regissören Lee Daniels som berättade om sin film och svarade på frågor. Upprinnelsen var boken Push av Sapphire som filmens manus bygger på. Den grep honom starkt och lämnade honom ingen ro förrän han lyckades övertala Sapphire att få filma den.

DN, SvD Stockholms filmfestival

Tematrio Astrid Lindgren

Astrid Lindgren är tematrio hos Lyran den här veckan. "Berätta om tre böcker/serier/figurer/filmer ur Astrid Lindgrens värld som ni tycker extra mycket om" och jag väljer mina topp-tre av hennes figurer.

På en överlägsen förstaplats kommer Tjorven. Jag älskade Tjorven när jag var liten. Och det är tv-serie och filmer jag tänker på. Jag tror inte ens jag visste att hon fanns i bokform.

På andra plats kommer Emil i Lönneberga. Jag är väldigt förtjust i tonen i de berättelserna och att de berättar en del om hur det kunde vara förr i tiden.

Och som trea kommer Pippi Långstrump. Som vuxen kan jag tycka att hon är en jobbig unge, men som barn gillade jag hennes frimodighet och påhittighet.

Trafiktestet

Sådärja, nu kan alla barn (och vuxna) testa sina trafikkunskaper.




På vilken sida av vägen ska man gå egentligen och varför ska man använda hjälm? Testa dina trafikkunskaper i Barnens Bokklubbs trafiktest. Alla som klarar testet får ett eget körkort att skriva ut.

Till testet

Kieri och Nilsson

När två av Sveriges bästa ungdomsboksförfattare skriver en bok tillsammans blir åtminstone jag väldigt nyfiken och det var med ganska högt ställda förväntningar jag började läsa I det här trädet av Katarina Kieri och Per Nilsson. Jag blev inte besviken.

Det handlar om Siri och Jakob. De bor nära varandra. Två ensamma tonåringar som rör sig i cirklar runt varandra. Ibland stöter de på varandra. Fågelflickan och Vilsenpojken. De noterar varandra, men de känner inte varandra.

I början funderade jag över vem som skrivit vad i boken. Om den ena skrivit Jakobs kapitel och den andra Siris – det är så boken är uppdelad – men eftersom berättelsen grep tag i mig slutade jag tänka på det och bara njöt av läsningen.

Regn stoppar joggingrunda

Ett ihållande regn satte under lördagsförmiddagen stopp för motionsjoggaren AnnCharlotts planerade joggingrunda. Men AnnCharlott låter meddela att hon inte blev alltför nedslagen över det inträffade.
"Jag kröp ihop i soffan och läste en bra bok i stället."
Vidare kan meddelas att boken heter I det här trädet och är skriven av Per Nilsson och Katarina Kieri.

Astrid Lindgren-priset

Lena och Olof Landström fick i går ta emot årets Astrid Lindgren-pris för ”förtjänstfullt författarskap inom barn- och ungdomslitteraturen”. Astrid Lindgren-priset har kanske kommit lite i skymundan av det mer prestigefyllda ALMA-priset men är en väl så fin utmärkelse som har delats ut ända sedan 1967.

Paret Landström har jobbat såväl ihop som var för sig. Nisses nya mössa var deras första gemensamma alster, men mina favoriter är deras böcker om de supersöta och lite småkorkade [ursäkta] fåren Bu & Bä.

SvD, DN

En gammal goding

För några kvällar sedan såg jag Blade Runner igen. Denna kultrulle från 1982 som för några år sedan relanserades med tillägget The Final Cut. När filmen kom för nästan 30 år sedan kändes säkert 2019 väldigt avlägset. Idag betydligt närmare och det känns inte så troligt att bilen ska vara utbytt mot någon slags svävare och att människorna koloniserat rymden. Men ok, det var det väl inte så många som trodde 1982 heller.

Så håller filmen då? Jo ganska bra ändå. Trots att vi idag är bortskämda med finslipad digital teknik så känns scenografin ändå trovärdig och storyn berör och engagerar fortfarande. Åtminstone mig. Men det är klart att den lider lite av alla de klichéer som dystopier ofta är lastade med. Som detta eviga regn. Att det är mörkt hela tiden och överallt. Att det är smutsigt och trasigt och förfallet.

Babbel i Babel

Jag brukar gilla Fredrik och Filip [Wikingsson och Hammar] men i kvällens Babel var de mer än lovligt speedade och pratade oavbrutet i munnen på varandra och på alla andra. Anledningen till att de gästade programmet var förstås deras bok Tårtgeneralen. Den har jag inte läst så den kan jag inte uttala mig om. Däremot hajade jag till när jag läste ett citat av dem i SvD häromdagen med anledning av att de jämförts med andra tv-kändisar som skrivit böcker: "Det står verkligen Albert Bonniers på boken, inte Frida förlag." Lite väl onödigt snobbigt tyckte jag.

Läste sedan vad som sagts i sin helhet i SvD på nätet och då blev det lite mildare: "- Jag [Filip Hammar] blev lite beklämd när jag såg artikeln "Här är tv-stjärnorna som släpper böcker" där vi jämfördes med Carolina Gynning och Andreas Carlsson från "Idol". Inget ont om dem, men vi har spänt bågen lite hårdare. Det står verkligen Albert Bonniers på boken, inte Frida förlag." Där ser man hur man kan vrida till saker genom att bara citera valda delar av det som sagts.

Sekvenser

Vänder mig om i dörren och skickar en slängkyss mot katten.
Drar igen dörren och låser.

En scen som upprepas varje morgon. Men just idag drabbas jag av det repetitiva i den. Som att jag ser mig själv skicka slängkyss mot katt.
Dra igen dörr och låsa.
Om och om igen. Som små korta filmsekvenser.

Som när man på film vill visa att tid förflutit utan att något väsentligt inträffat.

Tematrio pappor

Igår var det fars dag och idag är det Tematrio pappor. Tre böcker som handlar om pappor.

Mauz av Art Spiegelman - Otroligt gripande serieroman där författaren berättar om sin pappas upplevelser i koncentrationsläger under andra världskriget.

Peters baby av Gun Jacobson - 16-åriga Peter ställs inför det faktum att han är en väldigt ung pappa med ansvar för en liten baby. Det är många år sedan jag läste den boken så jag minns den inte i detalj och har svårt att avgöra som den skulle hålla för omläsning idag.

Alfons Åberg av Gunilla Bergström - Nu handlar ju böckerna främst om Alfons, men hans pappa spelar ofta en så pass stor roll i berättelserna att jag tycker att han platsar här.

Fars dag

Tur att det varit fars dag i dag.
Det kan ju alltid användas på ett bra sätt och då menar jag inte "köpa slips".
Nej här handlar det om att bjuda på middag.
Men innan middagen laddar vi upp med gardiner och gardinstång som liksom väntar på att komma på plats.
Och lämplig plats är väl då på väggen någonstans i närheten av ett fönster.
Alltså borrmaskin och andra lämpliga verktyg förbereds.
Pappa anländer.
- Du, maten är inte riktigt klar än men det finns lite du kan pyssla med i gästrummet...

Sedan. Maten uppäten. Gardinerna på plats. Allt är frid och fröjd.

Filmfestivalen närmar sig

Hämtade ut biljetterna till årets upplaga av Stockholms filmfestival idag.
Om elva dagar drar det igång och som vanligt ska vi börja med att se invigningsfilmen som i år är Precious.

Alla borde läsa ungdomsromaner

På redaktionsmötet i dag var vi alla rörande överens om att alla borde läsa ungdomsromaner. I alla fall alla högstadielärare, skolkuratorer - och för all del föräldrar - eller andra andra som på ett eller annat sätt har med tonåringar att göra. En bra ungdomsroman som träffande lyckas beskriva vad som är viktigt i en ung människas liv ger nycklar till förståelse och väcker hågkomster. Jag läser just nu ett manus som jag tror kan hitta fram till tonåringarna på samma sätt som Katarina von Bredows och Johanna Lindbäcks böcker. Det känns så på pricken och lika väl som jag tror att tonåringarna kommer att känna igen sig boken så påminns jag om alla känslostormar det innebar att vara 15-16 år.

Det är ju det som är så fint med böcker över huvud taget, att de låter oss titta in i andra världar och i bästa fall leder till att vi får ökad förståelse för varandra och andra.

Tematrio film

Bok som film är Lyrans tematrio den här veckan och det passar ju bra såhär i filmfestivalstider, när jag som bäst kryssar och pysslar för att kunna se så många filmer som möjligt under Stockholms filmfestival.

Temat är tre filmer där jag även läst boken/böckerna. Vilken var bäst, boken eller filmen?

1. Timmarna - underbar filmatisering av Michael Cunninghams underbara bok om tre kvinnoöden i tre tider. Jag har faktiskt svårt att avgöra vilken som är bäst.

2. Högläsaren - här är ändå Bernhard Schlinks bok bättre, men filmen rörde mig ändå också den till tårar. Intressant att notera att det är Stephen Daldry, samma regissör som gjorde Timmarna. Han har ett lyhört sätt att förmedla böckernas stämning och känsla till vita duken.

3. Populärmusik från Vittula. Niemis Augustprisbelönta skröna om en uppväxt i Tornedalen. Jag tyckte bättre om filmen för jag var inte så väldigt förtjust i boken.

Arvstvisten efter Stieg Larsson går vidare

Stieg Larssons Millenniumtrilogi gör succé och säljer miljonupplagor runt om i världen. Filmerna går också bra och nu knackar Hollywood på dörren och vill göra sin egen version. Samtidigt pågår en utdragen arvstvist mellan Stieg Larssons far och bror som en part och hans sambo Eva Gabrielsson som den andra parten.

I dagens SvD går pappan och brodern ut i en intervju och erbjuder Eva Gabrielsson 20 miljoner vilket gjorde mig förvånad. Inte så mycket för att de erbjuder henne pengar, men för hur detta sker. Det synes mig lite märkligt att de använder sig av media som mellanhand och förmedlare framför sitt erbjudande i en intervju i. Och mycket riktigt så låter inte reaktionerna vänta på sig. Gabrielsson är upprörd över sättet på vilket Stieg Larssons far och bror framfört sitt erbjudande och säger till DN att det är fult att gå ut i media. Och oavsett vem som har rätt eller fel i denna trista sörja så är det ett konstigt sätt att närma sig motparten.

Läs mer om: Millennium, Stieg Larsson och i SvD och DN

Talande monument

Det här talande monumentet finns på den plats där nazistiska studenter anordnade bokbål 1933.

Iakttagelse från Berlin

Iaktagelse från Berlin där jag befinner mig nu:
Henning Mankell, Stieg Larsson och co ger Sverige dåligt rykte.
Fick frågan idag:
- Hur kommer det sig att det är så mycket våld och brottslighet i Sverige?
- Va? sa jag.
- Ja som det är i alla svenska deckare. Jag har hört att de är ganska verklighetstrogna.
Och faktum är att vänner boende i Frankrike berättat att de fått liknande frågor.
Så nu vet vi. Sverige är ett farligt land.

Berlin nästa

Egentligen så hade vi bestämt oss för att aldrig mer flyga med Ryanair. Men när de är så löjligt billiga är det svårt att låta bli. Så därför sätter jag klockan på väckning klockan tre i natt för att ta bussen till Skavsta och ta det läskigt tidiga morgonflyget till Berlin.

Brev till världens ände

Viktor och Jeppe har varit bästa vänner sedan barnsben. Men sommaren efter nian när de båda fått sommarjobb på Zoologiska museet är det något som börjar skava. Sakta och skickligt bygger författaren upp spänningen mellan de två vännerna och gestaltar hur avståndet mellan dem blir större och större. Det är särskilt Viktor, som är berättarjaget, som vänder sig ifrån Jeppe. Han retar sig mer och mer på Jeppe som plötsligt blivit så viktig och självsäker. Det är i alla fall vad Viktor tycker och avundsjukan förgiftar honom så till den grad att han till slut tycker han att allt Jeppe gör och säger är odrägligt och överlägset. Så infinner sig plötsligt ett tillfälle för Viktor att riktigt platta till Jeppe. Han tar tillvara tillfället och katastrofen är ett faktum.

Brev till världens ände är skriven av den finlandsvenska författaren Annika Luther och man skulle kunna säga att det är en roman på "finlandssvenska" på så sätt att här finns en hel del finlandismer och även finska ord och uttryck som är vanliga i finlandssvenskt språkbruk. Möjligen kan en ovan sverigesvensk snubbla lite över ord som kaveri och juttu med flera men det vore synd att låta sig skrämmas av det. Ofta förstår man nog av sammanhanget vad som menas och det är roligt att läsa en bok från den svensktalande minoriteten i vårt östra grannland.

Tematrio - förtryck

Lyrans tematrio denna vecka handlar om böcker som skildrar krig eller andra former av förtryck.

Den första jag kommer att tänka på läste jag när jag var 17 år och det är Roots. Alex Haley berättar sin släkts historia med början när en ung Kunta Kinteh blev bortrövad utanför sin by i Afrika och såld som slav i Amerika.

Om andra världskriget har jag läst många böcker så det är naturligt att ha med någon av dem här. Och efter en del funderande väljer jag De välvilliga av Jonathan Litell. Där vi får följa en av förtryckarna under 900 välskrivna och fascinerande sidor. Jag har bloggat om den här.

Som tredje bok väljer jat Jo-Jo och Mimi av Elzbieta. En oerhört stark och suggestiv barnbok som handlar om Jo-Jo och Mimi som är bästa vänner och leker varje dag. Men så en dag blir det krig och då får de inte leka längre för de är på olika sidor i kriget.

Kulturell overload

Den gångna veckan gick verkligen i kulturens tecken. Det inleddes med Jeanette Winterson på Kulturhuset i onsdags följt av Obesvarad kärlek på Intiman i torsdags och Pärlfiskaren på Folkoperan i fredags. Det hela avslutades igår med releasparty för Stegen - Sätt ord på SO, en lärobok skriven av Torbjörn Falk och Jessica Rahm. Egentligen skulle vi ha gått på Nordiska kulturdagar på Kulturhuset ikväll. Jag skulle gärna ha hört Suzanne Brögger sjunga jazz men vinmängden som inmundigades under gårdagens releasparty gjorde att min kropp krävde en lugn hemmakväll i stället.

Filmfestivalen närmar sig

Dagens läsning har mest bestått av programbladet från Stockholms Filmfestival och som vanligt har jag kryssat för en himla massa filmer. Nu återstår bara det svåra pusslet att få logistiken att fungera, men risken är överhängande för krockar och att jag tvingas att göra svåra val och strykningar.

Jeanette Winterson på Internationell författarscen

"Varje ord, varje mening måste förtjäna sin plats mina texter" Så uttryckte Jeanette Winterson hur viktigt språket är för henne. "jag är inte intresserad av att skriva bladvändare". I onsdags gästade Jeanette Winterson Internationell författarscen på Kulturhuset i Stockholm och hon var både underhållande och inspirerande.

Till en stor del handlade det förstås om hennes skrivande men hon kom också in på närmast filosofiska tankar om konsten och skapandet stort. Hon missionerade också läsandets stora betydelse för språket och språkets stora betydelse för människan.

Hon menar att om vi berövas vårt språk förlorar vi förmågan att tolka och uppleva alla de olika skikt som vår mångbottnade verklighet består av och som tillsammans bildar någon form av sanning och äkthet för oss. Ja, ungefär så, men hon uttryckte det så mycket bättre och jag önskar att jag hade haft en bandspelare med mig så att jag hade kommit ihåg att återge det med hennes finess.

Hur som helst så blev jag och sambon så inspirerade av alla tankar Winterson väckt att vi avslutade kvällen med en flaska vin och en intressant diskussion om livet och konsten.

Tack vare Winn-Dixie av Kate DiCamillo

Edward Tulanes fantastiska resa var den första boken av Kate DiCamillo som kom på svenska. Denna fantastiskt vackert illustrerade bok som berättar den vemodiga och lite sorgliga berättelsen om den älskade porslinkaninen Edward Tulane som råkar ut för så mycket av både sorg och saknad, men också av glädje och kärlek. Vi hade stor framgång med den i Barnens Bokklubb och jag tror att den tagits väl emot överallt för sedan har i rask takt Sagan om Despereaux och Trollkarlens elefant utkommit på svenska. Och nu kommer snart hennes första bok Tack vare Winn-Dixie också ut på svenska.

I Tack vare Winn-Dixie berättar Kate DiCamillo en historia som går rätt in i hjärtat. Hon bjuder in till en värld där man gärna vill vara, men utan att förenkla eller försköna. Personerna i den här boken är alla lite vingklippta, bär alla på en sorg eller en längtan, men de törs ty sig till varandra och finner tröst hos varandra. Huvudperson och berättarjag är 10-åriga Opal som tillsammans med sin hittehund Winn-Dixie blir den samlande punkten kring vilken en brokig skara samlas.

Augustprisnomineringar

Idag avslöjades Augustprisnomineringarna. Det är alltid lika spännande, ofta ganska överraskande och jag är aldrig ens i närheten av att gissa rätt. Men i år har jag inte ens gissat. Vuxenböckerna har jag dålig koll på så dem lämnar jag åt sitt öde tills vidare. På barn- och ungdomsbokssidan hittar vi en bilderbok, en faktabok och fyra ungdomsböcker. Lika knepigt som det i vuxenklassen är att ställa poesi mot skönlitteratur, lika svårt är det att ställa en bilderbok mot en faktabok mot en ungdomsbok. Och det kanske är därför jag har svårt att ha någon favorit.

Samtliga nominerade här

SvD, DN, Bloggar

Detta har hänt

Jobb. Jobb. Och så lite jobb.
Läsa? Nej inte mycet.
Blogga? Alldeles väldigt lite.

Någon gång ska väl vara den första

Förut hade jag svårt att ge upp mitt i en bok. Hade jag börjat läsa så läste jag "until the bitter end". Men på senare tid känns det som om jag lämnar fler halvlästa böcker än utlästa böcker bakom mig. Dock har det aldrig hänt att jag skippat en deckare mitt i. Men någon gång ska väl vara den första och nu har jag bestämt att jag inte ids bry mig om hur det går i Peter Gissys Diagnos: Gisslan. En bank rånas under spektakulära former och i flykten tar rånarna gisslan men jag har läst nästan hundra sidor utan att det egentligen har hänt särskilt mycket trots ett till synes högt tempo. Det finns inte mycket för mig som läsare att ta fasta på. Inga antydningar eller "köttbitar" att spekulera kring. Vi får inte heller veta något om vare sig rånarna eller gisslans situation. Vi får i princip inte veta någonting och det är kanske det som gör läsningen så otroligt trist. Det finns inget i texten som fångar mitt intresse, inget som gör att jag vill veta hur det går.

Peter Gissy har ju annars skrivit riktigt hyggliga barndeckare i serien om Jill och Jonatan. Det kanske är där han ska hålla sig. Inte för att det på något sätt skulle vara så mycket enklare att skriva barndeckare [man har ju alltför ofta sett misslyckade försök när etablerade vuxenförfattare ska skriva en barnbok] utan för att det är det han gör bäst.

En tematrio

En tematrio med kinesiska förtecken. Lyrans uppmaning löd: Berätta om tre böcker/romaner/texter skrivna av kinesiska författare eller som utspelar sig i Kina.

Tigerprinsen av Chen Jiang Hong är en fantastiskt vacker bilderbok som bygger på en kinesisk legend. En tigermamma har blivit galen av sorg efter att hennes tigerungar har dött och hon attackerar byarna. För att blidka henne offrar kungen sin son till henne och tigermamman adopterar honom direkt. Men nu är det i stället kungen och drottningen omkring i palatset sjuka av sorg efter sitt barn.

Förbjuden stad av William Bell är en ungdomsroman jag läste för många år sedan. Den handlar om en tonårig amerikansk [eller möjligen engelsk] kille befinner sig i Beijing just som studentrevolten på Himmelska fridens torg startar. Han blir vän med en kinesisk student och hamnar mitt i händelsernas centrum. En ganska dramatisk och spännande skildring av dessa dagar i romanens form.

Röd Azalea. Anchee Mins självbiografiografiska berättelse om sin uppväxt i Kina. Som barn bodde hon i Shanghai men som 18-åring tvingades hon tillsammans med många andra ut till ett statsjordbruk långt hemifrån. Det är en minst sagt omväxlande epok i Kinas historia som beskrivs men som så ofta i självbiografiska vittnesutsagor av den här typen blir den litterära kvaliteten lidande.

Brorsan i blågult

Vi var bjudna till min bror igår.
På middag. Och fotboll.
Intet ont anande anländer vi till Täby och finner hela familjen
[två vuxna och två barn] iklädda aningen för stora
och hemskt fula svenska landslagströjor.
I rena häpenheten glömde jag helt att föreviga detta.
Ni får helt enkelt tro mig på mitt ord.

Middagen var god.
Fotbollsmatchen gick inte så bra för Sveriges del.
Men vad gör väl det? Egentligen...
Det är inte var dag man får se bror med familj i blågult.
Och så är det alltid lika underhållande att läsa tidningarnas svarta rubriker om katastrof och fiasko.

De modlösa - ganska tröstlös läsning

Det är inte så ofta man läser en bok där man inte alls kan sympatisera med huvudpersonen. För även i böcker där denne begår omoraliska eller rent brottsligga handlingar brukar författaren på något sätt beskriva han/henne på ett sätt som gör att man ändå får någon liten förståelse för personen i fråga. Eller åtminstone kan känna en liten gnutta sympati.

Så var dock inte fallet när jag läste John Lapidus De modlösa. Jag vet inte om Lapidus medvetet gjort sin huvudperson - Erik Holmberg - så egenkär och hopplöst kompromisslös och fyrkantig. Eller om vi helt enkelt har diametralt olika syn på saker och ting. Att sedan boken är ganska tjatig med långa utläggningar om Eriks politiska åsikter gör inte saken bättre men jag har lite svårt att avgöra om jag ogillar boken på grund av att jag blir så trött på denne huvudperson.

Erik Holmberg arbetar på Vänskapsförbundet Sverige-Nicaragua. Boken börjar lovande. Den ger en levande skildring av Nicaragua och en intressant bild av spelet bakom Sveriges bistånd till landet. Men ganska snart blir det tjatigt att läsa om den självgode och kompromisslösa Erik och jag tröttnar. Att boken sedan innehåller spänningsmoment i form av en svartsjuk äkta man och en illegal avlyssning räcker liksom inte.

Flera Nobelprisspekulationer

I dessa dagar spekuleras det som sig bör vilt kring vem som ska få Nobelpriset i litteratur. SvD har frågat ett 20-tal litteraturredaktörer vad de tror och då framträder Philip Roth som den hetaste kandidaten. Enligt Ladbrokes toppar Amos Oz. Själv vågar jag mig inte på någon gissning. Som jag skrev i min Tematrio så har jag aldrig ens varit i närheten av att ha rätt. Snarare brukar jag stå där med gapande mun och ett stort frågetecken ovanför huvudet och utbrista "Vem?"

Nobelpriset

Tematrio Nobelpristagare 2009

Veckans Tematrio handlar om vilda gissningar. Nämligen vem som kommer att bli årets Nobelpristagare. Jag har aldrig ens varit i närheten av att gissa rätt, så jag gör mig inga större förhoppningar om att pricka in årets pristagare. Därför har mina gissningar drag av önsketänkande.

1. Jag vet att många tycker att hon är aningen ojämn och jag håller med. Alla böcker är inte jättebra. Men när hon är bra - och det är hon tillräckligt ofta - är hon strålande. Och jag talar förstås om Joyce Carol Oates.

2. Hon är antagligen på tok för ung för att få Nobelpriset och har väl inte rätt tyngd heller. Men hon är min absoluta favoritförfattare och ingen kan som hon berätta sagor om människors längtan och passion och kärlek. Namnet är Jeanette Winterson.

3. Det här är en gissning utan drag av önsketänkande eftersom jag inte läst något av författaren ifråga men han har i flera år dykt upp i förhandstipsen. Och det är Amos Oz - som jag känner att det är hög tid att jag läser.

Pija Lindenbaum

Jag är själv så överhopad med jobb att jag knappt hinner blogga, men jag vill i alla fall tipsa om den intressanta intervjun med Pija Lindenbaum i dagens SvD. Att Siv sover vilse skulle visa på klasskillnader var inte något jag reflekterade över när jag läste boken, men i intervjun medger Pija att bilderna innehåller medvetna klassmarkörer. Att Cerisias pappa har alkoholproblem och att Cerisias mamma och Sivs pappa kanske blir ett par så småningom är inte heller något jag som läsare så lätt lägger märke till. "Jag gör mig bilder av figurerna i boken som sträcker sig bortom det man ser som läsare", säger Pija i intervjun och jag tror att det är detta som gör att hennes böcker känns så äkta, så fyllda med innehåll och "på riktigt".

Makten i bokbranschen

Svensk Bokhandel har i senaste numret dristat sig att lista de 50 mäktigaste personerna i bokbranschen. Enligt dem är barnboksbranschen tämligen maktlös. Och det kanske stämmer om man med det menar förbisedd. Nu är ju makt inte ett faktiskt attribut som man bär med sig. Bara för att man har makt inom ett visst område betyder inte det nödvändigtvis att denna makt följer med i andra sammanhang.
Svensk Bokhandel har förvisso också satt upp fyra olika kriterier för makt: Pengar - ekonomisk kraft, Inflytande - vilka hörs och syns, Förnyelse - de som utmanar genom att bryta mönster och slutligen Livslängden - de som hängt med länge.

Utifrån dessa kriterier har man så fått fram en lista på 50 män och kvinnor. Ann-Marie Skarp, Maria Curman, Jan Guillou och Henning Mankell är några av de mindre överaskande namnen. Det är väl inte så mycket att säga om listan eller om SvB:s tillvägagångsätt, men den hade också kunnat se helt eller delvis annorlunda ut. Som jag nämnde finns inte mycket makt inom barnboksbranschen. Eller snarare, barnboksbranschen har ingen makt inom bokbranschen som den definieras av Svensk Bokhandel. Endast en person finns listad. Och i denna väldigt kvinnodominerade bransch har SvB lyckats hitta en man (något som för övrigt även Lotta Olsson uppmärksammade i DN).

intressant.se

Hur mycket är du villig att betala för ett fiaspel?

En snabb kolla på Tradera visar att man där kan köpa ett fiaspel från 15-80 kronor. Men nu är ju inte spelet på bilden här ovan vilket spel som helst. Det har en gång i tiden tillhört Ingmar Bergman och då tänkte man på Bukowskis att ett utropspris på ungefär 300 kronor var motiverat. Och så började budgivningen. När den var klar stod det klart att den lyckliga(?) nya ägaren fått betala 15.500.
En sprattelfigur i papp tillverkad av ett av Bergmans barnbarn gick loss på 29.000 kronor.

Ingmar Bergman var utan tvekan en av våra riktigt stora begåvningar. En formidabel regissör. Men jag har svårt att förstå det enorma intresset för triviala ting som inte ens är särskilt personliga. En filmaffisch(!!), en helt vanlig filmaffisch från filmen Fanny och Alexander gick under klubban för 22.000 kr.

DN, SvD

Bokmässan 2009

Hur summera Bokmässan 2009?
Ömma fötter och trött huvud. Förstås.
En hel massa "det hann jag inte med". Som alltid.
Många roliga och intressanta möten. Det brukar bli det.
Ytterligare några böcker att försöka knö in i bokhyllan. Förstås.

Några höjdpunkter från montern:
Jan Lööf. Som tydligen besökte mässan för allra första gången. Han ritade gubbar/självporträtt i alla böcker han signerade.
Lennart Hellsing. 90 år ung och vital. Satt tålmodigt och signerade och lät sig betittas.
Martin Widmark och Helena Willis. Bemötte sina unga läsare med så mycket värme och respekt.
Och så förstås alla möten med våra medlemmar. För mig som till vardags jobbar med Barnens Bokklubbs webb känns det kul att träffa dem IRL.

Mingelparty - inte om man jobbar med barnböcker

Vi skulle ha mingelparty i vår monte. Hade bjudit in några författare och illustratörer och förlagsfolk. Vår inhyrda kypare höll på att förbereda minglet och dukade fram glas och hälBBKPernillalde upp bubbel. Då gick en dam förbi och utbrast med rynkad näsa, "är det där så särskilt barnvänligt?"

Till saken hör att detta var vid stängningstid och inträffade den dag då mässan endast var öppen för fackfolk. Men om man arbetar med barnböcker ska man tydligen inte dricka bubbel. I alla fall inte om bubblet innehåller alkohol.

Bokmässans första etapp avklarad - montern är fixad och fin

Anlände till mässhallarna tidig eftermiddag och en monteryta fylld med pallar med böcker. Det var bara att dyka på huvudet ner i de stora kartongerna och börja lassa upp böcker. Prismärka böcker. Och ställa upp böcker i hyllor.

Vi är ungefär samma gäng som har hållit på i några år nu så vi har hunnit bli hyfsat samspelta och allt gick enligt planerna. Same procedure as last year. Kan man säga.

Lite värre var det för våra grannar Berghs förlag som fått fel hyllor i sin monter och först kvart över sex, när vi var färdiga och kunde dra iväg till hotellet, höll mässpersonalen på att sätta upp rätt hyllor.

Nu blir det mingel i Pressnatta. Undrar varför det heter Pressnatta egentligen. Jag har en känsla av att det inte är så mycket press där, utan mest utställare.

Bokmässan nästa

Nu är det snart dags att nöta mässhallens hårda betonggolv ytterligare en bokmässa. Som alltid roligt. Som alltid jobbigt. I år har vi extra många spännande författare i vår monter. Eller vad sägs om följande schema?

Fredag:
Per Nilsson 11.00-11.30
Catarina Kruusval 12.00-13.00
(kommer kanske på söndag också)
Martin Widmark & Helena Willis 13.30-14.30
Janne Lööf 15.00-15.30
Pija Lindenbaum 16.00-16.30

Lördag:
Lennart Hellsing 11.00-12.00
Martin Widmark & Helena Willis 12,45-13,30
Grethe Rottböll & Jeanette Milde 14.00-14.30
Filiokus Fredrik trollar i montern 14.30-15.30
Lennart Hellsing 15.30-16.30

Söndag:
Grethe Rottböll & Jeanette Milde 15.30-16,00

Själv är jag där torsdag-lördag. Kom gärna förbi och säg hej.
Barnens Bokklubb håller till vid Barnens torg (var annars).
Monternumret är A02:26

Bloggat om: Bok och bibliotek, Bokmässan i Göteborg, och DN

Tematrio - missade Nobelpris

Veckans tematrio: missade Nobelpristagare.

Fjodor Dostojevskij - Han dog visserligen innan Nobelpriset ens hade börjat delas ut, så det är i och för sig svårt att kalla honom "missad". Men han är ändå en av de bästa författare jag läst så jag kunde inte låta bli att ha med honom.

Astrid Lindgren - Här är jag lite kluven. Men en del av mig tycker att hon ändå borde ha fått priset. Hennes böcker har betytt (och betyder) så mycket för så många.

På trean i denna tematrio lämnar jag walkover till förmån för alla de fantastiska författare som jag inte ens känner till och som säkerligen borde ha fått Nobelpriset.

Inför Bokmässan

Det fixas och plockas och packas inför Bokmässan i Göteborg. Det råder febril aktivitet här på kontoret med andra ord. Jag blir matt bara jag tänker på allt vi ska kånka med oss på tåget på onsdag. Av någon outgrundlig anledning brukar vi från Barnens Bokklubb ha packning som om vi var på väg att emigrera. Lite försiktigt föreslog jag att vi kunde anlita någon form av budfirma typ DHL eller liknande. Men för detta fick jag föga gehör. Risken för förseningar eller annat strul ansågs för stor. Så det blir att bära i vanlig ordning.

Två härliga böcker om att sova borta

Att sova över hos en kompis är inte alltid så lätt. I alla fall inte första gången och många är väl de föräldrar som fått hämta hem sitt olyckliga barn sent om kvällen när oron och hemlängtan blivit för stor.

I år har två välmeriterade barnboksförfattare kommit med böcker på detta tema. Pija Lindenbaum med Siv sover vilse och Stina Wirsén med Vem sover inte? Båda böckerna är riktigt träffsäkra i skildringen av detta stora härliga, men läskiga i att sova borta.

Siv i Lindenbaums bok är först kaxigt lycklig inför det stundande. Men ganska snart upptäcker hon en ny sida hos kompisen, som tar kommandot och blir ganska bestämmande. Den stora främmande lägenheten känns med ens ganska skrämmande vilket skildras suveränt i bild med en liten Siv och höga väggar som liksom tornar upp sig och omsluter henne.

Samma tematik är det som sagt i Wirséns Vem sover inte? Kanin ska sova över hos Nallen och är både förväntansfull och orolig. När natten väl kommer så går det som så ofta. Kanin kan inte sova och vill åka hem. Nalles föräldrar har gått och lagt sig och Nalle smyger in för att väcka dem. Men det visar sig att de inte sover. Vad de gör kanske vi vuxna kan räkna ut. En kul och vågad detalj som säkert kan reta upp en och annan.

SvD, DN

Lite att leva upp till

Tröjorna som vi ska bära i Barnens Bokklubbs monter på Bokmässan har kommit.
Visst är de kaxiga?
Jag törs nog påstå att vi kan leva upp till det vi utger oss för att vara,
men lite nervöst är det.
Säkert finns det någon som vill sätta oss på prov.

Bloggat om:Bok- och Bibliotek, Bokmässan i Göteborg

Tematrio döden

Lyran förutspår att veckans tematrio om döden kommer att bli en ganska lätt tematrio. Och det har hon alldeles rätt i. Det finns många böcker där döden spelar en framträdande roll, så det svåra blir att välja ut endast tre böcker.

Orgelbyggaren av Robert Åsbacka - En fantastiskt fin skildring av 80-årige Johannes som ser tillbaka på sitt liv samtidigt som han förbereder sig för döden.

Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren - Den boken behöver inte någon närmare presentation.

Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist - Till ytan en skräckroman om de döda som vaknar till liv och återvänder till sina hem. Men det är lika mycket en bok om sorg och saknad efter dem som lämnat oss.

Bubblare:
Som bubblare måste jag nämna flera barnböcker som tar sig an döden på ett utmärkt sätt. Adjö herr Muffin av Ulf Nilsson - Jättefin bilderbok om ett gammalt marsvin som snart ska dö och passar på att berätta om vilket bra liv han haft.
Ulf Stark har skrivit flera fina berättelser som kan hjälpa barn hantera någon närståendes död. Kan du vissla Johanna, Min syster är en ängel och En stjärna vid namn Ajax för att bara nämna några.

En skön revansch

Jag blev väldigt glad när jag lästa att Ruben Östlunds suveräna film De ofrivilliga blir årets svenska Oscarsbidrag. Det måste kännas som en skön revansch. För er som minns så var ju filmen nominerad till fem guldbaggar utan att vinna en enda. Frågan är om det går så mycket bättre när Oscarsjuryn ska tycka till, den är inte precis känd för att vara särskild vågad i sitt filmval eller för att gynna nyskapande film. Men det är bra att Sverige vågar skicka en riktigt bra film, för i mitt tycke är De ofrivilliga det bästa som gjorts på länge i Sverige.

intressant.se, DN, SvD

En riktig bilderbokspärla

Som liten var det värsta jag kunde tänka mig att mamma och pappa försvann. Säkert en ganska vanlig rädsla hos barn. I När vi var ensamma i världen är det [nästan] vad som händer.

Eftersom storebror har lärt sig klockan inser han att han borde ha blivit hämtad från dagis för länge sedan. Kanske mamma och pappa har glömt? Han tar med sig lillebror och går hem. Men hemma är det tomt. Nu är de två bröderna ensamma i världen. Storebror kämpar för att inte visa hur ledsen och rädd han är. Tillsammans bygger de en koja och gör det mysigt för sig. Storebror ordnar till och med en tv av en gammal kartong.

Det är en riktig bilderbokspärla som Ulf Nilsson [text] och Eva Eriksson [bild] har skapat. Och naturligtvis slutar det lyckligt. För när man just har lärt sig klockan är det lätt att ta miste på en timme eller två.

Recenserad i:SvD & DN

Höstpyssel

För den som inte ser vad bilden föreställer kan jag meddela att den föreställer sommarens utemöbler konstfullt staplade och redo för vintervila på altanen.

No guitar hero

Den där tonårsdrömmen om att bli rockidol grusades rejält ikväll. Jag menar hur ofta blir man utbuad av en digital publik?

Madonna ur broderns synvinkel

Egentligen vet jag inte om jag själv hade kommit på tanken att skaffa den här boken. Men när jag berättade för en bekant att jag varit på Madonnas konsert i Helsingfors lånade hon mig den. Jag talar alltså om Livet med min syster Madonna skriven av hennes bror Christopher Ciccone. Madonna är onekligen ett fenomen så visst är det lite intressant att läsa boken. Den erbjuder en blick in bakom kulisserna, även om man nog får ta innehållet med en nypa salt. Syskonkärlek (och rivalitet) är inte någon lätt sak och här får vi bara Christophers version. Och ska jag vara ärlig så verkar han en aning snarstucken och inte allt igenom trevlig. Men det gör inte Madonna heller. Så kanske är de ganska lika varandra. Som titeln antyder är det inte en biografi över Madonna, utan det handlar om broderns liv tillsammans med henne. Boken är en blandning av uppväxtskildring, anekdoter från turnélivet, skvaller och name dropping. Underhållande förströelse för stunden.

Looking for Eric

Äntligen. Efter att ha hamnat på halv- eller helmediokra filmer några gånger så har jag äntligen enbart gott att säga om Looking for Eric av Ken Loach. Den är charmig, rolig, varm och en aning spännande också. En riktig feel good-film. Men med en tanke och ett budskap som inte alltid återfinns i den genren.

Eric är en medelålders brevbärare med ett trist och trassligt liv. Eric är också fotbollslegenden Cantona som dyker upp som en personlig coach som peppar brevbärar-Eric att ta tag i sitt liv. Och ja, Cantona sig själv och gör det bra.

Tematrio Sport

Veckans tematrio är alltså böcker där någon sport eller ett sportintresse har en betydande plats i handlingen. Lyran skriver generöst att vi vår godkänt om vi kan hitta böcker där sport överhuvudtaget omnämns. Själv har jag läst ganska många böcker som på ett eller annat sätt handlar om sport. Det finns ganska många sådana ungdomsböcker - av varierande kvalitet.

Den första jag kommer att tänka på är Inte bara tennis av Peter Barlach. Som titeln antyder så handlar den om mycket annat än tennis. Boken handlar nämligen om när det värsta tänkbara händer. 12-åriga Johns mamma dör i en bilolycka och boken skildrar den närmaste tiden efter det fruktansvärda. Och tennisen då? Jo den har en särskild roll i boken.

Bok nummer två får bli Men tiden går av Joyce Carol Oates. Det var många år sedan jag läste den så jag har den inte så färsk i minnet, men minns att den innehöll en ansenlig mängd boxning. Jag minns också att trots att jag egentligen är helt ointresserad av denna sport så fascinerades jag av Oates sätt att beskriva den.

Som bok nummer tre väljer jag ytterligare en ungdomsbok, Hålla masken av Magnus Ljunggren. Den handlar om Erik som är en superduktig hockeymålvakt ivrigt påhejad av sin pappa och sin tränare. Men när en skada tvingar honom att vila från hockeyn börjar han med teater. När skadan är läkt och hockeyträningen tar fart igen blir det svårt att hinna med både den och teatern, och från bägge håll ställs det krav på honom att han ska "ställa upp för gruppen".

Kan man parodiera en parodi?

Jag läste att det ska göras parodi på svenska kriminalfilmer i allmänhet och Beckfilmerna i synnerhet. Vi kommer snart att få stifta bekantskap med en viss kommissarie Späck och hans vapendragare Grünvald Karlsson i en rad polisfilmsparodier. Nu tycker jag att de senare Beckfilmer som producerats enligt löpande band-principen i sig är rena parodierna på polisflmsgenren och kan inte låta bli att fundera över hur gänget bakom Späckfilmerna ska gå tillväga för att parodiera en parodi.

Härligt om kärlek

Emilia är den duktiga tjejen som är bra i skolan. Hon är tystlåten men inte egentligen blyg. Johan är den struliga killen som skolkar ofta. Som är ute och klottrar på nätterna. De är så olika som två människor kan vara tänker Emilia. Ändå dras hon till Johan. Hon tycker sig se en snäll person bakom den arga och struliga killen. Emilia och Johan inleder en trevande relation. Men det är inte så lätt att tränga igenom Johans ilskna skal.

Vad händer när dessa två möts? Ska Emilia låta Johan styra förhållandet? Hur mycket ska Emilia anpassa sig för att få vara tillsammans med honom? Det är frågor som Simonette Schwartz ställer i sin bok Klotter och kärlek. Det är en avskalad men ändå intensiv berättelse om kärlek. Om att tro och lita på sig själv.

Boken är utgiven på LL-förlaget som specialiserar sig på att ge ut lättlästa böcker. Lättlästa i den betydelsen att de är anpassade för de med dyslexi eller lässvårigheter. Det kanske gör att en del ungdomar missar den här lilla pärlan. För det tycker jag att det är. En riktigt bra och tänkvärd bokpärla om kärlek och identitet.

Eller varför inte en tiggare i trädgården?

I förra veckan var det Formexmässa i Stockholm.
En mässa för inredning och design.
Jag bevistade den inte men några av mina kolleger
var där och kunde förtälja att mässan innehöll
mycket av det mesta. Högt som lågt. Allt från
riktigt vettiga och snygga ting till ren och skär
krimskrams. Lite bilder och broschyrer hade de
också med sig hem. Själv fastnade jag för denna
tiggare i naturlig storlek. Vad tror ni?
Han skulle väl förgylla vilken trädgård som helst!